0 RN VV 2 EON lards län, Hr C. A. Eckhell. (T. tf. Falu. Jas 00 54) BLANDADE ÄMNEN. Några ord om ulkademiens för de fria konslernas. exposition år 1840. (Forts. från Lö,dagsbl.) Vi värda oss rn till ei: par större taflor på den motsatta väggen: En revy på Ladugäårdsgardet, samt hyllningen i Stockholm 48148, båda af Bzron C. S. Bennel. Om begge kan sägas, att mycken omsorg är använd på grupperingen, men de äre ock behäftade af ett gemensamt fel, nämligen att, mot all färgtioori, de aflägsnare föremålea aro lika mörka, som de närmaste, hvilket gör dem båda hårda och utan all perspektiv effekt. I den förstnämnda tafan förorsaka fruntimmnecnas hvita klädningar oeh battar ea stötaade pupillotage, utan skugga och ruvdning; lointänea på Ladugårdsgärdet är vacker, äiskilliga persoaers ansigten aro igenkäpvliga, artistens eget icke att förgata, som sannerligen icke beböf.s dea ofvapsiående namnteckningea; Exce!leosen Brahes ställning är ej lyckligt va!d, dena tröttar och slutas med att blifva obehaglig. I hylloingstafan är slottet alldeles för starkt färglogat, uiav ell perspektivbebandlag; likaså den nedanföre befintlige dekorationen, som är dysier och fawig, i s.allet för att, enligt veckliga förhållavdet, vara ljus, rik och bländande. Vattnet under broo är klar: och geromskinl:gt, men föslorar, Dårpare kanonslupareo, både färg och karakter. En flicka, som siger i badet, staty i marmor a? Or Byström, är visserligen behaglig at påse, men her mind:e frissa former och är icke fullt motsveiande de arbeten, mana tullförene baft tillfalle att se af denne a:öst. Br Lundberg, bars eov, har deremot lemnat eti Coristus-hulvad marmor, al sublim karakter i ansigtets öfre parider. Mosl de nedre kan anmärKas, it bakan är för bied, hviket, om dei afbjelp:es, stsulle göra skägget någi mera framstående, som ej kunde szada. Carll XI:s byst ör afven vacker och de små berasiatyerpe äro utmärkte af ea innerlig töckhet. Af H: Nysiröm finnas rivningar i a.kitekur, af vacker och ren stiit samt behogligt uttörde i lavy:; man kunde kanske anpmärska, eu de öfra fönstren batva något orange vessist, som påminger om de: b!omska flyttbara kuseo. Br Scholanders eruder, efter antiu. marmrorarbeten, äro af mycser föitjenst och vittaa om fonstnärssinne, sam. kunana, tjeoa till ett efieröljd vardi exempel! för Akademiens e!ever. Dei försia, som frapperar, vid inträdet från dena yttre salongen, är de kolossela proportionerne i ett: po:trätt, bvars Öfre ansigtdelas förråda hvem cet! skall förestä!la. V-d sidan a? dot väl lyckade por-! trattet af Professor Cube, för men svår: ett förklara, buru en d:lis missteckning kunnat hända en, konstnär med Hr Sandberys talang. I P.otessor Schöders poctrött är för mjeket gråt. både j arsigtet och oå kläder. Professo: Branting, vid Lng; byst, är både va! tänk: och utförd, bysten kanske rågot för hvit. Ljuseffetten i lycktscenen är svår ett bedöma, vten jemaföse!se med verkigheten, men ön H ; I bella är ej behagligt och emwnav åtskilligt att ön ska, när man sett Loureus. Gr Sandberg bar i sin målning ett visst ritmaner och sakrar det mjuka) ock Popsmältande, som wuilbör pecce!n. Framsi b!end de sex tador, som af H; Fahterantz blifgit in!emocde till exposiioa, utmärker sis Dom-, parefo:sea; der rinnande vativet är spyetligt, butul st;id dess for och buru paturlige bojver det s:g ej) i fallet vit fors? dura iahiudarde och ökia nörj diski det på andra sidan liggande landskapet? O:hjbus vid månsken, i citen of cn mid Posdisk böstnaii, ör ew vacker stycke. För örigi. ken man icke de! de eomörka ngar, som vtbtviv 2jorda vid träparöseroa på en anauan a: dessa tefor; lufuigbet i förg. urdenas tran ger lerdstapet ljus ech behag ocu är en Fons.regel, bylivea dock, ksom mycket s0n02i, ej år doivas för längt. fir sulins berg ö:o ör eotoaiga i synne net vid förgruvtere; de stule blifva rögre, om Ofve. sie Pri tieraa egde mera luftförger; så förbålter sig äfven med bang i förstucden ståeade twäd: afs.åndet rån roten tl trädets ofversia topp måste landsisps nå laren bebandia efter perspelt teas reglor, det vt: säga de öfverste biaden Höra icke vara lisa stora med dem vid trädets rot, icke heler ega samma färgton örvera!t. I framsiällningeo af lugna vat eojior målar HJ. icke uian effeki, I forssar miadre; för öfrist emnas all sötvisa åt Hr J:s vövde som artist: det ör sn t!ets och tolangens. Af BH: Berjers echeten skule man vilja !emaa företrödet åt bans aqusrel!er, som töja känsta och geni. Br; Schiuzeieraniz bas tb expoctopen iatemnat åtskilliga målningar I Olja, om bvika öfverhafvud kan sägas, aut de röja för mycket dillettanuism. för oti underställas en strängare granstning. Sedan L:ureus och Hjalmar Mörner skänti oss Oster! och Pifresa:i, borde så val försigiighet som b pit överraska med något nytl ur söderas ika lif, förmå våre Ars Turister att välja andra, än vedan med så mycket ialsas behandlada ämaen. Hvad dessatom Hr: Pitattanter i allmänket och Hr 5. isyoverhei beträffar, ville man råda dem, atv först söka viona säteshet i teckning, innan de våga sl ut på diopdi med komposvioner. De båda eskisseraa i olja, sf Er Palsitröm, den era föreställande en revy på Ladugsårsgärdet. den ondsa d. v. Gevecaten Bernadottes passase öfver Rbenströmmen, äro uimörtta ar rörlighet och Nf samt lyckliga grupperirzar, och skulle men, hvsi komposilion beträffar, vilja sätta denn2 sednarel framför den öfver slaget vid Lubeck, om hvilken vil; på sitt ställe skola yttra några ord. Pilgrimen af Br Lundgren är en värdig, flävdfiri tl, Ja Ör ff oo Ju Lamla mA I