nets, jordens beståndsdelar och sammansättniagar; bimlakropparues rörelse, möjligheten af deras uppehbalianae, afstånd, förmodade ) utseende uch beskaffenhet; växternas och blommornas uatur och egenskaper; menniskooch djur-kroppens inre beskaffenhet, läran om naturens 3:ne grundlaktorer: tyegden, talet och måttet o. s. v. Ingen må stöta sig på termerna för dessa kunskapsartlers benämning: fysik, kemi, astronowi, kirurgi, o,. s. Endast dårskapen och oförauftet drager upp sin breda mun till löje, när det hör talas om att bonden skall blifva t. ex. kirurg; den förståndige deremot, som skiljer de lärdas termer från sjelfva kunskapsämnet, tycker ingenting vara vigligare, än att den, som beständig st sträfvar att lära känna den osynliga delen al silt väsen, själen, och sem tilltror sig! förmågan till denna kännedom, äfven använder någon del af tiden på kännedomen af sin andra mera haudgripliga del, kroppen, hvilken kunskaps inhbemtande i den mån underlättas, som han är åskådligare och påtagligare. Samma invändning kanv göras och samma svar gilvås i alseende på hvar och en af de öfriga här upprepade kunskapsämnena. Alt såsom menniskor eguaar och anstäår i detta slags ljus vandra sin busliga och medborgerliga väg stilla och förnöjdt framåt — är folkupplysningens mål. Duck upprepe vi det ännu en gång: den sistnämnda upplysningen, som gagnar och förtrefligar det husliga lifvet, förbåller sig till den politiska såsom medel till ändamål. I stort vete vi icke af mer än två slags upplysning, religiös och politisk, likasom vi icke veta af mer än ivå beståndsdelar hos menniskan, kropp och själ. Folkskolan, i den mening hon nu begynoer att omtalas, har endast att göra med den politiska, eller den jordiska samhällsupplysningen, ty för den bimwmelska upplysningen har man folkskolan i dess gamla mening (de der dråpliga anstalterna, som D:r Reuterdal skildrar i Tneologisk qvartalskrift, Lund 4839), och kyrkan. Ännu en anmärkning och sedan till saken: allt ljus måste uti någon punkt sammanfalla: en källa måste fiunas, hvarifrån det utgår, ett centrum för alla radierna. Föreställom oss denna källa — kalla henne hvad du vill, Gud eller något annat — hon utgjuter, liksom solen öfver naturverlden, sitt ljus öfver menniskorna. Se 600) millioner hedningar, några millioner kristna, några dito muhaimedaner med fl. trosbekännare stå upprälta på jorden. Vore det icke nu en vacker syn, om du fick se den ene brudren hoppa upp på den andres rygg och trycka ned honom till marken, så att han icke fick del af! ljuset, som upplyser verldsu? Och ännu veder-: styggligare vore det, om man dervid skuile tän-; ka: aden der 4., som hoppar upp på den der; B., har genom konstiga medel kommit att upp-: supa mera ljus än andra, och likväl är han så! infernaliskt stysg, att han icke tål, att den andra stackaren får så mycket ljus, som han på stället kan emottaga., — Ibland de många millionerna, som kräla på jorden, hvem har rättig. het att stiga upp och vända sitt aufvud mot ljuset, medan han trampar ned alla de andra i mörkret? Hvem har rättighet att efter behag uppräta den ena mot ljusets källa och bocka: ned den andra? Hvem har rättighet att tvista om, huru mycket ljus skall belöpa sig på hvarje nation af de många tusende och på hvar-) je individ bland nationerna? Kanske regenter-; ne? Regera de öiver ljuset? Kanske de lärde? Hvad hafva de, som de icke undfått? Hvem då? Ingen dödlig. Ljuset är ett gemensamt sodt, upplåtet för alla jordens barn af deras fader i bimmelen. Och ingen menniska bör vaÅ ra så förmäten, att hon vågar att röra det med sitt minsta finger. Ty ehvad det är ljus, somj vägleder på jorden, eller ljus som leder till nimmelen, så är det ändå ljus af samma källa och till sin innersta grund (fastän det icke allmänt begrips) af samma beskeffenhet. Nu till Prosten Åstrand och hans åsigter i imnet (se Fattigvårdkommitteens betänkande). s l j ( s Å ) Ty förmodan är alltid menskligsre än ren okun-s vighet. Både förnuft och fri vilja ligger tillgrund I för ena förmodan eller gissning. Djuret hvarken gissar eller förmodar. lager, utom den, som föri sökt det, tror med hvilken begärlighet vår fatti-1l ga allmoge, som ännu inbillar sig att jorden! står och solen går, slukar hvarje astronomisk i upplysning och med hvilken tacksamhet han ve-t dergäller minsta bemödande att skingra hans mör)t ker i denna väx. g i 7 4 (4 4 r h 8 Le RIKSDAGEN. UTSKOTTS-BETÄNKANDEN. Besvärsoch Ekonomiutskotlet har tillstyrkt: Bifall till Hr Werns motion om Vexelktontrollö safaitningarnas indragning cch föreslagit, att en krifve!se derom måtto afgå från Svändseraa tilro-) eringen. I Deremot bar Utskottet afstyrkt: motionerna om sp NÅAdringa I författninnauma mwivanda lamdnay: