Aftonbladet – 25 maj 1840, sida 3

UlDotli Da MEUPWTLE CURT. WYy YE PREGO BUTLLET CT predikanter, eller ens medlemmar af sin sekt luti Calcutta, samt att några religiösa förehaf. vanden alltså från methodismens sida icke kunnat äga rum. DJURGÅRDS-TBEATERN. Denna theaters saison för innevarande sommar afstannade nästan i samma ögonblick den börjades Efter trenne med föga framgåog gina representationer, hvaraf den första gaf ett halft hus och den tredje knappt dagkostnaden, inställdes de, och återtogos först i Lördags efter nära tre veckors hvila. Denna andra början synes likväl hafva skett under mera gynnande auspicier, än den första. Man gaf nemligen ieke blott en splitter ny pjes, utan älven en, som lofvar att blilva ett verkuigt kassastycke, ett a! dessa lyckliga fynd, som en theater sällan gör, men utom hvilkas uppletande då och då, väl icke. dess estetiska halt, men dess finanser äfventyra att komma på obestånd. Pjesen var: Kean, skådespel i 5 akter af Alex. Dumas. Den ryktbare Engelske aktören är här skildrad i Fransyskt maner, d. v. s. utrustad med alla möjliga kroppens och själens egenskaper och lyckan, så nyckfull och obändig mot alla andra, endast på theatern lydig menniskans vilja, är, som man vet, i synnerhet i en Fransysk theaterförfattares händer, den smidigaste och medgörligaste varelse i verlden. Det bör då ej förundra att hon framför ailt slöser med sina bästa gåfvor på denna hbalfgud, som här utgör föremålet för allas blickar, allas beundran, på en gång alla mäns och alla qvinnors älskling, som kan befalla öfver kärlek och penningar hvar han vill, som ser sin hlädloge besökas af de förnämsta personer, Prinsen af Wales icke undantagen, uch som har en liten hemligt ait-förande trappe,-enkom bestämd för förnäma damer, hvilka infinna sig der för att bivista bans toilett. Att denne Kean med sin omätliga kredit ser samma klädloge belögrad af exekulionsbetjenter för en skuld af 400 L; att han, upptagen i de förnämsta cirklar, går på offentliga krogar, klädd som matros; tillbringar natten i skamliga orgier i sällskap med gycklare och menniskor utan menniskovärde, samt om dagen afvisar Kronprinsens besök, — allt sådant hör till dessa små lofliga friheter, som en theaterförfattare kan taga sig, och för hvilka man kommit öfverens att blunda. Om man ej stöter sig derpå, om man går på spektaklet för att njuta, ej för att resonera, om man ej skandaliseras af damernas visiter i klädlogen och aktörens vestaliska dygd, i förening med hans libertinage, samt hans öfvermenskliga ädelhet, band i hand med hans ganska menskliga svagheter, så måste det erkännas, att stycket för öfrigt är skrifvet med verklig talang, med en mer än Kotzebuisk beräkningslörmåga på åskadarens öppenhet för kraftfulla intryck, och att det gör all sin påräknade effekt. För egen del erkänna vi, med all ep Rec:s öppenbjertighet, att denna effekt var på oss nära lika så stor, som på mängden af åskådare och att det var först efteråt som betänkligheterna började inställa sig. Hvad som i alla fall aldrig får bestridas, är stilens förtjenst, handlingens raskhet och utvecklingens naturlighet, nemligen efter författarens system och med förutsättning af de vilkor, vi här ofvan uppgifvit. Man skall säkert se detta stycke med nöje, om icke smaknerverna äro alltför grannlaga. Äro de förslappade, så spännas de här; äro de j bastanta, så anslås de i allt upptänkligt mått. Keans roll upptager den goda hälften af pjesen ech denna roll utföres al Hr Torslow. I nästan hvarje större parti, der man ser honom uppträda, tycker man att han deri utvecklat högsta graden al sitt mästerskap, och om vi serskildt om den närvarande känna oss böjde att fälla ett dylikt omdöme, så kommer sådant måhända icke egentligen deraf, att ban häri var störst, utan deraf, att vi häri sist sågo honom. Vi tro dock icke, att vi serdeles misstaga oss, om vi säga, att denna roll var en af dem, som mest öfverensstämma med bansiadividualitet, en af dem, hvari han mest kan ing uta sitt sinnes liflighet och som gifva de flesta tillfällena för användandet af hans mångsidiga förmåga. Bredvid honom blifva de öfriga partierna oväsendtliga — de flesta äro blott accessoirer — och utgöra endast skuggsidorna, bvarigenom hufvudfiguren framträder i sin rätta dager. Likväl kunna vi ej undgå att serskildt anmärka en ung debutant i Anna Dambys roll, hvars namn icke fanns utsatt på affischen, men som vi tro vara en nära anförvandt till Herr T. och som med mycken sanning sade sin roll. Något mer kan man ej begära af en debutant. I. RE 1 Fr a a PA