Aftonbladet – 13 juni 1840, sida 1

otillräcklige, och det fattiga folket, som till största delen nödgas framsläpa sitt lif i hunger och trasor, omöjligen kan bära större skattebördor, än det redan fått sig ålagde, icke bifalla de till rikets universiteter begärda ansleg utöfver hvad dem förut blifvit beviljadt, utan yrkar jag att förevarande betänkande i denna del rå varda till Utskottet återremitteradt. Härmed förenade sig Jonas Johansson från Jönjköpings Lin, Jan Erik Jansson och Magnus Persson från Wermlands Län, Nils Magnusson och Peiter Persson från Calmare Län, Peter Ölaösson, Ephraim Larsson, Henrik Hansson och Johannes I Petersson fiån Eifsborgs Län, m. fl. Nils Strindlund från Wosteraorrlands Län: aJemte det jag instämmer med Nils Persson och yrkar afslag ä denna begärda tillökning i svatsanslaget för rikets universiteter, får jag fästa Ståndets uppmärkssmhet derpå, att, ehuru Kongl. Maj:t uti dess nådiga proposition ora statsverkets tillstånd och benof endast äskat nya löner för tvenre Professorer, en vid hvaridera universitet, Uiskottet likväl tillstyrkt löneanslag för 4 nya professioner, lelier 2 vid hvartcera af universiteien, hvilket tillstyrkande, såsom sakaande behörig anledning, eftor min tanka, är gruadlagsvidrigt). Erik Persson från Gefleborgs lär; Håkan Nilsson, Nils Jeppsson, Måns Jössesson och Per Påhlsson fr. i Skåne, Johannes Johansson och Olof Benjaminsson från Götheborgs och Bohus län förende sig med Strindlund. Sven Heurlin från Kronobergs iän: J:g är ingalurda bland dem, som böja sin röst för ökades statsenslag, mena då fråga är om upplysningen och bildningen i landet, tvekar jag icke att göra hvilken uppoffring som helst; och då, hvad universiteterna beträffar, Staten i första rummet har att tacka dem för den upplysning, dess medlemmar besitta, samt bildvingssgraden hos folkets är beroende af åen högre eller lägre bildning som är rådande vid univerfsiteterne, kan jag icke annat än anse, alt nödiga Siatssnslag för desamma och till vetenskapens befrämjande derstädes oundsänghera böra beviljas; hvarföre jag tillstyrker bifall till StatsUtskotieis betjänkande i förevarande del. Jeg vill icke förmoda, att representanterne för Bondöståndet, som mest af alla är i behof sf ökad upplysning, skulle vägra, hvad som nu är begärdt, och således moiverka I Ståndets eget intresse. Bengt Gudmundsson från Hallands län, Johan August Zetterberg från Stockholms län och Anders I Göransson från Stora Kopparbergs län förenade sig med Heurlin., Lars Larsson från Eifsborgs län: cDet är sant, att universitetea och de högre läroverkea khufvudsakligast bidraga till upplysningens befrämjende inom landet, men då man jemför de derstädes anställde lärares vilkor med andre embetsoch tjenstemäns belägenhet, finner man lätt att de förstI nämnde ingalunda ega skäl att beklaga sig, och bvad universiteterna i öfrigt beträffar, så är jag öfI vertygad, att om de betydliga tillgångar de redan läga blifva ändamålsenligt savånde, ett tillräckligt jantal nja professioner kunna inrättas, utan ökade I statsanslag. Jeg efstyrker säledes den tillökning I Utskottet för universiteterne nu föreslagit. I MNils Persson från Södermanlands län: Jag har redan nämnt, att om tillgångarne det medgåfve skulle jag gorna bevilja det för universiteten begärda J ökade anslag; men då utväg dertill saknas, måste ock den derom framstälida begäran ogillas. Huru behöfligt ökadt anslag för universiteterna än kan vara, är dock behofvet för dem icke så stort, som den lägre folkuadervisningen;ty härtill skulle minst 200,000 Rdr? om året erfordras; men den allmänna fattigdomen tillåter icke sådant, och hvad som icke kan anskaffas, måste umbäras, emedan nöden har ingen lag.j Jan Erik Jansson från Wermiands län, Olof Jakobsson från Södermanisnds län, Lars Bocthius och Erik Andersson fr. St. Kopparbergs län, Per Persson och Lars Larsson från Örebro län Nils Magnusson från Calmare lan, Hans Hansson från Götheborgs och Bohus län, Jonas Hylander från Werrmlsnds län, Sone Person från Malmöhus län, Jon Person från Upsala län m. fl. förenade sig med Nils Person. Pelter Jönsen från Träslände, Jönköpings län: Det är visst sant, att upplysningens befrimjanda är . nödvändigt, och att biliiga uppoffringar derföre icke böra vägrar; men då man erinrar sig det betydliga statsanslag af icke mindre än omkring 400.000 Rdr banko, som vid 4828, 1830, 1834, 18355 årens Rizsdager boviljades för undervisningsverken i riket, samt de betydliga tillgångar unpiversiteten i öfrigt öga, kan jag icke fana annat, än att dessa utan videre arslag böra vara belåtne. Universiteterna åro visserligen första källan till upplysningen; men do som der bildas tillhöra nästan uteslutande de högre och rikare sambällsklasserne, och om någon gång em eller annen bland allmogens söner kommer i tillfälle att undervisas vid dessa läroanstalter, hörer sådant till undantagen ), så att af de anslag som användas för universiteterna någon direkt nytia icke är att förvänta för den stora massan af folket, hvars bildning bör befordras genom den så kallade folkundervisningen, hvilkens befrämjande derföre i första rummet bör ligga vårt stånd om hjirtat. StatsUtskottet har på sätt medbrodren Strindlund anfört, med tillstyrkande af anslag för universiteten gått längre än Kongl. Maj:t uti dess nådiga proposition äskat, och detta förefaller mig besynnerligi. På grund ef hvad jag sålunda anfört, kan jag icke bifalla de för universiteterna nu begärda ytterligare ansleg. Per Östman från Wesiernorrlands län förensde sig med Peter Jönson och Strindlund. Hans Person från Gefleborgs län: cEhuru jag alltid instämmer med dem, som vilja hushålla med Statens medel, kan jag likväl icke vägra bifall till de Statsanslag, hviltae beviljande icke ken undvikas. — Sådant är efter mitt omdöme förbållandet med det nu ifrågavarande, och det kan icke vara annat än i högsta grad inkonseqvent att gåsom Bondeståndet säga sig ifra för folkundervisningen, åt hvilken man i detta Stånd vid mer än ett tillfälle förklarat sig önska den största framgång, men