Ett annat ondt, som Upplösninvgsförfattaren med mycken omsorg framhbåller, nemligen den såkallade legist-aristokratien eller de lagkunniges stora inflytande i Nordamerika, leder äfven Isin härkomst från Europa, och Nordamerika vidkännes det gemensamt med England uch EnIgelska kolonier i allmänhet. Saknaden al kodifikation utgör, som bekant är, dess orsak. Menätfven i länder, der man eji allmänhet dömer blott efter prejudikater, måste samma olägenhet uppkomma, ehuru i mindre grad, så snart lagförändringar och specialstadganden få hopa sig i alltför lång tid, utan att någon gång på ett ordnadt och systematiskt sätt undergå en fullständig mönstring för att, så vidt det är I möjligt, införlifvas med den redan befintliga lag boken. Förbåller det sig måbända på annat sätt hos oss, och har ej Upplösnivgsförfattaren sjelf, på ett ställe i sin bok, talat om det inflytande, som advokater, efter hans tanka, skulde få härstädes, under förändrade politiska omIständigheter?... Det måste alltid blifva svårt för den enskilde att bedöma sina lagliga rättigheter och skyldigheter, i samma mån, som lagbuden äro spridda i en stor mängd juridiska samlingar. Redan vid vår närvarande Statsförfattnings grundläggning insågs ock behofvet af en ny kodifikation, cch kostsamma austalter hafva sedan vidtagits och fullföljts för detta ändamål. Men det oaktadt få vi ännu åtnöja oss med vår hundrasexåriga lagbok, bredvid samlingarna af alla sedan dess promulgering tillkormna förändringar, förklaringar, prejudikater och förordningar. På det håll, der man nästan jemnårigt med vår grundlag sträfvar emot all sådan förbättring och arbetar att äfven hos oss fostra en legist-aristokrati, vore det dock försigtigt att ej alltför mycket jubilera öfver Nordamerikanernes lidanden i samma väg. För hänvisandet på de ofvannämnda källorna till det onda och goda i Nordamerika har vår kompilator med mycken sorgfällighet aktat sig. Följden är, att den läsare, som blott af honom viile hemta sina begrepp om det Nordamerikanska Statsskicket, nödvändigt måste lägga hans bok ifrån sig med misstroende, om ej förakt för en samhällsbildning, som fosirar så mycket ondt och så föga godt, samt för de politiska grundsatser, som alstrat densamma. På dem, hos hvilka en dylik okunnighet kan bibehållas, bör boken ej heller förfela sitt, af dess utgifvare sjelf såsom ensidigt erkända, mil. För att ej likna honom i ensidighet, böra vi här tillägga, att en af de samhällsolyckor inom Unionen, på hvilka ban fäste uppmärksamhet, är af inhemskt ursprung, nemligen den genom bankväsendet förorsakade penningförvirringen i Nordamerikanska Fristaterna, och att den till och med härrörer hufvudsakligen från Yankees. Med den förslagenhet i merkanti!a och financiella värf, som är dem egen, kunde det ej .undfalla dem, att de i bankväsendet ägde ett medel till underkufvande af sina politiska antagonister, söderlänningarne: slösakuga som dessa äro och ojemnförligt mindre försigtiga vid kreditens begagnande, Yankees, som annars hysa en så afgjord fiendtlighet till all aristokrati, lyckades härigenom att sjelfva skapa en peningearistokrati, hvilken, under ostörd utveckling, möjligen skulle kunnat göra hela statsförbundets folkmängd beroende af ett litet antal millionärer. En för alla andras frihet så vådlig syftning kunde och borde icke tålas; den varseblefs och fann motstånd, men bibehöll länge en fast och hotande ställning, tilldess att Jacksen, en Tenessebe, och en man, som förut gjort sig känd för summariska tilltag, ställdes af bankoppositionen i spetsen för statsförbundets angelägenheter. Under en sådan anförare blef det icke svårt för denna oppostion att genomdrifva de ryktbara beslut, hvarigenom Nordamerikanska banken vägrades förnyelse af sitt privilegium och fråntogs det riktande förtroendet att vara renteri för statsförburdets allmänna medel. Besluten ägde obestridligt grund i lag; ty den så kallade Nordamerikanska banken var blott en privatbank, oktroyerad för viss tid, och icke, som den svenska, någon statsinrättning, helgad genom grundlagen. Om denna väsendtliga olikhet finner vår upplösningsförfattare ej heller för godt att göra sina läsare underkunniga; ban framställer tvärtom den Nordamerikanska banken uttryckligen såsom en nationalbanky, och får blott derigenom tillfälle att, i spåren af den Amerikanska bankdemokratiens anhängare, utmåla Jackson såsom en kränkare af grundlagarne i den förhatliga cmoajoritetens, intresse, Jacksons förfarande begagnas med samma behändighet såsom skuggdrag i den skildring, hvarigenom Upplösnings-författaren sträfvar att i vacker och konstitutionell dager framhålla minoritetens eller de sig så kallande tänkandes försök hos Oss, till upprättande af en bankaristokrati eller bankdespotism, medelst förändring af den bekanta sjuttiotvåan; fastän, som man ser, Jackson just åsyftade motsatsen, eller omstörtandet ff en dylik myntusurpation.