Törst måste aga. Ai alla dessa skäl-ansig kala ren anslag behöfliga, medan besparingarns skedde och åberopade slutligen exemplet sf Korsmänanen som icke varit njugga i fråga om militära anslag Biskop Hedren talade i samma anda, som Dok tor Björkman, och yrkade återremiss. Doktor Thomander: Jag har hört sägas, at inom Ståndet skulle saknas erforderlig kännedon för ett tillförlitligt bedömande afifrågavarande an gelägenheter. De militära upplysningar här lem nats, äro dock sädgna, att ge kunde pryda en Mi nister och tyctas verkligen utvisa ett närmare sam manhang emellan det militära och ecklesiastiska än en värd Talare velat föruisätta. En fråga kar behandlas med större eller mindre glädtighet, all efter dels personens lynne, dels sakernas obetyd lighet, hvarom handlas. Jag gratulerar det förra om det är gladti; men kan i närvarande fall ej finna sjelfva saken obetydlig. Det gäller 1 å 200,00( Rår mer eller mindre i skattebördor. Jag kan i öfrigt icke förena mig med dem, som tagit humör öfver da sarkastiska, skämtsamma anmärkningar, som mot Statsutskottet blifvit gjorda. Jag acser mig skyldig emoitaga upplagningar, äfven på den glada vägen. I Ut:skottet har, såsom ock af reservationerna kan ses, varit fråga om en exceptio fori, med häntydning derpå, att förhålleanderna ej kunde af Utskottet rätt inses och förstås. Men jag skulle ej, med förebärande af ett sådant skäl, vilja undandrega mig från skyldigheten att yttra mig. Detta land är icke det enda, der pluraliteten af dem, som votera, icke besitter fullkomlig detsljkännedom, i de saker, som behandlas. Detta är ett gemensamt förhållande för representativa stater, der voteringar till och med öfver småsaker ofta förekomma. AÅfven i England och Frankrike, så vida ej tidningarne ljuga — man säger att det händer någon gång — kunna sådana detaljer diskuteres, som frågan om 75 eller 83 hästar ät sqvadronen. Det är möjligt, men ingalunda säkert, att Ekonomiutskottets pluralitet bättre förstår krigsärenderna, än Statsutskottets, och äro skickligare att organisera, än detta, men denna möjlighet är icke för mig ett tillräckligt skäl, hvarföre Statsutskottet skolat vädjat till Konstitutionsutskottets dom, innan det företagit åtminstone de motioner till afgörande, hvilka först hafva förevarit i Ekonomiutskottet och sedermera, på dess begäran, blifvit al Riksstånden öfverlemnade till Statsutskottet, som det i dessa frågor behöriga. I afseende på utlåtandets tillkomst, är det ingen hemlighet, att det bärieder sig från Preste-, Borgareeller Bondeståndets Ledamöter, utan blifvit uppsatt af första Ståndets Ledamöter, högre militärer, som med skäl ansågos vara i stånd att meddela tjonliga försiagor, i afseende på krigsväsendet. Om de för sitt arbete ej förtjena komplimenter, tror jag dock icke, att de gjort sig skyldiga till förebråelsor. Jag kunde ej föreställa mig, att de icke skulle hafva gjort sig reda för det ämna de behandlat, och jag instämde således, med förtroends till deres förmåga, i de af dem föreslagpa organisationsplaner. Något groft misstag måste dock vara begånget, efter som utlåtandet mötts af så mycket ogillande inom Ståndet. Ken högvördige Ståndet uppgöra ett bättre förslag, så är jag benägen att antaga detsamma och äfven färdig att marchera med, om så påfordras. I alla fall anser jag ej rätt, att allt för härdt behandla de personer, som äro förslagens upphofsmän, och nu icke kunna här få försvara sina åtgöranden. För min del kan jag endast förklara, att, om något misstag drabbat mig, jag vill vara läraktig och mottaga mina mera erfarne embetsbröders råd, äfven i det militäriska. Någon har yttrat, att man borde återremittera förslaget i sin helhet, utan diskussion öfver de serskilda delarne deraf. Mon nu lärer det ej kunna blifva möjligt att återremittera det i sin helhet, utan fastmera i dess söndrighet, och lärer alltså hvarja trupp för. sig få defilera förbi oss och vi då erhålla tillfälle, att taga i öfvervägande, hvad som kan vara att göra. Det är bekant, att det varit fråga om en sjöbatalj på det torra, jag menar om 4:e hufvudtiteln. En landtbata!j blef ej af. emedan den ej ansågs behöflig. Detta sednare gaf mig anledning att för saken hoppas det bästa. Skulle det finnas lämpligt, att använda teologiska termer, så skulle jag hellre önska en stridande församling, än en, som triumferar i glädjen deröfver, att förslagen till lindring i försvarsverkets bekostande ej voro verkställbara.n Doktor Moren ansåg sig väl icke oberäitigad, men oförmögen att uppgöra en sådan plar, som här vore vågad; trodde det faiia af sig sjelft, catt den, som kommenderar, också är bäst i tillfälle att orgapisera; motsatte nig reduktionen af den stående armeåen och afstyrkte bifall till betänkandet. Prosten Stenhammar förklarade, att om Uiskottet inskränkt sig att föreslå Rikets Ständer den underdåniga anhällan, om framläggande af en plan för försvarsverkets organisation, skulle han icke haft et ord deremot att invända. Talaren upprepade vidare de af förogående Talaren anförda skäl för ansl:g, ander det tillgångar bereddes, och upprezcade ånyo sin förmodan, att plursaliteten inom Ståndet vore oförmögen att bedöma organisationsplanen. Statsrådet Poppius talade i ssmms syfining som Prosten Stenhammar och Doktor Björkman, med fl3e som yttrat sig i hänseenda till formen för tasU:skottets sätt att gå tillväga, vid tredje hufvudtiteln i ellmänhet, hvilken enabanda åsigt han en gång för alla ville vid detta tillfälle hafva uttryckt i alla de fell, då den kunde vinna tillampning på regleringen af samtlige hufvudtitlarne, angående ! statens uigifter för det kommando tidskifiet. Prosten Ödmann: D:t är bekant, att vid bedömmande af formfrågor, åsigterne ofia dela sig, och äro än mot än med. Så har ock nu inträffat både inom Utskottet och det Högvördiga Ståndet. Det formvidriga skulle nu bestå deri, att Utskottet framlegt Organisationsförsleg. Om Utskottet dere-,! mot utan enförande af motiver genast gått till veri ket och segt, att medel ej kunde till dest eller detl; 1 ändamålet. anslås, då skulle det icka handlat formvidrigt. Mon i min tanka hade detta varit oförståndigt och säkerligen hade det då uppburit rätta— blan FRK OR BR RK ? a