Aftonbladet – 2 juli 1840, sida 3

Ul MIG DURIVE RED UIKPy MARUSPEEPICA MMBSEH OTYSTIMSR ar i den allmänna rörelsen mest gängse. På Börsen noseras vexelktursen och priserna på exportvaror i Banko, men priserne på alla importvaror, äflvensom på inhemska produkter, som inom landet omsättas, i Riksgälds. Dertill hafva vi ytterligare blifvit hbugnade med en tredje myntenhet uti Riksdaler specie, hvilken dock genom sitt ringa användande ej ännu hunnit förorsaka någon större olågenhet. Deremot hafva de tvenno förstnämnde räknesätten, hvilka dagligen brukas promiscues, i stor grad förorsakat obestämdhet, krängel och oreda. Insänderen var för få dagar sedan i en af stadens Kämnersratter vittne tilt en der anhängig rättegång, rörande betalningsskyldighet i Bankoeller Riksgäldsmynt, och få torde fianas, som ej antingen sjolfve iråkat eller ock varit vittnen till tvister, uppkomma genom den obestämda myntenheten. Vid sista riksdag beslutade äfven Rikets Ständer enhalligt att, i förening med den då skeende roalisationen, afskaffa denna skadliga lyx i mynträkningen; men regeringen förkiarade, i anledniag al Ständernas skrifvelse med begäran om detta besluts sanktionerande, att den ej ansåge tiden inne, l att afgöra en fråga, som vidrörde så många intressen. Insändaren måste här i underdånighet tagal sist förnuft tillfånga, alldenstund han omöligen kanl fatta, hvilka de månde vara, som inom värt land hafva intresse af en fortfarande obestämdhet och oreda, och om dylika finnas, hvarföre deras intressen böra af styrelsen bevakas och betryggas. Visserligen kunna ej några stora och allmänna olyckor uppkomma, genom den fortfarande obesiämdheten i ofvannämnde fall; men, då olägenheten deraf är genom erfarenheten bevisad, så bör den, om den an vore aldrig så ringa, utan dröjsmål afskaffsas, isynnerhet då detta kan ske utan den ringaste svärighet. Vid bestämmandet af myntenheten eller af en basis för mynträkningen tyckes man äfven hafva gjort sig mycket onödigt bekymmer, i det man söker att lämpa den efter allmänt gångbara varuoch arbesspriser, hvi ket med andra ord vill säga, att man ej vill våga någon eller endast en ringa förändring i nuvarande förhållanden. Att en dylik förändring dock utan fara låter sig verkställa, visas genom den hos oss timade stora öfvergången från dalers till riksdalersräkningen. Den svårighet, som kunde möta den stora allmänheten vid de olika mynisorternas reduktion, afbjelptes fullkomligt genom de i almanachorne införde reduktionstabellerne, samt afl så kallade lathurdar eller små räkneböcker, som sattes allmogen i händerne. Samma medel stå oss ännu till buds, och Icsändaren treor, att nu lika iiter som förr skola, genom antagande af hvilket myntvärde som heist will räkneenhet, några orikiiga begrepp om varors värde och arboispriser uppkocm: ma. I annat afseende bereder dock on mindre räkneenhet mera beqvämlighet än en större, emedan denna sistnämnda ger vid alia smärre köpslut och liqvider orsak till den räkneoperation, som kallas division, det för den stora massan svåraste al de fyra räknesätten, och ger således anledning till bråk i dubbel bemärkelse. Men, om vi vilja slå ofvanstående betänklighet om myntenrhetens tillbörliga storlex alldeles ur bågen, så hindrar oss ingenting att vinna den största möjliga beqvämlighet och uadvika allt bråk i samma dubbla mening, derigenom att vi till räkneenhet bestämma någon biand de minsta i allmänna rörelsen gängse myntvalörer. För sådant ändamål erbjuder sig ingen beqvämare än don af Friherre Wrede föreslagna styfvern, utgörande en fjerdedel af en riksgäldsskilling, och hvaraf, efter nuvarande myntordning, 400 utgöra ett qvintin viktualievigt bergfint silfver, eller ?, qvintin 12:iödigt, eller så kalladt myntsilfver. Genom antagande af ofvannämnde mynisystem skulle all fråga om decimalsystemets införande i mynträkningen alldeles upphöra, och detta system, utan alla riksdagsbeslut etler Korg!. påbud, af sig sjolft antagas. Den fattige räknar sina svyfver 1 enheier och tiotal, den förmögnare sina 1 100:de och 4000:detal och den rike hade det kära besväret att räkna millioner ). En dylik låg myntenhei är ej heller någon oförsökt nyhei. Portugiserna hafva flera sekler igenom, utan att finna någon ändring deri nödig!, räknat sitt mynt i Rees, i värde svarande emot 2!, runstycken eller nära en styfver Riksgälds. Under des tidehvarf, de voro handeisverldens herrar, bokförde och tillräknade de sig Indiens skatter och Nya Verldens guld medelst denna låga varumätare, hvilken således torde blifva tillräcklig äfven för våra affärer, och ej heller bör komma att preseniera några förförande summor i budgeten, om vi antaga det bruk, att, liksom Portugiserne räkna Mille Rees, räkna våra styfrar i milleelier tusendetal ). Den tidsödande reduktionen af runstysken till skillingar och af deasa till riksdalrar, kronor eller hvad helst man vill kalla det, och alla deraf föranledda missräkningar, skulle komma att alldeles upphöra, till största fördel för räkenskapsförare och revisorer. Men icke endast åt dessa lemnade systemet de största förmåner; det lämpade sig äfven förträflligt för käringräkningen, med sina idkeliga halfveringar och fördubblingar, hvilka nu finge ske inom samma myntsort, och med afseende på hvilkem räkning priserna inom minutbandeln vanligen fixera sig på summer, som för detta räknesätvt äro lämpligast. Ehuru, i händelse Friherre Wredes förslag, modifieradt enligt insändarens nu anförda plan, blifver antaget, all tvist om decimalsystemets införande försvinner, kan han dock ej underlåta att yttra sin förundran öfver. det motstånd detta system både vid denna och förra riksdagen rönt inom representationen. Då hela den civiliserade verlden öfverenskommit att räkna till 40, och detta räknesystem från barndomen blifvit införlifvadt med hvars och ens begrepp om tal, samt då sjelfva talens berämnande inom alla språk ej medgifva något annat sätt att räkna förekommande storheter, så bör väl detta anses för det enda naturliga, det mest enkla och lätt, af alla räknesätt. Allt intvingande i andra former måste blifva konstgjordt och onaturligt. Också har Insändaren aldrig erfarit, att någon funnits, som haft svårighet att räkna halftjog, tjog och hundrade, än att räkna dussin, gross, ) Dermed förenades äfven den, i månges tanka stora förmån, att i dagliga lifvet, ingenting hvarken i benamningar eller myntförhållanden behöfde förLe Tun nam hindras att hädanaftar ala nn he