våga. I anseende till den nya styrelseformen, kunna vi förutse betydligt tillökade utgifter för pensionsstaterne. Det blir derföre nödvändigt att i tid se sig om efter nöjaktiga grunder för dessa pensioners utgörande. Blott 2:ne denna gång från Kongl. Maj:t ankomne propositioner föreslå en årlig utgift för indragningsstaten af 46,500 Rdr Bko såsom pensioner åt endast fyra embetsmän, hvilka, med uodantag af Baron Åkerhjelm, ännu äro till den grad vid helsa och mannaålderns fulla kraft, att de från denna synpunkt otvifvelaktigt kunna fortfarande begagnas i statens tjenst. Ena bland dem, Hr von Hartmansdorff, innehar just vid detta riksmöte ett chefskap på Riddarhuset, som förutsätter mycken insigt i modus agendi, mycken tilltagsenhet i sättet att bemöta sina landsmän, mycken försakelse af fosterlandskärlek och den mest afgjorda kallsinnighet för staishushållningens anspråkslösaste fordringar. Hr De Mare: Jag anser mig ej kunna ingå i någon pröfning, buruvida de till pensions erhållande föreslogns Statsråden äro så qvalificorade, i afseende på tjenstetid, att de må kunna anses dertill berättigade, eller icke, helst jag är fullt öfvertygad, att StatsUtskottet förskaffar sig noggranna upplysningar, huruvida de i detta afseende gjorde uppgifter äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande; men jag har begärt ordet endast för att yttra, det jag tvekar att instämma med en annan värd Telare uti den åsigt, att denna fråga egentwigen skulle stå i sammanhang med eiler vara beroends af KonstitutionsUtskottets så kallads dechargebetänkande. För min del finner jag det vara mest konstitutionelt, att denna fråga behandlas fullt oberoende af nämnde betänkande. Följden af detta kan nemligen icke blifva annan, än antingen ett frikännande af Statsrådets ledamöter från allt ansvar eller ock en tillämpning emot dem af 107 eller 406 Regeringsformen. I händelse af eit frikännande Rikets Ständers beslut, försvinner naturligtvis all skymt af inverkan på beslutet i pensionsfrågan; och derest ständerne skulle besluta att hos Kongl. Mej:t göra en sådan anmälan, som den hvarom 407 Regeringsformen förmäler, bör sådant efter min anka likväl ej hindra det eller de Statsråd, hvilka denna anmälan kan afse, från åtnjutande af någon pension, så framt de i öfrigt äro i af seende på tjenstetid så nära dertill qvalificarade, ait en dispens från författningarnes föreskrifter 8ynes af billighet påkallad. Hvad åter angår följden af 106 S:s tillämpning, eller riksrättens dom, så är eller blifver en förut beviljad pension ingalunda i sirid eller inkonseqvens deremot, ty vi veta att om riksrätten fäller, kan pensionen lika väl som lönen korama att försvinna. Jag anser derföre, att de ifrågasatto ponsionerna kunna beviljas eiler afslås, oberoende af KonstitutionsU:skottets dechargebetänkanda. Hr Lagergren: aJag oger ej den förmån, som en föregående Talare, att genom läsning af Statsrådets protokolier hafva förskaffat mig någon kännedom om de ifrågavarande Stwatsrådens förhållande vid rådslagen inom Konurgens konselj. För mitt omdöme i denna fråga mäste jag alltså hälla mig endast till den Kongl. propositioner. Denna upplyser, att Hr Friherre Akerhbjelm och Hr Grefve Hård vid riksdagens början begårt och äfven sedermera erhållit afsked från deras statsrådsbefattningar. Begg2 hafva de längre varit i statens tjenst, och då de, till följd af inträffade regeringsförbållanden blifvit entledigade, har sådant utgjort anladningar, hvarföre Kongl. Maj:t berärt anslag till pensioner åt dem. Hvad Friherre Åkerhjelm beträffar, förefaller det mig, som skulle han, då han resignera: hafva! gjort detta i en sannt konstitutionel anda. Att han qvarstått någon tid efter det sfskedsansökningen blifvit ingifven, torde läts och nöjaktigt kunna förklares deraf, att en ny organisation af S:atsrådet förestått, för hvilken förändring det erfordrats att de gamla Statsråden deltogo i utnämningen af de nya ledamöterne; ty om afsked genast blifvit dem beviljadt, skuile detta nödgat Kongl. Maj:t att, i stället för de afskedande, tillsätta andra Statsråd efter de gamla och förut följde grunderne, hvilket endast fören!edt till en onödig och gagnlös omväg. Det har blifvit uppgifvet, att Hr Friherre Åkerhjelm i 38 år varit i statens tjenst. Härvid tror jag att man äfven bör taga i betraktande, att Hr Friherren i många år, såsom Direktör vid Kongl. Thoaiern och Hofkapellet, förestått ett embete, som i afseende på skön konst och bildning utöfvat ett stort inflytande. Hans förvaltning af detta embete tillvann sig allmänt bifell; men han mottog aldrig för denna befattning någon lön, utan skötte embetet utan alla emolumenter. Han inirädda sedermera säsom chef för fångstyrelsen; och om än hans filantropiska åsigter ej haft någon serdeles fram gång, kan man dock ej förneka honom att med nit, insigter och ansträngning hafva efter all förmåga verkat i afsigt utt befordra ändamålst. Han har sedermera, såsom Genoral-Tulldirektör, med bifall förvaltat en vigiig adminiswzativ chefspost och derifrån ingått i Statsrådet. Genom en så boskaffad embetsmannabana, hvars långvarighet Statsutskottet ganska väl kan kontroliora, torde Friherre ÅA kxerbjelm kuana anses hafva förvärfvat sig anspråk på pension, helst han uppnått den ålder och det antal tjensteår, att han, derest han qvarstått, skulle innan kort hafva, enligt gällenda författaingar egt rätt att bibehålla hela löasn på indrag ningsstat. Hvad åter angår Grefve Hård, så har han, både såsom ledamot i Högsta Domstolen occh: såsom . f. Lazdshöfding förvärfvat sig et aktadt poeamn, och gjort sig, synnerligen såsom ledamot i H. Domstoler, känd för ett nitiskt, rättrådigt och skickligt hamdhafvande af detta vigtiga embete.: Jag känner visserligen ej hans tillgörande i Statsrådet; men derom är ej helier nu fråga; utan jag söker här endast att urskilja, huruvida han, på grund ar den tid, han användt i statens högsta och vigligaste embeten, kan bafva förvärfves sig rätt will åtnjutande af pension. Ma.n har här äfven fästat; uppmärkssmheten vid des förbållande, att Kongl. Maj:t begärt olika pensionsbelopp för Frih. Åkerbjelm och Grefve Hård. Denna olikhet her äfven I början frapperat mig, men jag tror deck, att denna omständighet lätt förklaras deraf, att Fiib. Åherhjelm så länge varit i statens tjenst, att han på några måneder nära kunnat lagligen förflyttas nå BR mn —-— RA LL DL