Aftonbladet – 20 juni 1840, sida 2

mycken kritik underkastadt. Allt detta visar nödvändigheten för ständerna atttaga nägot visst par och derigenom betaga regeringen all anledning till en undskyllan, som eljest måbända icke skulle utebifva, — Friherre Cederström, Thure, uppläste ett par yitranden af Axel Oxenstjerna, som redan på sin tid yrkat näringsfrihets införande här i landet. För egen del des sig äfven Friherren för densamma. — Hr Ribbing, B., fruktade att en återremiss skulle göra frågan ännu mera invecklad. Det vore ej rimligt, att i detta ämne vänta likstämmighet emellan alla fyra riksstånden; en sådan skulle vara nära nog ett underverk. Regeringen blefve alitia den, som komrae att skilja emellan de olika intressana, och det vore angeläget, att denna vigtiga sak ej längre fördröjdes. Fana besynnerligt, att då nu Utskottet föreslagit ständerna at med förtroende öfveriemna åt regeringen denna saks afgörande, så klagads man äfven, att ständerna icke gåfve några föreskrifter. En annan gång åter när ständerna gåfvo föreskrifter, då hörde man veklagan och jemmerrop öfver att de ville regera. Undrade när det skulle blifva lagom. På begäran af Hr von Hartmansdorff företogs votering, hvilken utföll med 63 röster för bifall til betänkandet, emot 49, hvilka yrkade återremiss. Efter voteringen anmäl:e sig åter Hans Exceilens Gref. Löwenhjelm och förklerade, att han med sitt uttryck om näringsfrihet menat, hvad opinivnen i 30 år synts honom mena, det som 4823 års siänder och detta EkonomiUtskots menat: friheten ut: istid och landsbygd förtjena sitt uppehälle, och trodde sig uttryckt detta, då han ansett när ingsfr ihet såsom nödvändigt vilkor för hämmandet af pauperismen och kriminaliteteten. Vidgick för öfrigt get principenliga i Hr Hjertss åsigt om sambandet emollan alla tvång å industrien i högre och lägre skala; men vid sådan utsträckning, som till exempel till lagstiftningen för bruks och qvarnars anläggande, vore fara, satt den egentliga på ofvannämnde sätt begränsade frågan ännu i 30 år förblefve oafgjord.