manhang med den st nya allmänna Civil-lagen. — En motion af Hr Wessman, att tillställd motbok måtto få gälla såsom bevis äfven! för lemnade penningeförsträckniovgar, samt en af Anders Larsson, att den ifrågavarande lag-paragrafen, ell.t rättigheten att besvärja sina böcker, må utsträckas äfven till landtbrukares räknisgar med tjeesehbjon, arbeisfolk, soldater m. m., har Utskottet eafstyrktj, såsom stridande mot det nya lagförslagets princip, och vådligt för den alimänna säkerheten. — LS — Plenum på Riddarhuset den 27 Maj f. m. H. Exc, Grefve Löwenhjelm, Gustaf, sow ej varit närvarande, då Statsutskottets yttrande föredrogs, rörande en föreslagen pension för Hofintendenten Lars Hjortsberg, gaf en rekommendation för denne utmärkre konstnär, hvars chef Hans Exc. hade varit i 6 år, och hvarunder ban förvärfret sig Hans Exc:s högaktning och tiillgifvenliet. Hans Exc. uppgjorde derefter en kort historik af Hr Hjortsbergs första bana, hvilken varit militärisk, och trodde, att det vore så mycket mera skäl för pensionens beviljande, som, i fall Hr Hjortsberg fortsatt det militära yrket, han nu varit i åtnjutande af ep ponsiop. Derefter föredrogs Staisuiskottets utlåtende J4 76, i anledning af 4835, 37 och 39 årens Statsrevisorers berätielser om granskningen af statsverkets styrelse ech förvaltning för åren, ifrån ech med 4832 till och med 4837. EH: Nordensköld (Amiralen) anmärktoa via Utskottess förslag om ytterligare bogäran hos Regeringen, att ekevirkes-förråderbe i Carskrona måtte inventerss, att en dylik inveniering skulle tjena till irgenting, men väl kosta staien minst 8.000 Rdr. Det voro bättre att för denna summa köpa nytt virke, än besigtiga det gamla. Han ansåg ej möjligt, att något virke kunde komma bort från förråderpa; det vore en artixgel alltför voluminös, att olofligt kunna smygas ut derifrån. En arnan punkt, hvervid Talaren föstado sig, var, att Utskottet vämnt Förvaltningen af sjöärenderne såsom ett bland de verk, hvilka i sina förklaringar öfver Reviscrernes anmärkningar pyttjat uttryck, bvilka synas mindre lämplige vid bemötande af den andra siatsmaktens gruudlagsenliga åtgärder. Förvaltniegen förtjenade ej denna förebråelse; den hade försvarat sina åtgärder, men ej gjort det på mågot stötands sätt, 0. 8. v. . Exe. Jusitlestaisministern Grefye Pesse, Arwid, yttrade sig om den princip, Utskottet uppsiällt i ingressen till betänkandet, att dochargen för Statsrådets Icdamöter och föredragande icke borde kunpra utsträckas till frikallelse från ansvar för statsmediens förvalining, enär 76 af riksdögsordningen , endast taler om hvad Rikets ständer godkänt efter granskning, och en, dylik granskning icke kunds wverkstälias, i afssende på statsmedlens förvaltning, förrän rikehufvudböckerne bunrnit afslutss. Denna princip fann Hans Exc, visserligen i sig sjolf riktig; men då Rikets Ständers sk:ifvelso till Kongl Moj:i vid sisilidne Riksdag inneböll en ovilkorlig decharge för Statstådets ledsmöter inuill dee dsg, rysstämnde Riksdag började, borde denna säritvelse tjena till rättelse. I slutet at betänkan heads Utskottet föreslagit en anhällan till Kongl. Maj:t, om föreekrift till kollegior och förvaltande verk, att iskttaga sparsambet och bushållning. och att med skyldig grannlsgenbet bemöta de anmärkningar, som af Rikets Ständers Revisorer göras emot deras förvaltring. Talaren trodde ej, 21: någon en betsman eller något ermbetsverk i detia hänseende förgått sig, och ansåg Statsutskotiet hafva gått för långt, då det yrkat en sådan föroställning. Om Kongl. Maj:t bifölla den, skvlle alla kollegier och embetsverk få en skrapa, utan afseende på om de förtjent den eller ej. — Friherre Cederström, Jacob, faun i formen af Statsutskottets botänkende ett förbissente af lag. Det såg ut som representationen ansåg sig öfver lagen, och att det blott var styrelsen och andra medborgare, som stodo under lagen. Slutmeningen ledde is rå en bana, den endast Konstitutionsutskottet vore behörigt ett betröda, då fråga Vore om anmärkningar emat 8tyrelsen. I afseende på sjeltya hbetänkandets innehåll bade Friherren mer och mindre vidlyftiga anmärkningar att framställa vid 4. 42, 45, 43, 54, 57, 65, 70, 72, 99, 116, 117, 126, 136, 157, 148, 158, 170 och 475 S8, och yrkade Sterremiss. — Hr Peyron, Gustaf Abraham, ansåg de fleste anmärkringar, Revisorerne gjort i sfetende på Krigskolegil förvaltning, hafva blifrit undanröjde genom Kollegii underdäniga förklaring. a! hvilken han pu ippläste en del. Kollegium hbrde alltid med skyljig grannlagenhet bemött och skulle alkid vota, att på detta sätt bemöta anmärkningar af Riketws Ständers Revisorer. I afseenda på Postverkets förvaltning androg han äfven åtskilligt till svar på de dervid gjorde anmärkningar. — Mr Silfverstolpe chef för rartillsrikontoret i Krigskollegium) uppäste ett långt anförande, som hufvudsakligen utryckte hans missnöje med Utskoitets förslag om efalining från Kongl. Mej:t till kollegierne och le förvaltande verken, stt iakttaga hushållning och sparsamhet. — JA. Exe. Gretve Löwenhjelm, Gutaf, yttrads sig öfver den punkt, som föres!og upphörande af det arfrode af 600 Rdr årligen, som Ryttmästaren Åkerstein åtnjuter, för tillsynen och edningen vid modellers förfärdigande för a:möens utrednivgs och beväringspersedlar. Hans Exc. ytvade, att han inom och utom lands sett många nventioner, men något mera proktiskt, militärlskt mvändbart än Ryttmästare Åkerstoins inventioner nade han ej-sett. — H. Excs Grefve Brahe, Magnus. förenade sig i hvad H. Exc. Grefve Löwenå å