Aftonbladet – 8 juli 1840, sida 1

Hoj. MONUNJ ULONNStian acn attonde Ijyder som följer: aI det ögonblick, då Ers Mosj:t, invigd genom en kyrklig kröningsakt till det höga kall, hvartill försynen kallat Er, har ännu fastare tillknutit det band, som omslingrar Kon. och folk, känna bufvudstadens borgarrepresentanter ett innerligt behof att för E.M. framlägga deras allerunderd. Iy ckönskan; ty med de boppets och förväntningens känslor, som en så betydelsefu!l akt må uppväcka i hvarje statsborgares barm, förenar sig dessutom hos den Köpenhamnska kommunens medlemmar tacksamheten för den gåfva, (kommunal författningen,) som E. M. på årets första dag skänkte dem, och för hvilken de svårligen skulle kunna fiasna ett lämpligare uillfälle än det närvarande att frambringa sin tacksägelse. Men det är icke blott för hufvudstadens borgare denna gåfva har ett så stort värde. Alla öfriga statsborgare hafva med en icke mindre tillfredsställelse mottagit och tillegnat sig den. Ty i den beredvillighet, hvarmed E. M. skyndst att straxt efter siit tronbestigande uppfylla Konungens kraf att sjelf genom sina utvalde ordna sina åligganden och styra sina ekonomiska förhållanden, hafva de trott sig se E. M:s erkännande af borgarfrihetens betydelse för statslifvet och E. M:s föresats att äfven snart förunna nalioncns församlade representanter en beslutande medverkan, såväl vid lagstiftningen i allmänhet, som vid bestämmandet af statens inkomster och utgifter i synnerhet. Tidigare tilldragelser i E. M:s lefnad hafva bort stärka oss alla i detta förtroende till E. M. Derföre äro också alla statsborgares ögon med spänd förväntan riktade på den rådförsamling ur sjelfva folket, som efter E. M:s befallning snart skall sammanträda för att uttala folkets önskningar och förhoppningar. Detta folkråd sksll säkerligen visa sig värdigt den tillit, som nationen skänker detsamma, men det anstår icke derföre mindre oss, den vigtigaste kommunens representanter, att för sig fritt och oförbehållsamt uttala hvad som rörer sig inom folket och serskildt i hufvudstaden. Det djupt kända behofvet af krafiernas friare utveckling, som epokens händelser måst föda, den stigande upplysning, och den klarare åsigt af förhållsndet mellan Konung och folk, som, utgångna ur civilisationens sköte, under de sista åren äfven hos oss blifvit af större allmänlighet, göra en förändring i föråldrade former, de der icke ståiharmoni med folkets tänkesätt och åsigter, påträngande nödvändig, och ingen kan vara bättre skickad att uppfylla den närvarande tidens kraf i detta afseende, än en furste, som med tidehvarfvets friare ideer förenar-en vidsträekt och erfaren blick öfver verlden och dess tilldragelser. En sådan af ren kärlek til! folket u:sprungen, öfver alla andra afsigter upphöjd handling skall skänka E. M:s regering en ökad moralisk kraft, som åter i sin ordning skall göra lätt för E. M., att, understödd af insigtsfulla och frisinnade män, genomföra de reformer i styrelsen, hvilka nationen så väl behöfver och som E. M. i dess vishet otvifvelaktigt redam har påtänkt. Den skall skapa en vigtig föreningspunkt för statens nu splittrade beståndedelar och dervid sammanknyta dem alla till ett sjelfständigt och kraftfullt helt. Den skall gifva folket ettsjelfmedvetande och en sjelfktänsla, hvarigenom det skall lyftas från den nedtryckta stälinivg, hvars tillvarelse icke ken hafva undgått E. M:s skarpa blick. Nationen skall dervid se försvinna de mörka moln, som nu skymma dess framtid. I känslan af sin kraft och i erkännandet af sin lycka, skall hon också känna sig stolt af den Kung, som skänkte henne frihet och sjelfständighet, och hennes ständigt ökade kärlek skall åt den kuvgliga välgöraren flita en krona, ännu skönare och betydningsfullare än den, som nu pryder E. M:s hufvud. Lyckligt det land, der, såsom i vårt älskade Danmark, fursten cch folket vid behondlingen af de vigtigaste politiska uppgifter med ömsesidigt förtroende gå hvaranvan till mötes. I lyckobringende barmoni upplösa sig de svåraste problemer, och revolutionens tordön kan der förnimmas endast som ctt afiägset buller från främmande länder. Det Donska folket har i alla tider utmärkt sig för trohet och tillgifvenhet för sin Korung, och hvarjo ärlig Dansk man sätter en stolthet i att kunna i fullaste mått nära detta sinnelag mot E. M. Med sådana tänkesätt är det också, som vi vid detta tillfälle nedkalla himlens rikaste välsignelser öfver E. M. och öfver landets höga Drottning. Hans Majestäts svar på denna adress förråder en omisskännelig obenägenhet; han tackar representanterna för deras lyckönskningar, men, adå de begagna detta tillfälle att inblanda politiska betraktelser och att yrka på förändringar i statsförfattningen, synas de honom gå utom hvad. deras kommittenter, Köpenhamns goda borgare, hafva kunnat önska af dem; han för. mäler sig hafva, från ett stort antal af Köpenhamns bästa borgare och invånare mottagit adresser, aaffattade i en helt annan anda,; ban vet nogsamt, att personer finnas, som wideligen klaga öfver att intet sker, att statens finanser ej äro ordnade,, men slikt prat tjenar endast till att försvaga förtroendet mellan Konung och Folk, ett förtroende, som han lägger borgerskapet på samvetet att anse för det nödvändigaste, en god undersåte eger att iakttaga 0. S. v. aFedrelandet, anser sig böra fråga, hvilka de: egentligen äro, som kunna kallas cKöpenhamns goda borgare,, om icke hufvudstadens kommunrepresentanter få gälla derför, och uppmanar nationen att i tusentungade petitioner till ständerna uttala oförskräckt hvad som ligger henne om bjertat. Imedlertid är denna adress af stor märkvärdighet såsom bevis på den i vår grannstat under ett enväldigt regeringssätt rådande allmänna andan. I vårt fri Sverige skulle säkert en stor förskräckelse komma på ade2 förskräckten, om en adress i så kraftfulla ordalag någonsin