Article Image
rådsprotokollen innefatta, hade tilltrott sig ått utföra den vigtiga, kritiska granskningen af rådgifvarnes underlåtenhet aatt sjelfarafde påminna om rikets rätt och bäste, hvartill ansvarighetslagen föranleder, och utan hvilken meningen af 407 g Regeringsformen i mina tanka blott ofulltomilgt uppfylles; hvad skulla väl dessa Herrar då hafva baft at: säga? Om Uiskottet t. ex. inberättat: att det, under granskningen af 6 års Statsrådsprotokolisr, icke sett ett enda bevis, att rådgifvarne sjellfkrafde erinrat om vigten, att påskynda de reformer, som allt sedan det nya statsskickets införande år 4809 varit önskade och länge förberedde; att det deremot funnit rådgifvarne hafva afstyrkt Kon. attegna uppmärksamhet åt talrika aktningsvärda menigheters petitioner om representationsförändring; afstyrkt att mildra onaturliga straffbestämmelser, under åberopande af ett nytt lagverks förväntan, på samma gång de underlåtit att påskynda nya lagförslagets granskning; fördröjt afgörandet af beskattningsväsendets förenkling; förhemligat gjorda undersökningar om skatteväsendet i rikets provinser, och efstyrkt fortsättning af dylika undersökningar, oaktedt Rikets Ständer sådane yrkat; om Utskottal intygat: att intet bemödande varit synligt, att bereda minskning i statens utgifter, genom ändamålsenliga organisationer; att hazdelns och näringarnes angelägenheter varit bohandlade med en klandervärd likgiltighet; att jordbrukaren, med sina tryckande bördor och ozera, arbetsoch tjenstesxyldigheter, icke rönt det ringaste deltagande af Konungens rådgifvare, utan tvertom sett de åtgärder Rikets Ständer, och Bondessåndet enskildt, i detta afseende, hos konungen begärt, afsiyrkte och lemnade utan uppmärksamhet; om Utskottet yppat det betänkliga förhållande, att de föredragande icke måtte egt Konungens förtroende, så att, i flere fal af vigt, icke de fått väcka frågorne i statsrådet, utan Konungen direkt der tillkännagifvit sitt bealut, så att dolda rådgifvare synas hafva varit anlitade, och de ansvariges rådslag derigenom blifvit förvandlade i reservationer; om Utskottet framlagt alla bevis, som möjligen kunnat ur protokollerna framletas, att rådgifvarne icke med nog kraft ådagelagt följderna af flera ifrågasatte beslut, icke sjeltve synts hafva förskaffat sig tillräcklige upplysningar i ämnena, icke vid tillstyrkandet af vissa anslag, kreditiv upptagning m. m. egt fullständig del af Konungens afsigter dermed, och derföre sedan funnit medlen ifrågaställas till helt andra ändamå!, än de uppgifna; eller om Wtskottet skulle hafva ansett sig böra framlägga för Rikets Ständer da fall, då Konungen sjelf ansett sig kunna förebrå rådgifvarns, att icke hafva nog upplyst honom om förhålianderna: hvad skulle väl då dessa, för detta rådgifvarnes förespråkare hafva sagt om Utskottet? Da skulle förmodligen sagt, hvad de nu möjligen komma att, i anledning häraf, yttra emot mig: att endast partisinnet och bitterbeten kunnat framställa dylika anspeglingar. Men, M. H., det är icke så! Partisinnet fordrar cen lifsprincip, some icke finnes hos mig, nemligon i begäret att sjelf utöfva makten: ett begär, som jag ej känner, och som hos mig för alltid måste lemna rum åt den enda önskan, att ibland Folkets män, såsom representani kunna verka till fosterlandets bästa. Bitterheten har åtminstone jag endast funnit hos dem, som, öppet och ärligt antastade uti deras maitutöfning, ansett offentliga varniogar såsom kränkande berckyliningar, och klandre. ef deras skadliga siyrelse-åtgärder såsom begär efter deras löner, taffelpenningar och emolumenter. För min del har jag i den mer än tjugu-åriga striden emot en styrelse, om hvilkens förbisesude af Rikets sannskyldiga nytta, och bristande oväld, nit, skicklighet och drift numera något tvifvel ej lärer finnas, sett det renaste nit för fosterlandet: ofia förensdt med en uppriktighet i fremstållningen om medlen, som bäst af alit visat, att icke afsigten vari: egoistisk eller egennyttig; och om detta nii ickao alltid varit understödt af nog sakkunskap och : praktisk blick, har det i alla fall varit förtjust af uppmärksamhet och aktning. Säkert är, att hsde motståndet ifrån rådgifvarnes sida vunnit den rättvisa, det förtjenat, skulle landet nu seit sig i ea helt annan belägenhet; och många arbeten kade redan varit utförde, som zu beklagligtvis återstå att fullborda. Slutligan må det tillåtas mig yttra några ord, sörande de olika åsigter, som här blifvit framställda i afseende å det rezultst, kvartill Konst. Utsk:: betänkande borde föran!eda,. Jag har från den ena sidan hört yrkas återremiss utaf betänkandet, i mening att utaf Utskottet få förslag till den underd. skrifvelse, hvartill Konst.Utsk:s betänkande synes böra föranleda; och en sål ooskaffad återremiss kan tvifvelsutan äga rum, och år då Utskottet, efier sitt bästa förstånd, söka att illfredsställa Ridd. och Adelns önskan; men bevöflig anser jag visserligen icke en sådan återrenisg, då, åtminstone i min tanka, Utskottets beänkande borde vara fullkomligt vägledande för R. li ch Adelns beslut om hvad Rikets väl i detta häneende kan kräfva, — men hvarom jag icke anser nig böra fålla någo: enskildt omdöme, då jsg, il nia egenskap af ledamot utaf Konstitutions-U:sk., händelse af en återremiss, kommer i tillfälle att ardla efter min öfvertygelse, under ledning ef de siater, hvilka inom Utskottet kunna komma ett öra sig gällande. STOCKHOLM den 7 Juli Södra posten har i dag medfört tidningar ! rån Köpenhamn till den 3 dennes. Det märk-: ivaste de innehålla är en adress. com af Par

7 juli 1840, sida 2

Thumbnail