Aftonbladet – 10 juni 1840, sida 3

haft med Löjtnazten Schantz enskilde samtal, de vittnet ej afbört, så hade, på Löjtnantan von Qvantens anordning, grindarne så väl som öfrige port gångar blifvit tillspikade och manskap dervid pla: ceradt; att vid norra grinden, som genast blifvi uppbruten, Löjtnanterne sinsemellan varit i handgemäng, utan ett vittnet vet hvarken anledninger eller hvem som varit den anfallande; att, då grinden likväl tillkölls, Schantz befallt det uppsutns manskapet rida på; ett försök, som misslyckades stt:derpå kommenderats afsittning och fyra hussare fram, hvarvid en af dem, eller befälhafvaren sjelf vittnet vet ej hvilketdera, gifvit Mathias Holmgrer tvenne örfilar och sett en annan bland manskapet för vittnet äfven okänd persoa höja armen mot Löjt nanten von Qvanten och slå till, men vet ej huruvida slagen träffat eller om denne sednare slagit igen; att: Måns Olsson något derefter fallit omkul! och blifvit öfverriden af flera bland manskapet, som alla skyndade ut från stallgården genora den öppne grinden; tilläggande att Måns Olsson, då han upp: hemtats, varit afdånad, blodig och sargad och vi sat tecken till mycken svaghet, när han åter kom mit sig något före. 4:0 Drängen Bengt Svensson, 66 år gammal och, enligt hvad som nu upplystes, har undantag från egaren ef Hyllinge, utan att derstädes vars mantalsskrifven, berättar: att när angifvaren sjel tillspikat norra grinden, dervid vittnet äfven vari posteradt, bade Löjtnanterne varit i ordvexling sinsemellan, i följd af von Qvantens förbud mot hä starnes afföring, och vittnes hört Löjtnanten Schanta bota att draga sabeln, derifrån ban blifvit afstyrk af den förre, bvarefter de haft tag uti hvarandra och Scantz derpå uppbrutit grinden, och då des öppnande rönt motstånd, anbefallt 4 hussarer fram hvaribland Qvist anfallit Löjtnant von Qvanter och tilldelat honom tvenne sleg i hufvudet, mer uttryck: knuffas du fähund, dervid bemälte Hi Löjtnant erinrade, att han vore husbonde på stället; att Svaranden Schantz befallt uppsittning och påridniog, utan framgång — denne sednares häs utleddes genom grinden af en hussar, som vid ut komsten gläppte hästen lös, ätervände till grinder och med sten i handen tilldelade Måns Olsson fler: slag, hvaraf denne kullfallit och blifvit vid den med skyndsamket verkställda utrycknpingen öfver: riden, der han afdårmad legat i grindöppningen tills han, så fort görligt varit, blifvit upptagen tilläggande, att den personen, som slagit Månrs Ols: son, ickas är bland närvarande svaranderne, och att vittnet tilltror sig igenkänna honom, om har blifver vittnet föreställd. I anledning af å svarande sidan framställda ar märkningar emot denna berättelse, vidhåller vittne i hufvudsaken sin utsago, äfven hvad angår Löjt nanten Schantz hotelse att draga sabeln, sådan denne såsom sanningslöst bestrider, och Löjtnant von Qvanten ej kan erinra sig hafva passerat; mer i omständigheterna ändrar vittnet berättelsen dertill: att Schantz först befallt tvenne man till fots rycka fram till grinden, derefter påridning, sedan afsittning och fyra man af manskapet fram. Uppläst och erkändt.