Nn ms (Införes på begäran.) Örebro den 27 Juni. Stadens handelskorps har visat ett vackert drag att befordra efterlefnad ef gällande lag och författningar, derigenom att do på allmän sammankomst beslutat att, vid 200 Rdr vite, ingen får sälja varor på Söndagen, äfvensom att ingen får, emot samma vite, sälja bränvin till mindre quantum än 7!, kannor. Ehuru lagen borde ega nog kraft, att, utsn dylika öfverenskommelser enskilde emellan, göra sig åtlydd, om blott dess väktare se med öppna ögon, är det likväl en heder för dem, som på sådant sätt veta göra den gällande, och således ersätta den slöhet och försumlighet, auktoriteterna visa för dess upprätthållande. Märkligt är, med hvad hastighet underrättelsen om denna öfverenskommelse blifvit kringspridd öfverallt omkring på landet, ty 8 dagar efter beslutets fattande var knappt någon på 5 å 6 mil nära staden, som ej kände det, och öfverallt, ehvar man kom, talades ej om annat, än handelskorpsens känsla för det rätta. P. S. Ett rykte börjar spridas bärstädes, att en del af Hrr Handlande redan börja ångra sitt medgifvande till ofvsnnämnde beslut, ehuru knappt 14 dagar äro förflutne, sedan det fastställdes. — De ära redan i andanom emotse sin totala undergång, samt förlusten af heder och ära, om de ej få med sin handel förena krögarerörelse, och frukta att ieras frihet står på spel, om de skola efierlefva det budet i lagen, som förbjuder söndagshandel; ifven påstås, att de på en ny sammankomst ämna oåyrka det så nyss fastställde beslutets upphäfvanle, och att således bränvinsminutering och sönlagshandel i handelsbodarne hädanefter, liksom förr, dör tolereras. Detta rykte är likväl troligen utpridt af någon ovän till handelscorpsen. Huru stadens auktoriteter och tjenstemän hädsanfter komma att uppfylla sin pligt, torde blifva umne för en följande insänd artikel.