ne hat AA nde Ser reted Me VE TARLLALIUL YLLIm ken. I ett land med få och ringa städer, samt med svåra kommunikationer, der bokhandeln icke kan blifva ett nog verksamt medel till spridandet aftryckta skrifter, äro tidningarne det hufvudsakligaste medel för tryckpressen att uppfylla den bestämmelse, lagstiftaren åsyftat med dess frihet. Men indragningsmakten har tillintetgjort den moraliska grundval för tidningsutgifvandet, som egande rättens helgd erbjuder och ansenligt motverkat den periodiska litteraturens, för större politiska ämnen, egentligen verksamma utveckling. Den så kallade Tryckfrihets-kommitten, som är stadgad i 105 Reg.formen. och som synbarligen aåsyftat, att genom bloit en moralisk ansvarighet, ålagd genom Rikets Ständers förtroende utsedda personer, lemna författare och boktryckare ett skydd, i fråga om politiska skrifter, har helt och hållet förfelat ändamålet, derigenom att Tryckfrihetsförordningen utsatt dess ledamöter äfven för juridiskt ansvar. JustitieOmbudsmanna embetet har ännu aldrig fullkomligt motsvarat sin bestämmelse. Lagstiftaren påräknade detsamma, icke blott för atillsyn öfver lagars, författningars och instruktioners efterlefnad af domare, embetsoch tjenstemänn, utan äfven för att inför R. St. utreda lagskipningens tillstånd, anmärka bristerna i lagar, författningar och allmänna hushållningen samt uppgifva förslag till deras förbättring., JustitieOmbudsmannen ålades, att jemte uppgift till R. St. om chvilka af deras vid sistförflutne Riksdag fattade beslut och gjorde hemställningar blifvit af Konungen gillade, utfärdade och i verket ställde,, hos Rikets Ständer cyrka en till enhet och sammanhang i lagstiftningen verkande förklaring af de lagar, som olika eller oriktigt tillämpas, till följd af deras otydligbet eller skiljaktiga begrepp om deras ändamål;, han skulle icke endast anmäla emot lag stridande rättegångsbruk, utan, om de vållades af brister i lagarne, framställa angelägenheten af en fullständigare lagstiftning; han skulle vaka aöfver lagförklaringarnes lämplighet och behörighet; anmäla hos Konungen, om några anstalter förmärktes nödiga rörande allmänna hushållningen, eller eljest af allmän beskaffenhet;, han skulle bereda cupphäfvandet af onödiga författningar och af de lagar samt författningar, hvilka ej stå i förening med de antagna regeringslagarne; han skulle bevaka afgörandet och utgången utaf de, af Rikets Ständer i allmänhet eller af Stånden hvart för sig, eller af en hel landsort eller stad, under Riksdagen underdånigt andragna besvärs och med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga hvad Rikets Ständer, till skyddande af tryckfriheten, stadgat., Han skulle slutligen äfven vårda sig om de individuella rättigheternas iakttagande, på ett sätt, som tryggade personliga friheten och säkerheten. Han tillerkändes i och för utförandet af detta sitt, för allmänt och enskildt väl så utomordentligt vigtiga kall, en den största rättighet, som åt någon enskild i staten är öfverlåten: den att till sitt biträde antaga så många skicklige, för redlighet kända personer, som han anser till ärendernas skyndsamma och noggranna behandlande behöfvas.n Följer man nu detta embetes verksamhet sedan år 1809, hvartill likväl en serskild afbandling vore nödig, som utrymmet icke här tillåter oss, skall man med förundran finna, att äfven detta, på RiksStåndens förtroende likväl beroende embete, gjort så föga att uppfylla dessa skyldigheter. Långt ifrån att vara den kraft, som lagenligt kan inverka på regeringens verksamhet för nyttiga och nödiga reformer i sambället, har JutitieOmbudsmanna-embetet hitintills gjort nästan ntet i detta afseende; och om man icke bör eka den nuvarande innehafvaren, att hafva i viss mån egnat en större omvårdnad åt embeets åligganden, än hans företrädare, synes dock lt hvad som går utom den juridiska delen derf, eller hvad som tillhör embetets politiska och konomiska verkningskrets, alltför ringa tagas i etraktande. Det är dock all anledning, att Riets Ständer, med det förtroende de visat sig ysa till nu verande JustitieOmbudsmannens nit ch rättsinne, icke skulle vägra honom all nöig ökning i sina biträden, för vinnandet af ett ndamål, som utgör ett af vilkoren för vårt framkridande på väl öfvertånkta, utredda och af allnänna tänkesättet understödda reformers bana. Det synes imedlertid vara nödigt, att refornerna sträckte sig till sjelfva detta embete, om jet skall kunna motsvara sin bestämmelse, och tt det förvandlas till organen för en talrikare, ned större inflytelse och anseende utrustad kororation, som, vald af R. St., emellan riksdaarne icke endast beredde lagoch hushållningsrenden, utan äfven kunde uppdragas, vatt utan nnan ansvarighet än inför Rikets Ständer, anefalla JustitieOmbudsmannen att utföra en del f de, för allmänna och enskilda säkerheten nöiga åtgärder, som denne embetsman nu, till öljd af en under våra närvarande förhållanden liför vådlig juridisk ansvarighet, ofta nödgas mna ovidtagna. Den i grundlagen så kallade aLandt-Regerinem, Landshöfdingeembetena, svnes icke heller