; acn) men att aclutat sluta att allmogen, om sa gällde, icke lagligen skulle kunna tvingas att Jinhemta ett större kunskapsmått än det som för närvarande konvenerar med dess kända be. hof, anse vi vara alldeles fålskt och, om n anI nan än Prosten Ästrand framkastat satsen, skulIle vi velat kalla det sofistiskt och jesuitiskt. Gud hjelpe css så visst, Hr Prost! Vår allmoge tvingas väl till det som är värre, än att få upplysning. Man kunde nämna tusende saker Itill och med i prestväg, hvartill de hafva ännu mindre böjelse än till upplysning, men hvartill de ändå tvingas af lagen, och dessutom om en menniska af oförstånd vägrade att emotlaga en Iför hennes välfärd nödvändig gåfva, skulle jag icke, om jag rätt älskade henne, till och med med största möda och uppoffring, söka förmå henne dertill? Och tvång behöfdes sannerligen icke, blott den del af presterskapet, som nu har I kappan fylld endast med religionsväder, en liten smula vände på henne och lät Guds ande inblåsa äfven från ett annat håll. Om presterIskapet blott bemödade sig om att visa folket nödvändigheten af, catt det stora bushållet, staten, är i lika godt skick som de små hushållen familjerna, och att, emedan staten är till för Ifamiljernas skull, icke desse för statens skull, Idet är nödvändigt för hvarje familj att kunna luttrycka sitt tillstånd, för staten, (betraktad som Jen moralisk person), på det staten må kunna bidraga till afhjelpande af de enskilda familjernas obestånd och till befordrande af deras väl. Men för att uttrycka det enskilda familjetillståndets förhållande till staten och statens förbållande till familjen, så fordras någon insigt i statskunskapen, någon öfning att skrifva, tala och fänka, och någon känedom af historien, geografien och af den närvarande tidens gång.,) Om presterne framställde detta såsom en angelägenhet for folket, hvilket i framtiden torde minska deras skatter och förenkla statssystemet utrota Jlättjan, den djuriska njulningslusten osnyggheten och obeqvämligheten inom och utom hus, förbättra åkerbruksoch boskapsskötseln, skaffa nödiga binäringar, och framför allt emancipera bonden ur herrarnes händer, så ville anmärkaren viga 4000 emot, 4 att allmogen skulle vara den försa, som ginge in på folkupplysningen, äfven i det värsta fallet, att! de sjelfva skulle bekosta sina skolor. Apropos abekosta skolor, så tillåte vi ess ännu en anmärkning emot Prosten Astrand. Han anser kommunerne sjelfva böra bekosta sina skalor bland annat af det skäl, att kden högre bildningsgrad, hvartill folkskolan lemnar tillfälle, afser icke statens utan kommunens fördel., Äfven detta skäl för en grym sats har sannolikhet för sig och skulle derföre liksom föregående sofismen verkligen vara att misstänka, om man icke vore af andra facte föranledd att tro Hr Prosten Astrand om redbarhet i tänkesätt, Här frågas först: afser prestens verksamket i församlingen statens eller kommunens bästa? Svaras: genom quinquennii-tabellernas uppgörande m. fl. små politiska uppdrag, befordrar han statens, genom religionsundervisningen kommunens bästa; så frågas åter: men det gafs en tid, då dessa politiska göromål icke åligo presten, var han då att anse som statens eller kommunens tjenare? Svaras nu; ablott kommunens,; så frågas: hvarföre har då staten bidragit till prestens bildning? Svaras åter för statens bästa, så frågas: befordrar då icke folkskolan äfven statens bästa i bredd med religlonsundervisningen, som många anse böra egentligen afse kyrkan. Alla ändamål, som vin) Att vi här mena Tidningarne kan icke nekas. . Hvad ondt af tidningslägning, mera än af annan icke egentligt religiös läsning, skulle härflyta, äro). vi icke i stånd att inse. Om det ljus, com tid-. ningarne sprida, gäller allt detsamma som förut är sagdt om verldslig upplysning: det kan missbrukes, det kan förvilla dem, som låta sig förvillas.Men felet ligger då icke blott hos tidningerne, utan äfven hos tidningsläseren. Sjelfvaste averldens ljus,, vår Gudomlige återlösare, missbrukas ju dagligen till säkerhet och synd, och huru många har icke Evavgelii lära förvillat derigenom, att de missförstått Evangelium. Så anses ju hela Kasbolska läroformen och ritualen, Svedenborgianismen, Hernhutismen med flera evangeliska sällskaper af oss Lutheraner såsom förvillelser. Hvem skulle då kunna hindra, att tidningarna, hvilka ändå såsom menskliga skrifter måste innehålla mycket ofullkomligt, kunde medföra förvillelse och föranleda till missbruk. Det är, äfven från en annan sida betraktadt, i värt tycke ytterst enfaldigt och barnsligt, att frukta tidningsläsning för allmogen. Hvsrföre kunna de icke så gerna sqvallra om statens engelägenheter, som om socknens eller de enskilda familjernas. Det förra sqvallret, om man så vill kalla tiningsläsning och samtal öfver tidningarna, är ändå mera själsupplyftende ech själsbildande än det lumpna byoch bussqvallret. Der vidgsr sinnet och rycker det utom den trånga omgifningens gränser. Huru man ken göra gig ott fuilständigt begrepp om det cändligt stora och saliga samchällslifvet i bimmelen, utan att förut hafva fattat till djup och betydelse det förebildardo sambhällslifvet på jorden, är äfven svårt att inse: äfvensom det icke är så lätt att begripa, kuru detta sambällslif någonsin skall kunna blifva förI CV YT VIE FRITT Si SE AES ISA 1