Aftonbladet – 10 juni 1840, sida 2

Det börjar väcka uppmärksamhet, att den nya ministeren ännu icke blifvit kompletterad; ty, att den ej skulle kunna kompletteras, bör man väl icke föreställa sig, då man besinnar, med hvilken ihärdighet de vigtiga Statsrådslönerna hittills bibehållits, och den bemärkta förändring i politisk uppsyn, som under denna riksdag förmärkts hos en del aspiranter, med och utan officiella påkänningar och förhoppningar. Skulle det verkligen stå så illa till, att det nuvarande sjutalet gjorde omöjligt att fylla tiotalet, så synes det vara ett alldeles oeftergifligt vilkor för det förra att afträda, och låta H. Maj:t få fria händer att anmoda andra personer om bildandet af ett fulltaligt Kabinett. Ar det åter icke rådgifvarnes personliga förhållanden, som vålla svårigheten att fylla antalet, synes ställningen ännu betänkligare; ty det finnes någonting i grundlagen, som kallas, att vårda sig om Regeringsärenderna,, och som är af beskaffenhet att hvarken kunna eller böra eftergifvas om rikets sannskyldiga nyttax skall iakttagas. Då man fortfarande hör berättelserna om negociationer med personer, hvilka, huru deras egenskaper i öfrigt än må anses qvalificera dem till rådsbefattningarne, likväl redan nalkas pensionsåren, och af hvilka i följd deraf, hvarken bör kunna påräknas en större ansträngning i arbete eller som äro kände för någön ovanlig kraft i karakteren m. m; kan man icke annat än förundra sig öfver ett tillstånds fertfarande, som icke endast måste menligt inverka på ärendernas gång, utan äfven på allmänna tänkesättet. Ibland de sista ryktena i sådan väg, är att f. d. Justitie ombudsmannen Törneblad skulle vara hårdt ansatt, oaktadt hans redan längesedan ådagalagda obenägenhet, att deltaga i konselj-målen, såsom tillförordnad Justitie kansler. ————tte— s——