Aftonbladet – 27 juni 1840, sida 3

Uti Gefleborgs Läns Tidning lösas följande nätta verser: Helsning till Gefte. Var helsad, Gefle, Svenska Flaggans heder; Ver helsad, Stad! der än Hon her sitt hopp; Från Dina varf hvad segolmassa breder Sig ut mot skyn, med Henne högst i topp! När bortom Finisterre, med lystna blickar, Korsarn en mordisk helsning Henne bär, Och blodigt svar Hon hurtigt honom skickar, Var viss från Gefla att den seglarn är. När öfver ocsan orkanen ljungar, Af fasor följd, och therdönsslag och natt, Och redlöst vrak mot bränningen han slungar, Och bleke män de spillror söka fatt: Om då en smäcker skuta öfver vågen, Att berga dem, trotts faran, vänder om, Lyft hatten af, hurrah! var stolt i hågen, Det var från Gefle, som den räddarn kom. Mitt fosterland ! o, må det icke glömmas: Din skyddsmur är Din Sjömans tappra bröst! Din flagga hånas, Diza hamnar tömmas Tills ångern väcker Dig med svskets röst. Deck, hvilka än raå blifva Dina öden, Du gyllne kors uppå den blåa grund! Med Dig, för Dig, mot fiender och döden, Jag går med Gefle Sjömän i förbund.