Aftonbladet – 22 juni 1840, sida 2

hvilket för Staten skulle inbringa en icke obeiydlig inkomst, samt, efter hans förmenande icke inverka menligt på sakernas fortgång och afsluiande, om ledamöterne vid hvarje af dessa höga doms:olarne sjelfve bland sig valde sina ordförande. Peter Jönsson från Jönköpings län afgaf skriftligen en förklaring angående orsaken, hvarföre han motsatt sig förändringen i 45 S:n Riksdagsordningen, att det icke skett för att mötarbeia en utvidgning i representationen. Det vore ejså. Han hade, i förening med brodrea Strindlund, uppsatt en skrift, ställd will Kongl. Moj:t, bvari en stor del af detta Stånd deltagit, med underd. anhållan, att nådigt afseende måtte fästas på den omnpämnderepresentations-utvidgningen, om den kunde leds derhän, att det blefve en inskränkning för kronohemmans ägarne, som är den urgamia siammen al Bondeständet. I denna farhåga hade han styrkts af diskussionen i Borgareståndet. I anledning häraf, så väl som med stöd af egen öfvertygelse, blef besvärsskriften inlemnad till Kongl. Msj:t genom Hofkanslers-expeditionen , och en afskrift deref lemnad till Hr Hjerta den 235 i sistlidne månad, för att i Aftonbladet intagas, efter samma t8daktion förut segt sig vilja uppgifva de män, som häri deltagit. Ännu hade likväl denna uppgift ej erhållits. (Denna besvärsskrift står i tidningen den 43 Mai.) Sven Heurlin. Hans Jansson hade i sist enförande, angående Ssatsregleringen i dess helhet uppdragit en tefla, som innefattar uStällningar och förhållanden under sistförflutna 30 år. Han har målat den med ganska mörka färger; men af äkta sort, och alldeles likt sitt föremål. Hvarje drag dersf är träffende och, beklagligt nog, så öfverensstämmande med händelsernes gåag, att ingen dödlig makt kan framsiå och vederläsga dess riktiga fattning. Han hade bland annat omtalat Sveriges störste Konuzg Gustaf I, och Tal. förde sig denne Konungs ord till minnes, då han sista gången talade till Rikets Ständer 4559: aJay vet nogp, sade han, catt de Svenske äro snara till att samtycka, sene till att utransaka. Jag kan ock grannt förutse, att många villoandar framdeles varda uppkommande.n Vidare påminner jag mig hvad Lagman Thorgny sade till Olof Skötkonung på allshärjar-tinget i Upsala, nemligen: acAnnorlunda äro Sveriges Konungar nu till sinnes, än de tillförne hafva varit. Tidens tecken hafva, tyvärr, besannat dessa betydelsefulla tal. Under den tid Sverige styrdes af envåldsregenter, fick bonden nalkas sin konung både i enskilda och allmänna angelägenheter, och hans önskningar blefvo faderligen emottagne, aldrig förkastade. Nu styras vi af en lagbunden regent, som nekat oss, hvad alla hans föregångare, icke i nåder, utan med välbehag tillåtit, nemligen att oförstäldt framföra folksts lidande och behof. Bekiaga vill jag fördanskull sanningen, som är så hatad och afskydd. Två talare hafva här beklagat sig öfver något mot dem förmenadt utfall, såsom sårande eller anstötligt; men jag kan ingalunda inse hvad som i detta hänseende har kunnat misshaga dem. Visserligen förekommer på ett ställe i Hans Janssons anföraude regeringens vänner, och i händelse de föstat sig vid dessa ord, så skulle jag likväl tro, att det icke borde vara sårande att stå i vänskapsförhållende med regeringen, för dem, som äga denna lycka. Ola Jeppsson från Blekinge ansåg icke något ondt ligga deri, att folket och regeringen äro vänner, men ville dock, i anledning af Hans Janssons inkast, härmed förklara, att då han emoctsatte sig antagandet af nya redaktionen i 45 S Riksdagsordningan, orsaken endast var den, att han ansåg lagstadgandet otydligt. Petter Persson från Calmare län och Petter Pecttersson i Slätthult förenade sig med Ola Jeppsson. Petter Jönsson från Jönk. län: cAr det ett fel att vara Kon. och reger. vän, så är jag beredd att alllid behålla detta fels Ty, på ett sätt utan att såra, kunna förbättringar föreslås mot regeringens förmenta missteg; men i samma mån, som regeringen och folket äro enige, så äro de starka, och svaga i den män gom enighet saknas. Jeg för min del skall alltid söka att stärka enighetens band, utan att uppoffra det minsta af folkets rättigheten. Johan Jakob Rultberg kunde icke förstå huru diskussionen nu kunnat uppkomma öfver ett i Ståndet förut redan afgjordt ämne, eller med hvad fog frågan om förändring i Ståndets representationssätt kunde sammanblandas med Statsregleringen, och i synnerhet måste han finna högst olämpligt, att en del af Ståndets ledamöter härvid tillåtit sig att anfalla en af dess medlemmar, som nu är frånvarande. Här! instämde Bengt Gudmundsson från Hallands, von Zweigbergk, Johan August Zetterberg, Peller Persson i Adelfors, Jonas Rylander, Ephraim Larsson från Elfsborgs län och en stor delaf Ståndets öfrige ledamöter. Hans Jenssons ofvanberörde anförande, jemte hvad i anledning deraf blifvit yttradt, remitterades Lill Statsutskottet. TOO RK HOLM den 22 Juni.