Aftonbladet – 20 juni 1840, sida 2

LITTERATUR. Törnrosens bok. aI mperialoktav-uppiagan. Sjette Artikeln. De vidlyftiga riksdagsförhandlingarne, som för ögonblicket lemna föga utrymme i detta blad åt den litterära afdelningen, hafva gjort ett längre uppehåll mellan den femte artikeln af recensionen utaf cTörnrosens bok, och dess fortsättning. Måhända länder detta på sätt och vis till förmån mera än till nackdel för ifrågavararande recension, då den redan vuxit till en längd, som hos de flesta läsare skulle förefalla afskräckande, om artiklarna komma på aett bräden, men hvilken från recensenten just är ursäktlig, då det gäller ett det innebållsrikaste verk vår sköna litteratur någonsin egt att framvisa, och ett verk af en bland våra mest märk. värdiga författare, om hvilken man alltid svårligen kan säga något, utan att ovilkorligen förledas att säga mycket. aIVyniannes röst och aDet doftar i skogenn äro tvenne musikaliska fantasier, utan ord. Det är icke lält att göra sig reda för den egna ideassociation hos Författaren, hvarigenom dessa något underliga öfverskrifter på de båda styckena tillkommit. Måhända är det också intet stort annat än ett löst infall, och Hr A. må härutinnan njuta samma rätt, som t. ex. Strauss, då han kallar sina valser aRosan, Iris, cKröningen,, aHittebarnet, och dylikt. Saken är, i hvad fall som heldst, af föga betydelse; annat är hvad musiken i sig sjelf kan gälla. Det är