Aftonbladet – 30 juni 1840, sida 3

framlagt de objektiva bevisen derpå, att friherre St. icke förmått lyckligt genomgå pröfvotiden med de kamrater ödet eller hans egen oförsigrighet ställde vid hans sida. Sedan det sålunda af Utskottets protokoller och betänkande visat sig, att Hr Friherren, om än med ella goda egenskaper i öfrigt, likväl icke äger den kraft, som framförallt på den vigtiga rådgifvareplats, han bekläder, erfordras atttillvägabringa en förändring i det gamla systemet; sedan ban till och med gjort sig delaktig i den moraliska ansvarigbeten för åtgärder, hvilka måhända varit stridande mot hans egna önskningar och i hvilka till en del främmande inflytelser synas hafva gjort sig gällande; sedan man på detta sätt sett honom fela i det första och väsendtligaste vilkoret för en så hög embetsmans ställning; då anse vi vår pligt såsom publicister fordra, att, äfven med uppoffriog : enskilda sympatier, endast föra den röst, somg enligt vår tanka, rikets väl kräfver. Denna vår opinionsyttring lägger i alla fall intet hinder för en återremiss; och hvad beträffar Allehandass invändning, att ett yrkande på Friherrns aflägsnande skulle, såsom innebärande ett mot honom ensam koncentreradt anfail, minska aden aktning inför allmänna opinionen, som en handling inför representationens sida ovilkorligen måste tillvinna sig,, så beror detta på en annan fråga. Den är: om de öfrige rådgifvarne suttit qvar, hade H. E.. Friherre Stjerneld då bordt undantagas, sedan man inhemtat de upplysningar, som finnas lemnade af Konstitutions-Utskottet? Svarar man härpå nej, så blilver svaret icke heller tvetydigt på den andra: Bör han sitta qvar blott derföre att de öfrige afgått?