,maärktaste sångerskor. Fru trelhaar larer efter ärna att begagna början af de korta som marferierna för en resa till Götheborg och jem väl der gifva en konsert. EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MEI AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE. Artikeln XIX. ETT OCH ANNAT. Vi hafva nu kastat blicken tillbaka på d minnesvärdaste lagstiftningsoch inre styrelse förhållanden allt ifrån statshvälfningen år 18509 samt, i den mån utrymmet medgifvit och el allmännare intresse synts påkalla, i det hufvud sakliga visat hvad regering och Rikets Stände deruti åtgjort eller underlåtit. Det torde likvö vara nödigt, innan vi gå att draga några slut satser af allt detta, att fästa uppmärksamhete; på vissa förhållanden, som ingripa i våra all I männa angelägenheter, på ett helt annat sätt än grundlagsstiftarne förväntat och nationens be hof erfordrat. Att grundlagens anda ursprungligen var re formerande, torde ej mer betviflas, då vi nä stan i hvarje artikel haft anledning visa lasaren Ihuru 1809 års Ständer i snart sagdt alla dela af den inre styrelsen, yrkat undersökningar ocl begärt förslag till förändringar. Syftningen til reform återfinnes också i flera af de nya insti tutioner, som grundlagarne införde. Man kai ej för ofta upprepa dessa grundlagsstiftares ord då de yttrade sig icke anse, att en statsförfatt nings värde, och i följd deraf, dess framtid bestånd, berodde blott af Regeringsformens nog grannt beräknade sammansättning, eller af d konstitutionella makters sorgfålligt vägda förhål landen. Om, sade de, i dessa serskilda former icke ver kar en allmän kraft, äro de och förblifva intet an nat än tomma former, som ett yttre våld förr el ler sednare skall bryta, Om dessa emot hvarandr; ställda konstitutionella makter icke sammanhållas icke hvar för sig ledas och då styrkas af ett all mänt tänkesätt, så skall under deras strider stats författningen förr eller sednare upplösas. Sverige gamla lagstiftare synas icke hafva nog beräkna verksamheten af detta allmänna tänkesätt. I ställe att till skydd emot en blind och orättvis styrelse be reda den möjligt återhållande kraften af en yttrac nationalvilja, hafva de i förväg lagt uppsåtliga fjett rar på all styrelse, äfven den rättvisa och upply. sta. Dessa fjettrar, hindrande den jemna verksam: heten af en makt, som ovilkorligen måste verka hafva nödvändigt blifvit brutna. Styrelsen dereftei icke längre bunden af lagar, som ingen medborger: lig anda lifvade och stärkte, har under några ögonblick af en uppväckt folkifver ryckt till sig enväldet och sist under en allmän nationens dvala, fört detta välde till ytterligheten af egensinniga beslu! och af nyckfulla anspråk. Då höjde sig till fäderneslandets räddning den hvilande svenska indivi duella kraften; men förr kunde den icke höja sig än sedan en allmän nöd och allmänt insedda faror skapat ett allmänt tänkesätt, som nu yrkade högt och samfäldt en länge förut hemligenr och enskildt önskad styrelseförändring, Det är sålunda åt styrkan af detta vårt tillfälliga tänkesätt, som våra efterkommande blifva skyldige den friare statsförfattning Riksens 5tänder nu fastställa; det är åt den jemna visheten, den stadgade kraften af deras tänkesätt, danadt och försvaradt af denna statsförfattning, som vården och fullkomnandet af densamma borde öfverlemnas. Denna tanka ligger till grund för KonstitutionsUtskottets hela arbete. Utskottet föreslår icke stora lysande förändringar i vår statsförfattnings åldriga grundformer. Det har trott, att sådana former icke böra lättsinnigt omskapas, allraminst i de första stunderna af en återvunnen frihet, under en då eundviklig söndring i tänkesätt. Det har trott, hvad exemplet af Europas friaste stat ifven bevisar, att för en nations allmänna rätt och medborgares personliga frihet och säkerhet finnes intet stadigare värn, än dessa former, omgifna af seklers helgd och befästade af en allmän nationalkraft, som i dem verkar. Denna kraft uppkommer uf friheten all tänka och yttra sig öfver nationens Hora angelägenheter, att se dessa framställda till warje medborgares kännedom och omdöme, att eta lagarna vara hållna i aktning, och att med visshet kunna vänta nationalrepresentationens återcommande verksamhet. Utskottet är ock derom öfvertygadt, att en sann medborgerlig anda icke läne skall saknas hos ett ursprungligen fritt och mauigt folk, som njuter en under grundlagens helgd kyddad tryckfrihet, hvars regeringsärenden offentigen behandlas och granskas, hvars allmänna och ndividnella rättigheter iakttagas, af en utaf natiorjalrepresentationen förordnad väktare öfver fagares efterlefnad af domare och embetsmän, och hvars ullmäktige, Rikets Ständer, äro i sjelfva grundlagen allade, att å bestämda erter ovilkorligen samnankomma. Sammanhåller man de begrepp, som här utveck ats, skall man finna, att grundlagstiftaren sade på krafter, som hanstrodde sig hafva föratt i fri och kraftfull verksamhet; men som tilen icke visat motsvara hans förväntan. Offentligheten i regeringsärendernas behanding har på långt när icke blifvit den, som syes vara behöflig för att betrygga nationen om nöliga förbättringars oafbrutna framgång. Rådgifareansvarigheten påräknades nemligen såsom en aranti för fortskridandet på förbättringarnes ba