Aftonbladet – 25 juni 1840, sida 3

pr När Henzes Mej:t Drottningen närmar sig thronen, helsar allerhögstdenssinma Hens Maj:t Konongen, som å sin sida besvarar heltningen med spiran, hvarefier Hennes Mej:t täckes tig plats Ipå tbronen, till venster om H. M. Konungen. H. K. H. Kronprinsen bugar sig för Hennes Moej:t och intager sedan sin plats nedanför throner. De 14 kapitener aflandtermeen, som, urder enförande jet en major, äro bestämda att bära maten upp till (DD. MM:s taffel, förfoga sig vid somma tid, med gen anbefalida eskorten, 28 man af Korgl. lifgardet till häst, till gången utanför det Kongl. slottet, hvarest de, af dertill bestämda oflficianter, mottaga hvar sin rätt, och bära således hela den första anrättningen samlad, gående en och en, hvardera meilan ö man af lifgardet, tvers öfver gården uppför trappen, som leder till Riddarsalen. Här sälla de sig, sedan de framburiti faten, alla (44ien red, innanför den balustrad, som delar salen, och förblifva stående der, intill dess DD. MM. satt sig och bordsbönen är läst, hvarefter de begifva sig ned igen, för att i samma ordning uppbära andra anrättningen. DD. MM. serveres för öfrigt serskildt, hvardera af en riddare af elefanterorden, ett geheime konferensråd, som är storkors, ett storkors af Dannebroge, en kammarherre och en kammarjunkare, hvarvid iakttages, att de två betjenande elefantriddarne äro desamma, som hafva uppburit Bennes Maj:ts släp, och att öfverkammarit nkaren, grefve Yoldi, tillika betjenar H. Mej:t Konungen. Hvardera af de bögkungliga pripsarne och prinsessorne serveras af ett geheime konferensråd, som är storkors, en kammarherre och en kammarjunkare., Leipzigermessen. En berättelse om denna messa, medan den ännu fortsattes, har reden blifvit meddelad; den här följande är daterad den 20 Maj. Karskteren af messan var, att den började med utmärkt liflighet, hvilken likväl för flera artikiar snart slutade. Orsaken var, att de, som behöfde förse sig för sommaren, hastade att suart komma hem, hvarförutan köpare från flera trakter af Tyskland uteblifvit. Ingen artikel gick så illa, som ull, och aldrig voro de finare sorterna .så utan värde, som nu. Stockning i amerikanska affärerna, öfverfyllnad i engelska marknaden, den mer och mer hotande kenkurrensen af andra länder, i synnerhet Australien, samt slutligen uppfinningen, att af medelsortens ull bereda finare kläden, hafva förenat sig att gifva ullhandeln ett svårt slag, hvaraf dock producenter af gröfre och medelsorterne mindre lida. Man försäkrar ändock, att priserne i Leipzig stått högre, än på konsumtiongorterna. Att dessa missgynnande omständigheter måst inverka på klädeshandeln, var naturligt; visserligen blefvo af 150,000 styckon två tredjedelar försålda, men köparno gjorde, i afvaktan af ännu lägre ullpriser, stora aonspråk på låga priser, och de ordinära qvaliteterna förlorade betydligt. Att de finare modsorterna mindre ledo, var naturligt; deras afsättning höll sig temligen jemn. Nederländska och sachsiska sommarylletyger gingo rätt lifligt. De tyska thibets syntes nägot utträngas af sidenoch andra tyger, men efsättningen på Amerika tycktes åter vilja tilltaga. Många små-fabrikanter nedtryckts dock priset genom ett otidigt fjesk att eafsluta handel, och de engelsko merinos voro icke obetydligt billigare. Uti kattunhandel röjde sig i synnerhet Englands ansträngninger, att genom billigt pris och god vara begzegra sin fiende, atullföreningen,; det gränsar till det otroliga att höra, huru väl sorterade lager af begärliga varor såldes till ett obegripligt låst pris och, trots den höga tullen, funno en stark afsättning för inrikes förbrukning. Tullspecialerna visa, att engelska bomullsvarors afsättning med hvarje år tilltager. Endast några större fabriker i Berlin, Groesenhain etc. kan uthbålla täflan. Schweizer och Elsasser modartiklar med sina ovanligt sköna mönster funno afsättning näst efter de engelska och Berlinska. Oberedt kattun kunde blott till nedsatt pris försäljas, med undantag af bättre sorter från Ebersbach. Tricots gingo för det mesta äfven trögt, men åtskillliga sydda och knypplade varor från landtfolket i Erzgebirge hade att fägna sig åt en god afsättning. Sidenvsror, så väl släta från Berlin som fasonnerade frauskes, gjorde utmärkt god markned, isynnerhet för norden och Öster, bvaremot tyska kunder voro färro än vanligt. Priserna höllo sig oförändrade, ehuru råämnet sades vara uppryradt. Grekerna köpte mycket barege, men Tiflis hade inskränkt sina reqvisitioper. Sidenfransar voro ytterst begärliga, echistället för shawlar fann men en sort stora dukar, hvaraf förrådet helt och håliet upprymdes. Linnemarknaden var i allmänhet medelmåttig; da finare sorterne gingo i allmänhet trögare, hvaremot foderoch skjortväf gingo lifligare; stora poster damast inköptes för norden. Pelsverk har på 45 till 20 år ej gått så eländigt, som i år. Af borst fun208 omkring 2000 Centner, som trögt afsattes till ; å 40 procent lägre pris, än vanligt. Lädermarkraden, med en tillförsel af omkring 30,000 Centrer, gick raskt, i synnerhet hvad angick sulläder, om, i anseende till blockaden af Buenos Ayres, völls i högt pris. Hästmarknaden var lifligare, än Jå 42 år, och ett antal 400 stathästar räckte icke ill för de många spekulanterne på denna dyra ara. Angående juveler, gäller vår förra uppgift, tt de gingo med ovanligt fart. Af franskt porellin funnos ovanligt stora lager, men afsättningen varade ej deremot. Växelaffärerna voro ganska ifliga, och de florerande myntsorterne Konveniomespecies och 20 Kreuzer. I allmänhet visade ig, att Leipzigs handel är i tilltagande, om än vissa renar lidit af de med handeln oundvikligen förurdne vexlingar. NANDELSocE SJÖFARTS-UNDER