Aftonbladet – 17 juni 1840, sida 2

aDenne man, hvilken man med skäl ken ense Isom typen för en representant af det Svenska Bondeståndet, med allt det allvar, sunda förstånd, redTbarhet, flärdfrihet, goda vilja, oförskräckthet; men tillika lugna moderation, den ärlighet, den enkelIhet i väsendet, med ett ord i alla ds egenskaper, Isom man älskar att finna bos detta Stånd, föddes i Låbyn i Moo socken, Tössbo bärsad på Dahbislard Iden 7 Januari 47992. Ati: de inneboende naturanlagen äro mäktigare, än de yttre omständigheterna, och den moraliska krafien tillräcklig till deras utI veckling, i trots af mötande hinder, derpå är Hans Jansson och hans syskon ett bland de mest talanIde bevis. Föräldrarna voro ett redligt och flitigt, men fattigt bondfolkx. Deras äktenskap var välsignadt med icke mindre än 42 barn, till hvilkas förIsörjande det lilla sjattedels hemmanet, som uigjorde hela deras egandom, ej syntes tiillräckhgt. Genom flit och omtanka blef gården det likväl, men lemnade intet öfverskott, hvarmed barnens skolgåag skulle kunnat bestridas. Dertill fenns ej heller någon skola i socknen och fianes ej ännu, och fad:er, som sjelf ej kunde skrifva och räknas, förmådde således icke heller att ersätta denna brist. H.n och hans hustru undervisade dem likväl i hvad de sjelfva kunde, och fadrens hyfvelbänk och modrens spinorock var deras skola. Seden dagens arbete var slutadt, sutto de icke sällan långt in på natten församlade kring den gamle, som lysie dem med antända trädstickor — ty lyxartikeln talgljus fanns blott sällan i huset — och läzxie för honom i någon bok. Husets bibliotek bestod endast af bibel och psalmbok, hvilka flitigt anlitades. Stundom lyckades fadren likväl att få låna någon bok af annet innehåll, och försummade aldrig tillfället dertill. Denna lästes med begärlighet och kommenterades af den uppmärksamma kretsen. Alla igossarne lärde sig, efter en öfverkommen förskrift och räknebok, men utan vidare handledzing, sjelfve räkna och skrifva. På sitt 47:de år vald:s Hins till klockare i Moo socken och bestridde denna syssla i 44 år ända till dess han flyttade till Bräcketorp i Hesselskogs socken, hvarest han ännu bor. Med utöfningen uf denna befattning förenade han, såsom ganska många klockare på landet, vaccinatörsyrket, och erhöll jemväl en Sundhetskxollegii medalj till belöning för sitt nit om vaccinationen. År 4322 gifte hsn sig med Brita Maria, dotter af häradsdomaren Gullick Nilsson i Packebyns, och emottog det fjerdedels hemman, han för närvarande äger. Det befanns då i ett alldeles förfallet ekick, jordbruket vanhäfdadt och husen nedruitnade. Desså sednare måste ban ombygga, flyttade bostaden till ett annat och beqvämare ställe och bäfdsde ägorna med flit och förstånd, så att hemmanet nu har ett dubbelt värde mot hvad det hade när han emottog det. Detta värde är likväl jemförelsevis ringa, och Hans Jeansson tillhör de minst bemedlade af sitt Stånd, men hvilket förhållande, långt ifrån att minska hans sktning och ansesnde bland sine medbröder och hos nationer, tvärtom ännu mera ökat och stadgat dem. I trots af den oländiga marken har han hvarje år odlat ett balfs tunnland, så att han har hopp, det sjelfva gårdens afkastninvg snart skall kunna föda dess innevånere, något som hittills icke varit fallet, helst sedan deras antal efter hand förökats, ty Hans Jansgsous bustru har skänkt honom sju barn, alia lefvande och friska till kropp och själ. Han har, utom jordbruket, sysselsatt sig med snickareyrket och sjelf förfärdigat alla sina kbusgerådssaker; derjemte försummade han likväl icke själens bildning och sina kunskapers utvidgande, och har i detta fall bragt det länzsre, än de flesta af sitt stånd, samt läng:e, än man kunnat förmoda, när man besinnar, att kan sjelf måst sktepa hela sin själs egendom lika som den ekoromiska. Dessa egenskaper kunde ej undgå att ådrsga honom sina omgifningars uppmärksamhet, hvaraf han äfven år 4828 erhöll öfvertygande prof, då den torftiga fjerdedels-hemmansegaren, framför måsge lyckligare lottade, af Tössbo härad valdes till dess representant vid riksdagen. Ovan vid ärerdernpea, initierade han sig snart nog i deras behandlisg, och ehuru han ej då ännu framstod som någon ibland ljusen och ledarne inom Ståndet, vann han likväl, genom sitt rediga omdöme och sin osvikliga karakter, ett allmänt förtroende, hvilket uppenbarade sig vid nästpåföljande 1834 års riksdag, då han valdes till representent för hela domsagan, som består af Tössbo och Wedbo härader; här utvidgades hans verkningskrets; han stod innan kort vid Anders Danielssons sida, ej sjelf framträngande sig dit, men af sine medbröders enhälliga röst ditställd, ehuru denne genom sin större erfarenhet och mera hänförande kraft ännu behöll! och förtjenade främsta rummet. Olik Anders Danielsson, har Hans Jinsson ingentiog egentligt imponerande i sitt väsenda, men icke derföre mindre anseende, emedan hens framställningar hafva detta vänliga, lugna, nästan förbindande, som öfvertygar och ingifver tillit. Lyckligare än han och Nils Månsson har han äfven förstätt hålla sig aflägsnad från Stockholmsoch riksdagslifvets stundom förderfliga inflytande på helsan och väsendet, hvilket tyckes lofva att längre bibehålla honm åt fäderneslandet. Hen valdes vid sistnämnda riksdag till en af Ständernas Fulmäkige i Riksgäldskontoret och som sådan kallades ban af regeringen till ledamot i Fattigvårdsoch Hemmansklyfnings-kommitteerna. Vid den rärvarande, som valt honom till medlem 8f KonstitutionsUtskottet, der han tillhör den Kommitte, som har sig uppdraget att föreslå förändringar i representationen, tillbjöds bonom Talmanskapet för sitt Stånd. En sådan plats är verkligen lockande, dels zsenom det yttre anseende och det inflytande den sifver, dels genom dess ekozomiska fördelar, ty Talmannen har ett arfvode af 400 Rdår Bko i månaden; men denne man, som reser från hufvudstaden och de lysande kretsar, hvartill en sådan värdighet kunnat öppna honom tillträda, för att hemma köra plogen och äta hafrebröd, efslog nämnle plats, emedan han trodde sig mera kunna gegna det allmänna på den enkla rcpresortentbänken. ssm———————AA———— OASER I STATSTIDNINGEN. I trots af Statstidningens hestämda föresats tt, lika med tidningens egare, Svenska Akadenien, strängt hålla sig till adet allvarsamman, änder det henne ändå som oftast att komma