Aftonbladet – 25 juni 1840, sida 2

— Midsommarshögtiden, här i Sverige den förnämsta och gladaste under årets lopp, firas vanligen af Stockholmsboerne med utfarier, bjudningar och glada lag till den omkringliggande landsbygden, icke mindre lifligt än i den egentliga landsorten. Vi skulie, om vi ville betjema oss af så kallade Freya-calembourgher, kunna säga, att csommarnöjet, den dagen verkligen tager sin plats på asommarnöjena och att glädjen då flyft ifrån staden ut till de flyttbara busen i dess granskap. Det vissa är åtminstone, att alla aflaskfoder, då öppnas af gästfriheten. De, som icke minst hade bespetsat sig på att underlätta deita begär efter utflykter, voro åvgfartygen; man såg de föregående dagarna annonserade lustfarter af flera till Drottningholm, tvenne till Gripsholm, samt dessutom till Näsby, Sturehof, Wellinge, Furusund, Rydbobolm och Gottland. Imedlertid gjorde den ostadiga väderleken denna gången ett icke obetydligt streck öfver det påräknade nöjet. Redan den i Måndags eftermiddag påbörjade löfmarknaden, som klockan fyra e. m. var uppfylld af ett brokigt hvimmel, hemsöktes och skingrades af ett störtregn; midsommarsaftonen öpprades likaledes, ända tills på qvällen, då och då chimmelens fönster och äfven i går på förmiddagen blefvo de, som begifvit sig ut utan paraplyer, i åtskilliga omgångar gratis betjenade med den nu så moderna avattenkuren,, kvarmed dock damernas prydliga hattar och helgdagsklädniegar samt jungfrurnas ännu prydligare silkesshawletter sannolikt Voro mindre belåtna. Mot middagen log ändtligen solen vänligt och varmt öfver det sköna land