Aftonbladet – 6 juli 1840, sida 3

ger och Kanslirådet Wallmark såsom värd till vänster. Vidare de inbjudne gästerna; Boktryckerisocietetens ledamöter, de fleste i staden varande Bokhandlare, åtskillige Litteratörer, några Riksdagsmän (besynnerligt nog var likväl, att ingen enda prestman, med undantag af Hr G. H. Mellin, sågs vid denna fest till minne al upplysningens förnämsta medel, oaktadt upplysningen sjelf bland detta Stånd har så många vänner), På väggen ofvanför den piats, der H. K, H. befann sig, bängde Guttenbergs porträtt, omgifvet af en eklöfskrans. ) Vid slutet af måltiden, som beledsagades af I harmonimusik, uppsteg Hr Kanslirådet WallI mark och föreslog först Hans Moj:t Konungens skål, hvartill, utom den allmänna, en serskild anledning förefunnes för boktryckerikonstens idkare, dels uti den uppmuntran Hans Maj:t gifvit åt flera litterära företag, hvaraf några uppräknades, dels uti den förut i dag omnämnda rika gåfvan. Ett antal sångare, som hade placerat sig tillsammans, afsjöngo härvid följande verser, på melodien: ,Bevare Gud vår Kung! Kraften är evigt ung, An är för Dig o Kung! Spiran ej tung. Snillets och svärdens son, Du Dig, vid sköldars dån, Lyfte på Odins thron. Hell, Skandiens Kung! Stormig den höjden är, Endast den starke plär Trygg sitta der. Vishet blott, mod och sans Binda i evig glans Arans och minnets krans Åt Nordisk Kung! Den sol, som tända sig Tidigt att lyga Diz Mildt på Din stig, Nedstråle lika klar, Skön, som dess middeg var, På Dina sista dar! Hell Dig, vår Kung! Fanfarer och hurrarop åtföljde skålen. Hennes Maj:t Drottningens skål åtföljdes äfven af en sång. Kronprinsen uppsteg nu och täcktes sjelf föreslå en skål till minne af Guttenberg. Uti det före måltiden hållna talet hade blifvit omförmäldt att den Hel, Skrift hade varit den bok, hvars tryckning utgjort första föremålet för boktryckerikonstens utölning. Denna omständighet upptog Hans Kongl. Höghet på ett sätt som väckte ett allmänt och lifligt bifall, till begagnande af en önskan att konstens utöfoing såsom stöd för Jjusets och för den lagliga ordningens sak alltid måtte framskrida i samma ädla och sköna riktning som den började. Detta var i korthet innebållet af H. K. H:s ord Härvid sjöngos följande verser: Det mörker var — och öfver vida verlden Förtrycket stolt och purpurmantladt låg. Med dystert sken i blodbestönkta svärden De bleka stjernor gingo tyst sitt tåg, Och tunga skuggor dolde höjd och våg. Det var ena medeltid med list och oro, Men sol och höga:e lif der icke voro. Förgäfves brann i nattomböljda töknen Den gudgae!d, som jordens vise tändt; Förgäfves tankens härold smög kring öknen, Der månget bjesta honom aldrig känt: Hzsns frihetslöfte var ett pergament. Der lystes ingen frid utöfver tjällen, Och sniilet bortglömdt låg i klostercellen. Men starke endor genom tiden draga: Ea man gick fram — och mörkret stod i ljus! Den kraft, som ingen boja kan försvaga, Slog ut sin fena under stormens brus Och steg, som Frälsarn, in i folkens hus. Då gafs ett evigt lif åt tänkta orden, Ty kaos ordnadt var och nyfödd jorden. Allt skönt, som sig eti hem i hjertst danat Med hoppets längtan att till likar nå, Allt stort och eant, som menrskosnillet spanat I himmel! och på jord, ur enslig vrå, Flög fram med solens strålar från det blå: Det helga Ordet spred sin milda lära, Att Herrans lof? omkring all verlden bära, Och hvad ej våldets makt med blod på svärden Förmått att tysta i de fiia bröst, Som slöto inom sig den dolda verlden, Der såredt bjerts blödåe utan tröst, Nu ljöd, och ljuder än, med maningsröst: At: endast den är värd sin kungakrona, Som vet med frihet strid och frid försona. Och släater komma; men de helga strålar, I segerprakt uppgångna, gå cj ner; Och bur despoten än sitt gissel målar Och lysten efier natt och mörker ser; Står kraften lugn och stolt ät boten ler — — Hell fridens men, som tände ljusets feckla Och förde frihet fram, då throner vackla! Bland menskoslägtets ädle, bland dess bäste, Dem ef:ervarlden egnit ärans krans, Hans namn står klart på minnets stjernefäste, Der furstekronan bleknar bort för hans; Och folket tocksamt 53 dess höga glans. Hell GUTENBERG! Han är ej död i döden. Han är vårt värre, — Kom tid med dina öden! Hr Kanslirådet Wallmark proponerade nu TT VW Tr Hr Ra Br mr