Utskottet uttalat). Med stor glädje har jag il hemtat denna underrättelse, jag mianes ock gansi väl, att Hans Maj:t Konungen, såsom Kronprin åvägabragte förslaget om beväringen, hvilket oc antogs egentligen på grund af nationens öfvertyge 3e em thronföljarens stora erfarenhet och krigisl talanger. Men härmed hads något annat bort fö ja, nemligen att indelningsverket skulle under förändring och roteringsbördan minskes i samm mån, som beväringsmanskapets öfningar utvidg des. Jag tror, att en stor lättnad i folkets börd skulle derigenom åstadkommas till mycken lyck för nationen i allmänhet. Samme Talare har oc yttrat, att en fullständig plan i afseende på fö svarsverket blifvit af Kongl. Maj:t framlagd. Me så vidt jag känner, rörde densamme icke försvar: verket, ej heller beväringen, utan endast en lönt reglering inom armeen. Man har fruktat att ge nom antagande af Utskottets organisationsförslag bafälet skulle blifva otillräckligt om beväringen up; bådades. Jag bör i anledning häraf fästa Ständet uppmärksamhet derpå att, hvad Utskottet föresiag rörande indragning af befäl, egentligen asogår d värfvade regementerna samt åtskilligt högro befå Skulle jag för öfrigt anställa en jemförelse med an dra nationer och proportionen i deras militär-be fäl, så har jag från en berömd skriftställare inhem tat, ait hos vår granne i öster den organisation s armesn blifvit gjord, att hvarje regemente är för deladt på fyra bataljoner, hvarje bataljon till 400 man, utom två reserv-bataljoner, hvardera på 50 man. Hos oss deremot äro fyra majorer för 80 man. Det är det högre befälet, som egentligen ä kostsammest. Kunde derföre hos oss någon såda organisation som i Ryssland ske, hvarigenom dett sostsamma befäl minskades, så skulle den uta: vifvel vara både ändamålsenlig och ledande til mycken lindring i statsutgiftorne. Biskop Heurlin: Det är endast början af Dok or Thomanders ordrika anförande, hvaraf jag kai .illegna mig någon hedrande andel. Jag försäkra ock Hr Doktorn, att jag noggrannt inser och er känner allt det smickrande och vänskapsfulla de innehåller, samt att jag förstår rätt uppskatta des halt och värde. För öfrigt borde Hr Doktorn haf va bemärkt, att mina yttranden i förevarande ämn: alls icke vidrörde det egentliga militäriska af frå san, deri jag erkänner mig vara alltför okunnig och oerfaren, för att våga något positivt omdöme uten endast inskränkt mig till faktiska uppgiftei och upplysaingar, hemtade från de föregående riks lagarnes diskussioner. Sådana kunde Högvördigs Ståndet med skäl fordra af en ledamot som vic venne riksdagar varit invald i StatsUiskottet oc jutit just på den afdelning, der desse frågor blifvi ifven af sakkunnige militärer och under ett lång varigt arbete behandlade med varsam besinning Derjemte får jag förklara att, eburu jag visserliger cke vill tillskrifva mig någon synnerlig modestie welst i jemförelse med Doktor Thomander, likvä ngalunda aspirerar till den af honom påpekade ut: närkelse.n Inledningen till detta betänkande blef derefier å erremitteradt. —— —