j i . j Itraffando StatsUtskottets anmärkning att, på de orter, der grundräntan är låg och betalas i penningar, men roieringen och rustningen är Itryckande, en orättvisa skulle ske genom hemmantialsräntans afskaffande utan någon lindring i lrustningen: om en fumme, motsvarande hemmantalsräntans belopp, ladesipå bevillningen, skulle den afgift, gom hvarje hemmaassögare derigenom fick TI viakännas, icke blifva större än hemmauntalsräntan nu är på de ställen, der den är lägst, enär i sådant fall jemväl de privilegierade folkklasserna komme att i en slik lindring deltaga, så att den ena jordlägaren i detta fall icke torde missunna den andra den lättnad han härigerom kommer att erhålla. I Iastämde med Dahllöf, beträffande Ständernas rätt latt allena afskaffa hemmantalsräntan, och med Måns Månsson att Utskottet bordt hafva anställt en undersökning på hvad sätt den äskade skattelindringen lättast och rättvisast kunde verkställas, samt anförde, att på Talarens hemort hemman finnas med åsatt ett halft mantal, för hvilka man icke velat bjuda 24 sk. i arrende, och af hvilka en afkastning af 5 å 6 tunnor säd knappt är att påräkna. Yrkade derföre återremiss. Måns Månsson från Calmare län förklarade sin ledsnad, att just Bondeståndet gjort svårigheter i denna fråga, och förmodade att enär alla hemman, som erlägga hemmantalsränta, skatta till stående armåen, en lindring för alla bereddes genom öfverföranda af samma ränta på den allmänna bevillningen. Per Jönsson från Skåne anmärkte, att hemmantalsräntan, hvilken i vissa län uppgår till 450 000 Rdr, i Skåne icke utgör mera än 27,000 Räar uti penningar, då deremot, i stället för den höga grundräntan å andra orter, rustningsbesväret är så drygt, stt indelta kavalleriets underhåll uti Skåne uppgår i medeltal till 400,000 Rdr, och frågade hvad ersättning hemmansegarne i Skåne erhålla, derest hemmantalsräntan öfverflyttades på bovillningen, merlotteriets afskaffanda, passevolansafgiftens öfverflyttande på allmänna bevillningen o. s. v. YrIkade bifall till utlåtandet. Anders Andersson från Skaraborgs län förenade: sig med von Zweigbergk i den önskar, att StatsUtskottet måtta utreda ämnet, men trodde verkIställigheren ej nu möjlig. Per Jönsson från Jönköpinas län ansågs, att Utgkottet bordt angiälla de undersökningar och föreslå de förberedande åtgärder, hvilka Måns Månsson luti gitt skriftliga anförande åsyftat, på det Rikets Ständer vid en kommande riksdag möjligen må blifvå i tillfälle att verkställa en jemkning härutinsan loch förenade sig, i händelse af återremiss, med von va uttalat den åsigt. att hommantalsräntan oriktigt blifvit påförd jordbruket. Med Petter Jönsson från Jönköpings län förenade sig Johan Adolf O!of Dahlbery från Wester Norrland. Mats Persson ville upplysa Peter Jönsson från Skåne, att om en så stor summa, som han uppgilver, ingår till statskessan från Skåne för armeens underhäll, så uppkomme för denna provins, likagom för andra orter i riket, genom hommantalsräntans öfver flyttando på bevillning, intet annat förhållande, än att taga med den ena handen och lagga uti den andra. Det är endast en jemnare beskatiserdeles i en tid, då man söker minska statens in-: Itrader genom hvarjehanda skattenedsättningar, numI Zweigbergks yrkande, att StatsUtskottet bordt hbafning, som med den föreslagna öfverflyttningen skulla! åstadkommas. Ola Jeppsson från Biekinge län: aJag får upp-! lysa brodren Mats Persson, att dä man skall taga med den ena handen, så skall man hafva något att laga af; annars kan man svårligen gifva.n Häruti instämdåe Appelqvist från Blekinge. Ståndet fann för godt att återremistera ifrågavarande första punkt jemte dervid fogade bilagor Lit. A, B C, D. Sedan punkterne två till sex, ongående afradsspannmål, kronotionde-spanmål, kronotionde-lösen efter bestämdt pris, arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter, silfvertionde myntarelön och slagskett blifvit bifallue, förekora punkten sju, angående kopparräntan och slagskatten. Dervid yttrade: Fredrik von Zweigbergk, att, ehuru kepparräntan och sisgskatten utgjorde en grundskatt; har likväl der andra statsmakten till en del bortskärkt den åt enskilde, dymedelst att tionden blifvit eftergifna och förvandlede till fyrationden o. g. Vv. Taiaren I I 1 6 f I s S 1 7 l Å kunde ej för tillfället närmare bestyrka detaljerne, t men anmärkte vidare, scdan tvenne andra talare). vilkorligen förenat sig med hons yrkande om återremiss, ett, utom koppartionden (hvert fjerde skeppund,) var don så kellede afraden af Fahlu grutva ursprungligen bestämd till 4,200 skeppund koppar, hade sedermera blifvit nedsatt till 900 skeppund och slutligen alldeles försvunnit; men att, det osktadt, grufvan fått bohbilla den kolskatt, donatio-; ner af hemman och skog m. m., som staten ät densamma tid efter annan anslegi:, så awtisjolfvr verket staten nu får uppoffra ett värde motsvarande 40 gkeppund koppar, för att erbålla ct. Åttonde till och med elfte punkterna biföllos, men tolfte punkten avgående mantalsponningar, med tillende mantalspenningarnes upphörando eller ändring uti tiden för deras beräknande, ålorremitterades uppå en af Lars Larsson från Eifsborgs län framställd och ef de fiesta Ståndets l:darmöter bifallna önskan, alt mantaispenningar föret vid fyllda 48 ärs ålder må erläggas. Sedan trettonde till sextonde punkterne blifvit bifallne, återremiisteredes sjuttende punkten, engående kavalleriregementernas bäst-vakeans-spammål, uppå det förslag af Fredrik von Zweigbergk, att räntegifvare måtte få lossa spannmål, hvaribland äfven häst-vakans-spanmål, efter bestämdt pris. Återremitterade blefvo vidare tjugonde punkten, angående knekterote-frihetsmedel, uppå anmärkningar hufvudsakligen af von Zweigbergk; trettionde punkten sngåcnde sjötullsmedien; trettioandra angående postmedlen; trettiotredje angående CharfaSigillatx-medlen; trettiofjerde angående bränvinsefgiften; trettiofemte sngående restantier. torremitteradt blef äfven memorialet Af 65 angående det summariska förslaget öfver statsreglermnaPn. och åerefter föredracea KannstitutionsUtskat. i H I f S S I ad Få —-— ( AO VM ww AA