rIKkSdagSpeStiut Uulnhora foRacns beStammelse. Hamma förhållande, ehuru icke under lika graverande omständigheter, återfinnes vid den af handeln allena samlade Handelsoch Sjöfartsfondens användande, till för densamma främmande ändamål. Rådgifvarnes handlingssätt vid lyftningarne af mindre kreditivet år 1838, företer måhända likväl de bedröfligaste bevis, på vidden af deras sorglöshet för Rikets sannskyldiga nytta, och det ringa begrepp de gjort sig angående deras pligt, att upplysa Konungen om ställningar och förhållanden i landet. De hafva icke afstyrkt, att till fästningsbyggnad använda kreditivmedel, som voro anslagne till oförutsedda ändamål, och de åhöra såsom man finner af KonstitutionsUtskottets protokoll, stillatigande, Konungens skäl hemtade från en farhåga aför öfverrumpling af hufvudstaden, till foljd af några enskilda yttranden i allmänt tryck, utan att upplysa Konungen, att han i detta fall måste vara från annat båll missledd. De åskåda oroligheterna i hbufvudstaden under sommaren, utan alt fästa Konungens uppmärksamhet på obehöfligheten af de utgifter, som så ofverdrifvet bortslösades på en ökad garnizon, i en stad der den ständiga! redan är mera än tillräcklig för ordningens bibehållande ibland en obeväpnad befolkning: utan att vid ett enda tillfälle upplysa om anledningarna till missnöjet och obelåtenheten: utan att tillråda några åtgärder, för att tillfredsställa fol-! ket. De tillstyrka slutligen åter användandet af kreditivet, för att ersätta dessa onödiga utgifter; och då först finner man dem, med en låtsad obekantskap om anledningen till de talrika garnizonstruppernas underhållande, ännu återhålla 4 ! l ; : alla upplysningar om medlen att göra sådana li: kostnader onödiga. j Men, huru skulle man väl kunna vänta sig: annat af en rådgifvarepersonal, ibland hvilken de gamla ledamöterna aldrig visat nålgot nit, att utreda och till förslag bringa de stora frågor i hvilka nationens representanter uppmanat Regeringen, att bereda ändring och förbättringar; vch hvilkens yngre ledamöter aldrig synes lemnat minsta uppmärksamhet åt de vigtiga pligter, som de fått i arf genom sina företrädares försumlighet? Har man väl sett dem egna ringaste egen verksamhet åt de vigtiga angelägenheterna rörande folkundervisningen, mnäringsoch handelsfriheten, komunalstyrelser, fattigvård, m. m.? Hafva de icke lemnat dessas beredande till kommrittter, med en för förbereuande arbeten öfverdrifven, kanske med föga urskiljning af lagstiftareförmåga, utvald personal; och huru hafva de sedan behandlat dessa kommitteers arbeten, hvilka om de ock icke kunnat motsvara hvad grundliga sakoch lagkunskaper bos ett inskränktare antal förmått, likväl icke böra förnekas den goda viljans fortjenst, och åtminstone måste anses hafva lättat rådgifvarnes och föredragandes egna omarbetningar af förslagen? -— ocvZ b--— en OA JA OM KK ke Slutligen kan man i de sednare tidernas styrelse åtgärder, icke undgå att bemärka ett systematiskt sträfvande, att gripa under sig alla samhallets ekonomiska och financiella bestyr, på ett sätt, som måste tillintetgöra den enskilta omtankans beräkningar, sprida osäkerhet inom f näringarne , undergräfva sjelfständighetskänslan ,8 bringa privatmännen i ett slafviskt beroende af kunglig ynnest och slita de moraliska band,2? som sammanhålla menigheterna och förbinda ded ras fördelar hvar för sig med det allmänna bästa. Bedröfligt är i detta afseende i synnerhet l: det falt, som varit lemnadt tull handelsoch t finans-departementets föredragning. Tullsystemet, h ekonomiska lagstiftningen, for inrikes och landt-s mannahandeln, för sjöfarten, för fabriksväsendet, FE för bränvinsbränningen, m. m. lemna alla bevis på den fruktlöst öfverklagade rigtningen till en-w välde öfver folkets sambällsbestyr: i en tillämp-w ning, ägande motstycken endast i Paschans afu Egyptens eller andra orientaliska herrskares statshushållningssystem. Och huru hafva ej licenceral na taäflat, med enskiltas befrielser från afgifter; från åtagna kontrakter; från stadgade utlagor;1y från återbetalningar af skulder till staten, m. m. s medan enahanda fördelar vägrats andra, som js under alldeles lika omständigheter, i samma orter, i ännu oskyldigare iråkade förhållanden, g fått afslag på sma ansökningar. Jemför man deto ta handlingssätt, med det administrativa skrytets öfver minskade restantier tillkomna, genom denld stränga utsökningen stundom af armodcets si-1 sta bohag, så måste man fråga sig, hvar rätts-!r grunden finnes för hela det centrala förvaltnings-!d systemet af folkets ekonomiska avgelägenheter,fa och om detta icke är en förhatlig lemning aflb våldets gamla usurperande rätt i samhället? n Man har sett rikets fördel åsidosatt vid ensi traktat, som nu för 10 år förbinder Sverige att!D nöja sig med ofördelaktiga handelsförhållandan, vy på hvilkas skadlighet R. St. fästat Regeringens ä uppmärksamhet, och som föredragande sjelf, d för flera år sedan, erkänt och förklarat kunnalh afhjelpas , vid slutet af den förut tilländalupnelv handelstrahtaten. ti Vv j 4