Aftonbladet – 6 juli 1840, sida 2

)RaD UNDaSs, som, vVerKanaec genom andras --ty på anInst sätt kan ingen dödlig styra —gifver åt allt sin I rigtning will det mål, som nationalkraften söker — d3reast den, som ioncehar högsta uppdraget, eger förmåga att uppfatta denna rigtniog —, man i annat fill, eller om en felsk rigtoing toges, förblifver utan kraft, hänmad i sitt framgående, tvingad till besinning och att åter försätta sig på den bana, som jeder till det allmänna målet, samt slutligen mista underkasta sig att söras overksam, om uppdraget alldeles icke kan af innehafvaren uppfylles. I Sådan måste det konstitutionslt monarkiska reigeringssittets princio vara. Men den svikes, så 8Bart dena mimiste:iellia ancvarigheten fö-vandias till en skuggbild, I Finnes icke rådgifvareansvarigheten såsom en verklighet emellan Regenten och Folket, då skall I National representationen befinza sig i öppen grid med Regertogsmakten, och endera nödvändigt undertrycka den andra. Sepren kan för ögonblicket väl tillfalla Styrelsen, men Hisiorien utvisar, att den förr eller sednare måste tillfalla nationsn —illa nog, om den måste med onaturliga sirider köpas. . Den siimänsa opinisnens kraft på Regerisgsmaktens u öf ing bar beständigt sökt att göra sig gällande, i alla tider och alla stater. Der den icte kunnat det på lagligt sätt, har det skett genom våldsamma medel. Der den icke lyckats att under upplystare och mi:dare former framträda, hafva nationerne fordomdags till och med i lagarne förbehållit sig rättigheten att döda den stsrelse, som ej fullgjorde sina pligter; och Historien utvisar, att, under civilisationens framsteg blogsdomar, lendsförvisningar, ostracismer m. m. endast efier hend kunnat vika för de lindrigare ansvarspåföljder, hvilka i samma mån blifvit mera kraftiga och tillfeedsställande för mnationerna, som moralitieten hos maktens innebsfvare erkänt nödvändigheten af Regentens och Folkets linbhördes förening och förtroende. Så ser man exemplet af Esgland, genom det der antagna begreppet om National Rsp-esentstionens I nödvändiga samverkan med regeringsmakten, utan Ibehof af ansvarighotslagar för regentens rådgifvare; och detta exempel talar sannerligen, mera än allt annat, för den moraliska kraften hos Bristerne. I Vissa olikartade förhållanden hafva försatt oss på en annan ståndpunkt i dets afseende. Vår politiska ställning har gjort det nödvändigere för loss, än för stora och mäktiga nationer, att söka genom ansvarighetslsgar afvända främmande inflytelse, påminna om landets intresse vid möjligheten af kollisiou med något dynastiskt, och mana till verksamhet för Rikets gagn och bäs:a. oDeon ekonomiska lagsatiftningens beroende, uteslutande af korungamsakten; administretioners dormsrätt i en mängd frågor, som naturliges: bör tillhöra domstolarne; den ytiesliga makt vår Regering eger, att tillsätta embetsmär, ända ned til de lögsta befattningar, och oftost efier godtycke; det obestämda i lagarne om medborgsarerätt, och privaträttens ännu ofullständiga utveckling; fö svarsverkeis sammanblandade förhållanden med jordbruksekonomien och persoaliga friteien; beoskattningsväsendets änvu invecklade skick isafseende till den, under Regvsj;iogen lydande, uppbördsadministrationen; yttranderättens hämmande genom :vångslagar; detta och mera annat har vållat, att G:usdlagens stifiare sökt uppställa garantier i en b:stämdare ansvarighet, än något annat Europeiskt lands lagår stodga. Och det bebof sf reformer, som allmäni erkåndes vid Rez2ementsfö ändringen 4809, och hvarpå man finner bevisen i Rikets Ständers då vidtagne beslut inom snart sagdt alla detav ef Siatsbestyren, gjorde, aut legstif aren till och red införde sådane atadganden i 407 Regerings Formen, som icke något anns:t land ännu eger i lag intaget: nemligen, att Niional-representationen skulle kunna hos Konuogen anhålla om rådgifvarnes aflägsoande, då dessa, en eller flera, icke iskttegit Rikets sanskyldiga nytta, eller icke med oväld, vit, skicklighet och drift deras förtroondeembeten utöfvat.; Om man ä ena sidan kan säga, att denna, i Jeg besiämda, form, för ådagaläggaudet af Nationens tänkesätt om Rådgifvarna, dels syres öfverflödig , då beskattnings ären tillhör Nationen genom Rikets Ständer, och en nedsättning af anslag, eller vägran af bevillningen vore vida mer afgörande, dels innebär, under pu varende Naiional-representations brister och dess sammansättning i Siånd, med splittrede intressen, en rättighet, som ken blifva vådlig för sambället, derigenom att den afskräcker sådane män, som skulle vilja arbeta för sllmän rätt, ifrån rådsplatsernes emotisgande, och kuade lemna nitet för det allmänna till offer för enskilda öfvervägende int:essen; miste likvälå sndra sidan iagas i betraktande, att dels beskattningsätten icke ännu med full kraft kan utöfvas af Nationen, genom National-representstionens nyssrämnda kick; dels att G:undlagev, måhända sf semma käl, endast gifvit åt Ständernes beslut, vid 107 :s illämpning, formea af en önskan, hvilkens uppfytande beror af konungamakten, och dymedelst lem18t denna argelägenhet, som eljest synes böra tillöra Nationell representationens prercgativ, till en våföljande pröfning ho: Konungen, som således kan jelf afgöra med sig, huiuvida Ständernas begäran (an anscs Vara grundad på ezakilidto och ståndsntressen, eller om vigtiga, Nationens allmänna föriel och Rikets nytta förnärmande, felsteg och urktlåtenheter påkallat densamme. Det torde derföre få antages, att den rättighet, om 8 407 lemner Svenska Nationen, ett genom 1e2s Representanter, Rikets Ständer, fordra ansvar f konuvgens rådgifvere, är, under våra närvarande epresantativa former, enlig med Ne:ionens behof, ned tidens fordringar, och med våra samhällsförå!landen; samt att dess iakttagande i samma mån r af öksd vigt, som Nationen känner sig obelåten sin ställning, hindrad i sin industri, osäker i sin ushållning, och anser sina institutioner ofullkomiga, sina kostnader för Statsskicket ingripande i nskilda välmågen , lagarne kraftiöse, förhållanerne emellan staten och de enskilde obestämda, odtycket alltför mycket rådande inom förvsltninen, och föga eller intet uträttedt för de stora förättricgar, som allt sedan revolutionen 4809 icke pdest blifvit allmänt yrkade, utan till stor del adan förberedda ach handlacde af Natisamnel Renrö