Aftonbladet – 7 juli 1840, sida 1

ger vid Flugmoiet. RIESDAGEN. Grefve Anckarsvärds anförande på Ridgearhuset den 4 Juli, angående KonstilutionsUtskottets memorial om granskningen af StatsRådets protokoller. (Slut från gårdagsbl.) Grefve Anckarsvärd öfver gick derefter till upptagandet af de väsendtligasie anmärkningar, som blifvit riktade mot Utskottets betänkande, och till hvilka vi torde återkomma vid den fullständigare redovisningen för debatten; hvarföre vi här endast meddela, hvad han islutet deraf yttrade, med afseende på det svåra anfall, Biskop Tegner inom Presteståndet gjort emot Utskottet med personlig syftning på dess ledamöter. Detta var följande: alnom Presteståndet har Hr Biskop Tegper, med en ifrån detta stånd oväntad bitterhet, utfarit uti klander, ej allenast emot Konstitutionsutskottets betänkande, utan äfven emot ledamöternes personligheter. Hr Biskopen har yttrat: catt Utskottets ledamöter, såsom söner af sin tid, och tryckte af dess, tilläfventyrs förskämda luftmassa, snarare uppträdt som parlisinnets, än som grundlagens och sansningens ordförande. Om kr Biskopen af händelserne blifvit försatt uti en så lycklig ställning, att tidens förskämda luftmassa (i fail den eljest är så förskämd) icke äfven trycker honom, så är han verkligen att lyckönska; men mången toråa likväl ifrån ett sådant förhållande vilja hemta några anspråk å anständighetens fordringar vid bedömandet af osa andra tidens söner, som af det allmänna icke kräfva någon lön för uppfyllandet af våra plibter; och bvad partisione och sanslöshet vidkommer, så öfverlemnas åt den svenska allmänhetens oförvillade och oegennyttiga begrepp, att i sådent bänpseende afkunna domen emellan Hr Biskop Tegner och Konrstitutionsutskottets majoritet vid 4840 års Riksdag. Hr Biskopen bar yttrat: aatt Konstitutionsutlskottets betänkande i ton är bittrare, än som höfves Domaren. och mera klandersjukt och minutiöst, än man väntat sig af svensk medborgare emot sin Regering. I detta afseende torde ingen vederläggning vara utaf nöden, då de, som göra sig den mödan att läsa betänkandet, utan tvifvel skola finna, att det blott omfattar den enklasie framställning af de anmärkta förbållanderna; och hvar bitterheten igenfinnes uti Utskottets betänkande, har för mig varit alldeles omöjligt att upptäcka. Hr Biskopen hade önskat, catl Ulskottets skarpa pröfning hade blifvit förmenskligad, och adlad genom fördragsamhet och välvilja emot de anklagade. För Hr Biskopens spille hade det måhända varit möjligt, att adla föremålen för Konstitutionsutskottets anmärkniovgar; men för oss andra, tidens söner, har sådant icke varit görligt; och tvifvel torde äfven vara unpderkastadt, buruvida Adelskapet genom försöket hedo något vunnit. Konatitutionsutskottets majoritet har för sioa twillgöranden icke antagit någon annan ledning, än öfvertygelsen om dess pligt att handla, utan afseende på personligheter, och utan att: anso sig tillständigt, ait låta den enskilda vä!viljan och föräragsamheten tala, då dessa känslor ej sällan kunnat befiopa sig i strid med pligtens. Hr Biskopen har, vid de tillfällen, då han funnit att den klandrade regeringsåtgärden kunnat och bordt vara annorlunda, likväl vid alla tillfällen anselt den af så ringa betydenhet, och så utan allt inflytande på landets bästa, ott det icke varit passande för någon vällänkande man, atl anmärka den till åtal, vare sig efter 406 eller 407 . Hr Biskopen tordo gått vä! långt, då han, uti sin andeliga ifver, frånkänner Usskottets majoritet, att få vara vältänkande män, på den grund, att de iche skåda föremålen, i likbet med HBiskopen, som jsg fruktar, icke skulle finna sig belåten, om mean, till följe af åsigternas olikhet, skulle emot Hr Biskopen använda enahanda slutsatser; men osg, tidens söner och lekmän, skulle det icke anstå, att emot vära motståndare nyttja ett sådant språk, som det Hr Biskopen ansett passande, både för sig och kyrkan. Hr Biskopen har yttrat: att Konungen eger, efter grundlagens egna ord, allena styra riket, och alt dessa ord äro hemtade ur Svenska folkets hjertan, och äfven ifrån ålder varit nationens lösen och föreningsord. — Det är just detta Er Biskopens oförtåckt uttalade begrepp om allenastyrendet hos oss, som sedan 30 år orsakat missförhållanderna, varit anledningen till stridern:, och påkallat den närmare utveckling KonstitutionsUtskottet så mycket klandrade betänkande redan åstadkommit, och hvarvid det uträttat mycket, om det förmå:t försätta frågan uti en klarare åskådlighet, för att såmedelst omsider bringa den till ett slutligt afgörande. J:g har redan uti det föregående, efter min upp: fettning, sökt förklara allensstyrandeis princip, sådan den i våra grundlagar förefinnes, och såsom den uti alla konstitutionella länder anses och förstås; och jag har under hela min parlamentariska bena troget iakttagit att läsa 4 Regeringsformen såsom den bör lässs, då man med dess tolkning menar ärligt. Påståendet, att allenastyrandet är ett ord, hemtadt ur Svenska folkets hjertar, och att det äfven ifrån ålder varit nationens lösen och före