RIKSDAGEN. Plenum på Riddarhuset den 23 Maj e. m. Statsutskottets betänkanden JM 82, 83, 84 och 85 hvilka tillstyrkte förlängdt arrenda på kronohem manen Eneby, Hogstad, Söderby och Barkarby, å terremillerades, efter mer och mindre vidlyftigt diskussioner, hvilka egentligen icke ägde annat in. tresse än att de berörde en principfråga, nemliger den, huruvida Riksens Ständer i hvarje serskild fall kunna besluta om arrende och disposition öf verhufvud af en Kungsgård eller annsn Kronolä genhet, eller om deras rättigheter i afseende pi dylika hemmen blott sträckte sig dertill att, jem likt 77 Regeringsformen föresksilva de grunder efter hvilka do skola förvaltas. Grefve Anckarsvärc yrkade den förra satsen, och kunde icke begripa att meningen med då Kongl. remisserna till Stän. derna af arrendatcrers ansökan om förlängd arren: detid kunde vara annan än den, att Riksens Stän der skulle derom besluta, emedan det är de en samme, som bestämma g:underna för dylika hem: mans förvalvniog. — Friherre Cederström, Jacob, på siod deremot, stt Svänderna skule agifva sig til avt regera, i fell de ansågo sig kuona fatta beslu i dylika frågor, som dessa. Då skullo man möjli gon i en framtid kunna få se semma oredor för nyade, som emelian 4720 uch 4772, då prolonga tion för kontant beviljadt:s arrendatorer af krono lägenheter. Ait Kongl. Maj:t remitterat de nu i fragavarande arsöknivgsrne till Riksens Ständer betydde i Talarens tanka ingenting annat, än at Ständarne måtte yttra bvad de för sin del ansåg lämpligt i hvartdera fallet, hvarefter beslutanderät tea tillkom Kong). Maj. I samma syftning talad H: Rosenblad cch Friherre Ridderstolpe, F. Derefter förekom Bankouiskottets betänkande M 94, som föreslog att banken skulls fortfara att ut: gifva småsedlar på 8, 42 och 46 sk. valör intill nästa riksdag. Flere reservationer bade inom Utskottet biifvis gjorda häremot, och i hvilka flere Talare pu icstamde. Frih. Cederström, Jacob, var ef samma tanka som reservanterna, och yrkade återremise. Likaledes Hr von Troil, E. Han ansåg icke realisationeu fulländad förrän silfver myntet VOre spridt i rörelsen. Et riktigt begrepp om mynt kunde icke bibringas den stora allmänheten, utan att silfvesmyntet komme i cirkulationen. Der rodde annars, att pappeismynt vore riktigt mynt och ati blott man hade tillräckligt lump att doraf göra pspper, Så hade man ocktå penningar. Det skäl Talaren vu anfört, ansåg ben vara af yttersta vigt; hans öfvertygelso i detta fall förskref sig bvarken från dagen eller gårdagen; den hade uppkommit ech stadgat sig under ett frårigt begrundande af ämnet. Det kbuftudsikliga skäl Utskottet anfört, var, att allmänheten vore van vid småsedlar08. Den skulla snart blifva van vid silfvermyntet, och då fiona sig bättre dervid. Af gamla pergoter, som mindes förhållandet under den tid, silfver var i rörelse efier realisationen 4776, hade Talaren nört, att allmänheten då fattat stor förkärlek för sjlfvermyntet och hellre velat hefva det än det resrisentativa. Hvad Utskottet yttrat om förstörinsen af utelöpande silfvermynt, vore ett beltlöst skäl, benken hade icke den ringaste arsvarighet för det utelöpanda silfrermyntet. Troligen fanns i rela verlden ingen bank, som stod på så goda föter, som statsbanken. — Hirt Hjerta, L., vor Quanen och Lefren förenade sig hufvudsakligen med Hr von Troil. och yrkade återremiss. — Hr von Hartnansdorff deremot talade för småsodlarnes bibebål