Aftonbladet – 10 juni 1840, sida 2

Article Image
nog, att de pålagt de män, hvilka vid tillfället den 28 Moj fört ordet, ett tvång, visserligen icke tillräckligt mäktigt att undertrycka en frimodig yttring af deras hjertas innersta tankar, men som verkati, att ett och annat blifvit sagdt af orsaker, som blott ega en giltighet för ögonblicket. Sinnesstämningen var deremot på det hela sådan man någonsin kunde önska sig den, och de opinioner, som i en så stor församling af ansedda män blifvit upptagna med så stort och odeladt bifall, kunna icke annat än vinna i styrka och mod. De skålar, som vid tillfället föreslogos voro följande: Konungenp, cStänder-institutioneh och dess framtida utveckling, cKronprinsen, asanna och värdiga folkröster till konung och ständer, ckommunernas frihet och sjolfständighet, D2 frimodiga riksdagstalare och de sanningsälskande skriftställare, De folk, som veta hvad de vilja, cEnighet och förtroende i alla politiska förhållanden, aTryckfriheten,. — Justitierådet Guldberg proponerade denna skål och yttrade dervid: Det ges en skål, som aldrig bör saknas, hvarest frisinnade män äro församlade att fira en festerländsk fest, och denna skål är för tryckfriheten. Jag vet väl, att så säges, att unga män skola vackert tiga still och icke yttra någon mening, men använder man detta på pressen, så gör man den förvisso orätt, ty, mina herrar, pressen är just i år 400 år gammal, och jag skulle tro, att den då är gammal tillräckligt att icke behöfva gå i censurens och polisuppsigtens ledband; således en skål för en fri, oafhängig och sjelfständig press — all god, öppen ech ärlig politik, qen harmonisk sammansmältning af det gamla och det unga Danmark. — Grosshandlare Owen, som proponerade denna toast, yttrade dervid: aJag hade i fjor den äran attfhär föreslå en skål för det unga Danmark, och jag önskar i år få något närmare förhlara denna skål. Det unga Danmark innefattar en mycket betydlig del af H. Maj:ts loyala undersåter, det räknar medborgare från 30 år till 80, de der mena fäderneslandet i hvarje afseende lika godt som det gamla Danmark. Skilnaden är blott den, att de gå ett stycke längre, i det de våga tro, att mycket kunde tarfvas annorlunda för hela samfundet under en bättre utveckling af våra sociala ställningar och förhållande, och hvarvid vi alle, såväl det unga som det gamla Danmark, skulle stå oss bättre. Donna önskan för framskridandet kan säkert icke kallas öfverdrifven, lika litet som det saknar grunder, hvarpå man kan stödja en sådan mening. I det de, — männen af det unga Danmark betrakta det af raturen så herrligt utrustade landet, med dess stora ressurser, dess dugtiga folk och den massa af intelligens, som derinom rör sig, tro de med tillförsigt, att dessa fördelar skulle kunna på ett bättre sätt användas. Utgående från en sådan åsigt, är det jag föreslår min skål. — cÖmsesidigt förtroende mellan kung och folk; aJournalisterna; En betryggande garanti för rikets framtida finansförvaltningc; De konservative qvinnor och de reformatoriske män; aSjelfbeskattningsrätt åt Danmarks och Slesvigs förenade Ständer; samt slutligen en skål för festens skald och dess president. Vid en påföljande fest inom aläseföreningen)den 31 Maj förekommo äfvenledes en mängd patriotiska och frisinnade opinionsyttringar. Vi anmärka deribland synnerligast en skål af Monrad för den politiske ufortrödenhet, deri det bland annat heter: Det gifves några sanningar, som icke äro någon viss tidpunkt af lifvet eller någon viss grad af biidning förbehållns, Ulaåll Som följe alla menniskar från vaggan intill grafven, som äro det första, som möter barnet, när dess sjelfmedvetande slår upp sitt öga, och som är det sista, som står för gubbens själ, när han, mätt af dagar, slumrar hän. Sådana sanningar äro begreppen om en Gud, om den fria viljan, om odödligheten; men det är ej allenast kyrkan, utan äfven staten, ej endast religionen, men äfven politiken, som är i besittning af dylika och dock för alla tillgängliga sanningar. Att det är något som heter lag, heliga, obevekliga, stränga lagar, dem vi måste utan knot underkasta oss; att det finnes något som heter frihet, som fordrar, att tanken skall vara utan band, ordet utan munlås, pressen utan despotismens tvång; att det gifves något som heter garanlier för denna frihet; dessa satser äro ej de höglärdes, olier de förnämas eller de bedagades uteslutande egendom, utan kunna erkännas af ung och gammal, låg och hög, fattig och rik, de kunna förstås af alla utan undantag. — Hr Barfod, Fredrik, föreslog en toast för Nordens enhet, dervid han efter uppläsande af några enkom härtill författade verser fortfor: cMine herrar! jag har hört folk med stjernor framom och nycklar bak, påstä, att Nordens förbundsförening vore omöjlig, emedan den skulle strida mot de dynastiska intressena! Så vidt jag ser, befinner jag mig likvälidag I ett sällskap, der man hvarken har stjernor eller nycklar, och jag hoppas derföre icke väga synnerigt vid att uttrycka ett tvifvel om riktigheten af jötta påståonde, hoppas icke våga synnerligt vid att vertom påstå, att, om än Nordens förening strede uldrig så mycket mot de dynastiska intressena, den leremot sannerligen icke strider mot folkens, och, — rätt förstått — måtte väl dock de dynastiska ntressena antingen vara de samma som folkens, ller är det rätt måttligt bevändt med dem, Hen ökte derefter visa det tomma i deras bemödanden, iom alltjemt söka skrämma för cöstern, och huruom just genom en förening mellan de skandinavika rikena denna östra makt skulle blifva bäst neuraliserad; o. s. v. Påfallande är den varsamhet varmed man både här och vid festen den 28, vid hronföljarens skål gått utomkring det egentliga mnet, och endast rört sig i allmänna fraser; nåot, som ifll en del: eger rum äfven i skålarna för jelfva Hans Mojstät. En stor åtskillnad röjer sig detta afseende mellan den skål, som i samman( omsten den 31 föreslogs för nu varande Konun8! en och den för aFredrik den sjettes minne, den d snöhvita gubbens,, som aännu i sitt lifs afton vir .e sig som sitt folks trofeste vän och tänkte på em med en institution i tidens riktning. I ä eu Kr KK je Mm MH AA IA IA PMA om oh — om om es PA ks mm NE Nn hh. PD i Så STOOKHOLM den 10 Juni. . . : — D. K. H. Kronprinsen och Kronurinses1ö

10 juni 1840, sida 2

Thumbnail