Aftonbladet – 26 maj 1840, sida 1

RIKSDAGEN. UTSKOTTSBETÄNKANDEN. LacUtskottets MM 44, i anledning af väckt fråga cm förtydligande af 2 8 i 41 Kap. Missa. B. JusiitlekOmbudsmangen hade i sin embetsberäitelse anmärkt, dels att, vid fråga om tillämpning af lagens stadgande i 41 Kap. 2 8 MisszerningsBalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen d. 20 Jen. 41779, skiljaktiga meningar, i afseende på rätta förståendet deraf, hos lagskipningen uppkommit, huruvida det der omförmälda brott, att locka öfvermaga, egna barn, omyndig, underhafvsnår, eget tjenstefolk eller inbyseshjon att stjäla, oviikorligen bords, uten afseende på det stulna godsets värde, medföra ansvar såsom för andra resan stöd, eller om, i händelse värdet ej går öfver 40 Dalsr, snatteribot må ådömas, dels ock att, i saknad af bestämd föreskrift, ovisshet kunde uppstå, angående det straff, hvartill den gör sig skyldig, som andra gången begår sådant tjufnadsbrott, då värdet af det tillgripna icke stiger öfver 400 Daler. Justitie8mbudsmannen hade i följd böraf uppgjort förslag till en ny redaktion af 414 Kap. 2 M. B., hvilken redaktion LagUtskottet till bufvudsaklig del antagit, och tillstyrkt, ett ifrögavarande S hädanefter måtte erhålla följande lydelse: aLockar någon eller bjuder öfvermags, att stjäla eller snatta med sig; eller gör mannen det med hustrun; föräldrar med sina barn; förmyndare med den omyndiga; förman .ed den, som står under harms lydno; husbonde eller matmoder med sitt tjenstfolk eller inhysesbjon; stånde samma rätt, scm den der andra gången stulit. Varder han åter med sådan gerning funnen, straffes såsom för tredje resan stöld. Den, som var lockad eiler tuden att stjäla eller snatta, anses på sätt lag förmär.n Allmänna Besvärsoch EkonomiUlskattets betänkande Je 27, i anledning af väckt fråga om för högt beräknade hemmansräntor inom Calmare län: Utskottet hemställer, att denna friga, som varit föremål för pröfning i administrativ väg, och således ej borde tillhöra Ständernas pröfving, måste förfalla. Häremot har Friherre Ad:m RBaeb anmält reservation, hvart kan söker visa, att här vore fråga icke om pröfning sf en enskild ivist, bvilken blott exempelvis blifvit anförd, utan om beböfligheten af en förklarings utfärdande öfver ea allman författning. Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets betänkande Ja 28, angående väckt motion om afskafande af extra länsmän och andra polistjenstemän utan lön. Uiskottet har tillstyrkt, att Rizets Svänder måtte hos regeringen anhålla, at kronobetjening icke må tillförordnss på de i motionen uppgifne vilkor, att de skulle lönes af bötesandeiar, men deremot hemställt, att kvad annan extra poligbetjening angår, såsom icke veterligt af Kongl. Mo2j:t tillförordnad, motionen måtte förfalla. Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskottets betänkande JG 29; i amledning af motion om upphörande af det så kallade hemförarebåtyillet i Götheborg. Utskottet anmärker, buruledes bemälde gille tillkomrmit genom flere tid efter annsr meddelade pesolutioner och bref, som bestämma gillets :ättigbeter och skyldigheter, bestående do förra i gillets uteslutande rättighet att föra alla varor af hvad namn som helet, till och från skeppon i Göiheborgs haron, vid förlust saf båt och varor, för snnan sem sig dermed befattar, innan gillet meddelat bevis ati det icke sjelf medbinner befrektningen utföra, och de sednare deri, att gillet skzll vara försedt med ett tillräckligt antal hemförarebå:er. Utskottet säger att adå de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma och åligga hemförarebät gillet i Götheborg, äro stadgade genom äldre och nysre Kongl. resolutioner, hvilkas rubbning icke blott rörer in nehafvaren deraf, utan äfven Göthoborgs stads trafizserande i allmänhet, ech således ej utan dess:s hörande kan ske, hvilket äter endast ken blifva en följd af vederbörandes underdåniga ansökning hos Kopgl. Maj:t om dess nådiga pröfnivg af ämnet, men ej kan utgöra föremål för någon Rikeis Ständers åtgärd, så hemställer Uiskowtet, ott ifrågavarande motion må förfalla.n Till uppiysning må härvid tilläggas, att det monopolium bemälge gille äger blifvit vid tvenne riksdager öfverklagadt. För öfrigt kan man väl vid detta EzonomiUtskottets betärksnde anmärka, att så länge Uiskottet tilltror sig räsonnera på det deri anförda sätt, ingen raöjlighet gifves tillräddning undan de af fordoa regeringar tillskapade författnivgar, reglementen och meonopolier. Gillets rättighe:er äro ofelbart ett monopolium, så snart de ej grunda sig på ett mellan gillet och de trafikerande ingånget kontrakt, utan på en supsriors befalining, och förbinda dem, som derwll icke gitvit sitt samtycke. Det är ock tydligt, att ett sådant monopolium icke är föremål för vanlig domstolspröfning, samt stt regeringen icke derom kan i rältsväg sökas annorlucrda, än om de trofikerande vilja visa att gillet brussit i fö: bindeilser, hvilket åter medför böter eller dylika olägenheter, men icke monopoliets eller författvingarzses upptälfvande. Men just om detta upphäfvande är här fråga, och om dennas upptagande icke tillhör Risets Ständer, hvem tillhör den dä? Aatingen måte nu Utskottet önska att enskilda personer hos regeringen bedrifva den petitionsrätt om ektonomiska författningars modifisation, som biifrit genom grundlagen åt Utskottet uppdragen, eller ock att dö trafikerante, med stöd af grundlagens förbud mot monopolier, skola med fysiskt våld tillvägebricga dess afskaffande. Allm. Bev:s och Ekon. Utsk:s Betänkande MM 30, anledning af väckt fråga om bestämmande af len afgäld under namn af tullkappe, som egare f skattlagde qvarnar må uppbära vid förmaling af annans såd. Motionaren hade föreslagit tt inllesppenv, gom för närvarande bhbestämmes at Landshöfdiogen i hvarje län, bädanefter måtte betåmmss lika för hela riket, meo Uiskottet ficner cke något skäl att tillstyrka ändring i den hittills öljda ordningen. PRESTESTÅNDET. Plenum d. 5 Maj f. m.