Aftonbladet – 30 juni 1840, sida 1

BORGARESTÅNDET. Diskussionen om Öresundska tulien. tr Schartau: Då jag af det nu föredragna utlåtandet inhemtar, att Allm. Besvärsoch EkonomiUtskottet täckts åt min motton angående Öre:undska tulluppbörden lemna den uppmärksamhet, att hsndlingar i ämnet infordrats från Hofkanstersembetet, var det mig i sonning oväntadt, att Utskottet skulle komma till det beslut att tillstyrka Rikets Stiänder, det en fråga skulle förfalla, bviiken inom det Riksstånd, hvarest den blifvit väck:, tillvunnit sig samtlige resp. ledemöternes understöd och hvilken motionären derföre vågst föreställa sig såsom förtjent af en annan behandling, än Utskottet behagat deråt lemna; en behandling, hvars uteblifvande ej gerna kan tillskrifvas något annat, än det felaktiga begrepp hos Utskottets plurelitet, att saken vore af natur, att mindre intressera det allmänna, än vwissa korporationer eiler måhända vissa enskilda personer. En susposition, som ej skolat hos Utskottet gjort sig gällande om i betraätande togits, att de kostneder, som hvila på Svenska varucxporten, nödvåndigt måste fördsra samt trycka afsättningen utaf hela den del af landets produtstion, som hos utlänningon tjenar till utbyte af sådana förnödenheter, dem vårt eget land ej alstrar, och hvilka jomväl blifva i den mån dyra, som de äro med pålagor chergerade; af hvi!ket förhållande följer, att knappt någon samhällsmedlem finnes, som ej, om än sig sjelf ovetande, mer eller mindre får lemna sin skärf i tributen till Danska kronan. Utskottet tillkännegifver sig hafva erfarit, hurusom från Danska regeringen nyligen inkommit ett till Kommerskollegium remitteradt betänkande i ämnet, hvarom Kollegium äger att sig yttra, och hvaruppå frågan följaktligen för närvarande vo:e beroende; samt vidare, huruvida bemälde Koll. erbållit och till Svenske och Norske konsuln i Helsingör meddelat befallningsar och föreskrifter, som skola i tillämpniogen motverka de oläganheter, hvaröfver klsgan förts och Utskottet elutar med att anse de sålunda vidtagna mått och steg lemna fulla skäl till den förmodan, att den äskade rättelsen skall vinnas, hvadan Utskottet förmenar ärendet redan hafva erhållit den behandling, som med raotionen och de af Hrr Morsing och Bagge devid gjorda sillägg åsyftets, hvaraf åter följer, att å Rikets St:s sida ingenting skulle vara härvid att tillgörg. Det höglofl. Utskottet synes således hafva gjort sig den föreställningen, att Svorska regeringen i sina underhandlingar med den Danska ej behöfde åberopa annat än inkomne framställningar från ett eller annat 400-tal af köpmän, samt afgifoa yttranden från ett af sina förvaltande embersverk. En framställning, som åtminstone icke motionen kunnat framkalla, enär densammas synbara syftning var alt åt Sveriges styrelse förskaffa ett sådant stöd från nationalrepresentationens sida, hvartill hänvisas kunde, ifall underhandlingarne med den främmande makten skulle, såsom ingalunda otroligt är, bemötas med blotta fraser. Imedlertid måste jag erkänva, att det skulle både förvåna och smärta mig, om det R St:s Uiskott, som har till bestämmel:e att befordra afbjeipande af landets behofver i önskningsmål, skule förbise betydelsen al representationens sympatier för konungamaktens tillgörandaen, eller anse Sveriges konung vara likgiltig för en till honom framburea önskan, öfverensstämmasde med hans egna tiil en deal redan vidtagna åtgärder; liksom det skule förundra mig, om ett annat lands monark kunde förimodas så litet akta på tideus tecken, att dessa å!gärder ingenting bos honpoa skulle vinna på att äga ett stöd uti granefolkets på laglig väg tillkännagifna vilja. I sanning, denna åsigt hode kunnat passa för den tid, då en viss sjelfherrskare lät undfalla sig det bekanta uttrycket: aVlat, eest moi; men buru en såden åsigt skulle kunna framstå i 49:de Seklets 4:de decennium öfvergår åtminstone pu milt begrepp.n Talaren yrkade på dessa skål återremiss af betänkandet, under förhoppning att detsamma vid förnyad handläggning hos Utskottet måtte vinna mer bevågenhet och blifva bearbetadt i öfverensstämmelse med den önskan, som innehölles i Hr Christiersons reservation. Er Rydin instämde med Hr Schartau. Regeringen borde bevaka nationers rättigheter och representationen gifva tillkänna sina önskningar ett trsktaterna hållas i holgd; trodie att om en underdånig skrifvelse afläts till regeringen angående denna sak, kunde densamma ej nedläzgas förrän rättelse skett. Hr Hammar förenade; sig härutinnan. j : Hr Lindström inståmde i Br Christiersons reservatioh; ansåg ait Utskottet ej bordt åtnöja sig med en blott förmodan, att rättelse i denna sak vunnes i ministeriel väg, uten tillstyrka en hemställan till Kongl. Maj:t af Ständerne i detta ämne; yrkade återremiss. Hr Ekholm förenade sig med dem, som begärt återremiss, och yttrade sin förundran öfver, att endast en ledamot reserverat sig emot utlåtandet. Det torde vara hög tid, då man ser natiocaläran kränkas och traktater trampas under fötterna, att Svenska nationen läter höra af sig och nedlägger inför thronen sina önskningar; trodde att, om dessa framlades med värdighet, kraft och allvar, det åsyftade ändamålet skulle vinnas; instämde mej Hr Scharlau i den tankan, att ett Qylikt förfarande ej skulla undgå att väcka uppmärksamhet i grannriket; vore öfvertygad att en sådan öfverträdelse af traktater, som fallet varit med den Danska tulluppbörden, ej kunde anses apnoriunda än som en krigsförklaring, och trodde att dessa tänkesätt delades af hela landets innevånare. Yrkade återremiss. Hi: Moberg uttryckte sin förvåning öfver Utskottets behandling af denna sak. Till ledning i frågen hade Utskottet haft petitioner från de mest inflytelserika handlande och skeppsredare här och i landsorten; ej blott de:se handlandes, utan hela rikots fördel vore i fråga. Af utlåtandet syntes, att Svenska konsuln vore beordrad att infinna sig på anmodan och undersöka, huruvida afgifterna som affordrades vore med författningarna öfverepssiämmande; önskade att konsuln äfven erhölle befallning