fjotender latt vanta de iulia 214 dagar, Regeringsformen tillåter. Hr v. Hartmansdorff uppträdde derefter. IHan sökte, genom en följd af sofismer klandra Utskottets uppgifter om de i besluten deltagande rådgilvarne, hvaribland funnos: döde, afskedaIde, och blott fförr i rådet varande, 407 junderkastade personer. Såg i Utskottets förfarande endast uttryck af hämnd. Kunde såsom Hofkanzler, i hvad vården om tryckfriheten angick, icke behandlas efter 407. MHugnade sig ät Biskop Holmströms reservationer, och beskylde Utskottet att hafva undanhållit upplysningar. Han förnekade general-adjutantens för armten ansvarighet efter 407, oaktadt orden i 6 ansvarighetslagen. Förklarade det vara orätt, att Utskottet behandlar samma åtgärder efter 8 407, utan att vidröra möjligheten att lagstridigheten kunde stå vid sidan af uraktlåtelse af rikets nytta, och bristande oväld, nit, skicklighet och drift. Beskyllde, såsom vanligt, tidningarne för allt det orda ban och konsorter lida; och efter invändningar emot de, mot honom riktade punkter, hvarvid han med rörelse omrörde, det motstånd han mött i sin älsklings-minvisterverksamhet för Undervisningen, hvilken han befarade, om ej hans system följes, nndandrages Konungens ledning. Derefter öfvergick han till en kontrastämning emot Utskottet, hvilket han beskyllde för att ej hafva läst StatsRådsprotokollen, utan följt tidningsuppgifter och promemorior; gjorde en uträkning att af 48,000 Regeringsmål på 6 år (vi supponera att fullmaktsexpeditioner m. ms. deri äro inberäknade) Utskottet icke kunnat anmärka mer än 400, och ville af dessa proportioner visa, att då Utskottet ej ännu afgifvit till Rikets Ständer mer än 47 expeditioner, det ej baft fog klandra styrelsen, Han uträknade äfven, att Utsk. måtte hafva granskat 600 Reg. lbeslut på dagen och derföre gjort det ytligt, samt ställde Utskottets ledamöter inför opinionens dom; hvilken oförväntade byllning åt allmI tänkesättet förskaffade honom åtskilliga strödda ibravo i huset. I Hr Riben bade vu äfven att försvata några isteg på den slippriga rådgifvarebanan, och for I väldeliga ut emot Utskottet, för det anmärkta förhållandet dermed, att Bondeståndet ej fått jsvar af Konungen på sin gjorda begäran om upplysningar angående kostnaderna för allmänna beväringsinrättningen. Det föreföll oss, som ansåg Hr Riben 3 Stånds beslut, att ej ålägga Statsutskottet en utredning, som det förklarade sig ej kunna åstadkomma, såsom ett värdigt skäl, att vägra Bondeståndet en uppgift som lembetsverken kunde åstadkomma, och att han förbisåg: att anmärkningen egentligen afser, att ej Ståndet bevärdigades med svar. Frib. Åkerhjelm upptog nu, till förklaring flera punkter af betänkandet; delade meningen att 6 407 icke kunde mot honom tillämpas, såsom redan afgångna ur rådet o. s. v. Diskussionen fortfar ännu då tidningen lägges under pressen och synes komma att räcka dagen ut. -— I Borgareståndet börjades debatten med ett skriftligt anförande af Hr Petre, innefattande ett ganska utförligt, på statsprotokollerna grundadt, Bidrag till Sveriges historian, som afhördes med utmärkt intresse. Det inleddes med en vederläggning af de beskyllningar. som inom Presteståndet blifvit anförde mot Konstitutionsutsk. för skadeglädje, hat, hämnd, m. m. och uppräknade, till bevis på motsatsen, ej mindre än öfver 40 vigtiga ammärkningspunkter, som emot Kon. rådgifvare inom Konstitutionsutskottet förekommit, men blifvit lemnade utan beifran. Derefter uppdrog Tal. en målning af de vigtigaste punkterna i Carl XIII:s bistoria och de sednare regeringshändelserne, samt kom slutligen till frågan om tillämpningen af 407 g, dervid Tal. uppläste ett af honom afgifvet yttrande i Konstitutionsutsk., hvilket gick ut derpå, att Frih. Stjerneld borde, i anledning af de mot honom förekommande vigtiga omständigheter, anmälas efter 407 S, hvaremot samma anmärkning ej förekom emot Hrr Lagerbjelke, Ihre och Törnebladh. Hr Unger uppträdde äfven med ett skriftligt anförande, deruti han, med erkännande af grurderna för Utsk:s betänkande, likväl önskade återremiss i anseende till formen för uppställn nsen. Tal. föreslog att Rådgifvarne borde med afseende på deras åtgärder indelas under fyra olika kategorier, och Utsk. i ett blifvande utlåtande föreslå Ständerna att hos K. M. anhålla det de efter 407 till anmälning ifrågakommande rådgilvare ej vidare måtte återkallas till dessa höga embeten, Hr Lagergren uppsteg nu under tillkänn2gifvande att han ej ämnade ingå i vedcrläggning af Hr Petres anförande, för att ej stöta emot 90 G Reg.F., och yrkade att reservationerna vid bet. skulle uppläsas. Tal. råkade hörigenom i strid med Ståndets redan fattade becIlnt att hatänkandet ei ckualla unnläcsas. man