jög, tew tlaglema nNuirsddg sammanhkomma nvart tredje år, den 45 Januari, eller, om helgedag då inträffar, å nästa söcknedag dercfter. Uti hvarje lagtima Riksdsgs-beslut skola Riksens Ständer uttryckelig Riksåegs-kallelse, med nödiga föreskrifter i afszende på Riksdagsmanna-valen, intaga. Kopungen vare dock obeteget, att Riksens Ständer till urtimes Riksdag derförinnan kalla. Vid urtima Riksdag öfverlägge och beslute Riksens Ständer blott om sådana ärender, som Konungen framställer, eller som deraf blifva en omedelbar följd, eller röra Ståndens enskilda angelägenheter. 56 8, 2 mom. Frågor: om förändricgar af stadganden i Grurdlagarne, — — — hvaröfver först vid nästa lagtima Rikedsp, och då endast med ja eller nej, skal kuona beslutas; cch gälle då c. Cc. 58 G. Vid hvarje lagtima Riksdag låte Konungen c. 60 g. Till dessa sednare räknas — — — samt hvad Riksens Ständer dessutom serskildt såsom Bevillning sig åtsga. Ej må c. 70 8. Riksevs Ständers valda BevillningsUtskott ållgge, stt opåmint vid hvarje lagtima Riksdag c. Usi 81, 96, 98, 100, 103. 105, 108 SS ssulle ordet lagtima Riksdag tilläggas. 409 skule få följande lydelse: Ej må lagtima Riksdag längre räcka, än — — — fortfaro den förra Bevillninaen intill nästa lagtima Rikedsg, så framt ej, uppå Proposition derom från Konungen vid mellankommande urtima Riksdag, annorlusda beslutes. Ar åter Bevillningens hoia belopp bestämdt, men — — — uppgöra och utfarda. Urtima Riksdag må af Konungen, när som helst, kunna upplösas, och upphöre genast, om lagtima Riksdag derunder inträffar. Vid de urtima Riksdagar, hvarom 63, 91, 92, 93, 94 och 95 SS förmäla, förfares i allo efter hvad för lagtima Riksdag är, enligt Grundlagen, gällande, i följd hvaraf äfven tiden för Riksens Stänrders sammankomst till nästa lagtima Riksdag blifv.r på tredje året från sådan urtima Riksdags början, och å dag som i 49 sägs. Riksdag:O dningen skulle lämpas efter förestående förändringar i Regering: Formen. Kongl. Maj:ts Nådiga Propesition till Rikets Ständer, med förslag till förordning emot dlofliga folksamlingar. Gifven Stockholms Slott den 3 Juli 1840. Vid granskning och jemförelse af ru gällande lagbud rörande olofliga folksamlingar, har Kongl. M:j:t funvi: 6 kap. 4, 2 och 3 SS Missz. Balken, Förordningen den 4 Juli 4743 ansående budkaflars utskickande och kringbärande i landsorterne, samt kungörelsen den 26 November 4816 om sättet för menizhets hörande i enskilda tillåtliga ärender, inpefette årskilliga stadganden, hvilka synas antingen ej väl förenliga med rättvisans fordringar, eller i strid med lagens stadgenden på andra ställen, elier med de begrepp, som under en framskriden civilisation sig utvecklat. Kongl. Mosj:t har äfven fuocis, ati, jemte det lagstiftaren lemrat obegagnact tillfället att, medelst brottslighotens indelning i vissa grader, lämpa bestraffningena närmare derefter, sasnas ej mindre bestämda föreskrifter derom, hvilka utvägar böra vidtesgas för stillande af uppror, än äfven ansvarsbestämmelser för de fall, att antingen män samlats i upprorisk afsigt, ehuru då ej ännu satt sig upp emot den offentliga myndigheten, eller ock stt samlad folkmängd eljest, utan upprorisk afsigt, störer lugpet och elimänna ordningen. I anseendetill våden af dylika folkrörelser, hvilka snart kunna (ill våldsamheter öfvergå, bör lagstiftaren vara betänkt att qväfva dem i deras första uppkomst. Bristen på lsgbestämmelser härutinnan har visat sig, då det någon gång varit rödigt att hämma eller bestraffa sådsna oordningar. Det är på grund häref, och i hufvudsaklig öfverensstärsmelse med hvad förslaget till allmän Krimiral-leg, i 414 karitiet Straffbalken, rörande ofvannämnde frågor innefattar, Kongl. Maj:t härmedelst föreslår Rikets Ständer, att, med ändring af 6 kap. 4. 2 och 3 6S Missg. Balken, samt af nummerföljden af de i samma kapitel varande öfriga SS, och med upphäfvande af Förordningen den 4 Jui 1743 argående budkaflsr, och af Kungörelsen den 26 November 1816 angående sättet för menigbeters börsnde i enskilda tillåtliga ärender, pämnde kapitel må erhålla följande lydelse: e 1 S. Semlar sig menighet eller ennan folkmängd tillbopa och lägger det uppsåt å daga, att med förenad: våld sätta sig up emot verkställighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetisåtgärd tvinga eller derföre hämnas: Låta de upprorsmän sig genast på offentlig Myndigbatg befallning skingras och till lydnad bringas; gå skell anförare straffas med arbete å fästning från 6 månader till 3 år, men de öfrige varen från straff frie. 2 S Skiogra sig ej upprersmån på offentlig myndigbets befellning; varden dömde, anförare till fästniogsarbete från 3 till 6 år, och andre deltagare i usproret till sådant arbete från 6 månader till 3 år. 3 S. Göra upprersmän våla å person, bryta eller rifva de hus, sörderslå eller uppbryta de dörrar eller fönster, eller plundra eller förstöra annan egendom; då skola de streffas, anförare med arbete å fästning från 6 till 42 år, och andra deltagare med sådant arbete från 6 månader till 6 år. 4 S. Varder den drären, sön vill uppror stilla; då skola dråparen och alla de, som burit hugg och slag å den döde, lif mista För 800an gerning, derå serskildt straff i lag utsatt är, skall å den, som gerningen foröfvet, utom det straff honom för uppro drebba bör, ock det serskilda straffet tillämpas efier ty derom i lag stadgas. Verder upprorsman dräper; ligge ogild. 5 Hvysr, som bjuder, leger, trugar elier eljest förleder menigbet att uppror göra, straffes för den anstiften, om Upuror deraf kommer, på sätt som om anförare i hvarje fell stadges. Har någon, mundtalieen inför menicheten eller annan folksamling,