Aftonbladet – 4 juni 1840, sida 3

TIledamöter. I . . . allmän resning af de cirkassiska provinserna emot Ryssland, och måste väsendtligt modifiera denna makts politik, i afseende på Turkiet.u Uti gårdagens plena hos Riks-Stånden bestod Imed undantag af valet till Förstärkt Stats-Ut skott hos Bonde-Ståndet, nedan och Borgareståndets val till Fullmäktige hvarå listan följer hä i Banken och Riksgäldskontoret, för hvilket v redogjorde i gårdagsbladet, det märkligaste I tvänne debatter på Riddarhuset; den ena, son med den påföljande voteringen räckte i fyr: timmar, om tiden då förstärkt Stats-Utskot I skulle väljas, den andra på eftermiddagen, an gående Öresundska tullen. — Till den sednare, son föranledde återremiss, skole vi utförligare åter. komma, sedan yttranderna bunnit justeras. Ut skottet bade, såsom vi redan förut berättat, af. styrkt Ständerna att vidare bry sig om saken egentligen ur det skälet, att på framställning af vår diplomati om de klagomål, som blifvit an. iförda, Danska regeringen i Mars månad inkom mit med ett cbetänkande,, som blifvit öfverlemnad: till Kommerskollegii utlåtande, och att således intet vidare nu vore att åtgöra. Mot detta slut opponerade sig dock åtskillige Först upplästes ett skriftligt anförande af Frib. Kantzow, som under utveckling laf det mehn handeln tillskyndas af de vexationer, som de Svenska fartygen och varorna deri nu äro underkastade, yrkade återremiss. Häruti instämde två af Utskottets ledamöter, Frih Hugo Hamilton, som ej öfvervarit målet och fanr i frågan efter sednare vunne upplysningar böra å nyo behandlas på afdelningen, och Hr Westfelåt, som alls icke deltagit i utlåtandet och uppläste en räkning öfver afgifterna å ett fartyg med kolonialvaror, som nyligen passerat Sundet och blifvit debiteradt omkring 7 gånger högre afgift än det borde betala efter traktaten. Hr Hjerta åberopade Hr Christersons kraftiga reservation, ansåg frågan vara en af de vigtigaste i afseende på nationalvärdigheten, trodde det egentliga och förnämsta sätt, hvarigenom en regering upprätthåller denna värdigbet i förhållande till andra makter vara, att den förmår göra ingångna traktater respekterade och icke tillåter deras godtyckliga öfverträdande, samt föreslog en tillstyrkan från Utskottet i enlighet med denna åsigt. Detta framkallade på andra sidan Frih. Raab, som väl ej heller deltagit i Uts. arbeten, men framstälde de svårigheter, Utskottet haft att föreslå roera energiska mått och. steg från regeringens sida, då det på samma gång med denna motion fått emottaga andra om afskaffande af indelta armåeen m. m. och Hr Lagerhjelm, som väl instämde i Hr Hjertas önskan och ville gå än längre, ända derhän att ban ville det all Sundsk tull skulle upphöra; men då borde raan ej genom vägran och förknappning af anslagen till tredie och fjerde hufvudtillarna på samma gång minska försvarsanstalterna och sätta regeringen ur tillfälle att i handling med kraft understödja de stora orden. Grefve Anckarsvärd talade i samma riktning, och ville att Utskottet äfven skulle undersöka orsaken hvarföre frågan om tullfrihet 1 Sundet ej gjorts gällande i Kieler-trakten, hvilket Friherre Cederström åter ansåg ej angå EkonomiUtskottet. Grefve Frölich och Friherre Tersmeden äfven för återremiss. Flere ledamöter talade nu mot den riktning, Hr Lagerhjelm gifvit öfverläggningen genom den tydning han gjort af Hr Hjertas yttrande och den sistnämnde reserverade sig uttryckligen mot en sådan utsträckning att vilja gå in på sjelfva traktatens område, hvilket han ansåg vara rätta sättet att få ingenting af alltsammans; den första pligten vore att sjelf visa loyautet, då man will åtnjuta rättvisa af andra. Krig torde väl ej behöfva komma i fråga 0. s. v. Grefve Anckarsvärd hade en ganska lycklig replik mot Friherre Cederströms uttryck att frågan om Kieler-freden ej skulle cangå, EkonomiUtskottet, och åstadkom stark munterhet, derigenom att Grefven på elt målande sätt i flere repriser återgaf Friherre Cederströms positiva ton; Hr Rosenblad gaf åtskilliga upplysningar om traktaterna och ville, jemte en vördnadsfull anhållan till regeringen, att vidtaga de mått och steg, den kunde fiona lämpliga, hafva införd en tacksägelseadress för hvad regeringen redan gjort, hvilket ter Grefve Anckarsvärd ej kunde inse hvari det bestod, enär olagligheterna ännu fortfara. Ingen af ministrarna aftördes under denna öfverläggning. Sednare på aftonen föreföll en seg strid om ånet till Wenersborg mellan Landshöfdingen Sandelhjelm, understödd af Grefve Patrik Levenbaupt, Hr von Qvanten och Friherre Celerström, å ena sidan och tvenne ledamöter at StatsUtskottet å den andra, hvilket slutades med n votering som begynte vid midnatten. — En mindre diskussion, der hikväl en iemigen vigtig principfråga i afseende på monopoier afbandlades, ägde äfven vid middagstiden