Aftonbladet – 23 maj 1840, sida 2

passevolans-medlens användande och yrkade bifal till utlåtandet. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län (muntligen) hade uti serskildt motion framstäilt alla de olagligheter, som regeringsmakten tillitiv sig mot Rustoch Rotehållarne, tvertemot knektekontraktens tydliga ordalydelse. Då vi,, yttrade Talaren, påstå befrielse från mötespassevolansens utgörarde, så begära vi ingen grace, ingen gurst, utan endast rättvisa. Knoktekontraktes är tydligt deruti, att Rustoch Rotehållaree ingzlunsa äro skyldige att bekosta malsäck eller utgöra de öfrige prestationer, i afseende på karlens underhåll, för hvilka passevolansen nu erlägges. Samma kontrakt utsätter strängt straff för den, som vågor locka eller truga Rustoch Rotehållaren till andra än de föreskrifna skyldigheter. De tra öfrige Siånden hafva deremot, medelst parsevolanser, ålegt ess en skatt, den vi ingalunda äro förbundna att utgöra. Beträffande åter frågan om fouragtpastevolansen, så har den ingen gemenskap med förevarande ärende, ty med den är belt annat förhållande. Soldaten är, enligt knektekontraktet, förbunden, att vid möten sjelf bekosta sitt underhåll, men deremot äro Rustbållarne, enligt giliigo, i laga ordning tillkomne författningar, pligtige, att underhålla hästen, hvarföre ock åtskillige förmåner blifvit dem tillerkärde, Talaren skulle likväl vigserligen icke hafva något deremot, stt foursgepassevolansen äfven försvunne. Hvad åter båtsmansrotarne serskildt vidkommer, så, derest de gittade visa sig hafva blifvit genom ett orättmätigt påläggande af en ny tunga förnärmade, i likhet med Rustoch Rotehållarne vid indelta armöeen, skulle Talaren vara den förste, som höjde sia röst till rättelse deraf. Det enda kan kade emot förevarande betänkande, var Utskottets tillstyrksn, att Rikets Ständer, derest de bifalla Utskottets förslag om mötespassevolansafgiftens uppkörande, må om detta beslut bos Kong! Maj:t göra underdånig anmälan, med anhållan om dess nådiga sanktion. Här vore, enligt Talarens tanka, Ständernas beskatttingsrätt i fråga, dem de ega att, utan der andra Sistomaktens medverkan, obehindradt utöfva. Denna delaf utlåtandet ansåg Talaren innefatta ex principfråga, som är vida vigtigare, ärm frågan em pastevolansen. Endast i detta afseende yrksde kan återremiss. För öfrigt biföll han utlåtandet. Johannes Johansson från Jönköpings Län talade äfven för bifall till utlåtandet och framsiälide, kuruledes det ej vere väl batäskt, att i donna fråga inblarda feuragopassevolaesafgifien, keldst vid betraktande af de augmentsräntor och sakdra fördelar, som för hästens underhåll äre Rusthillarno tillerkände. Strindlund hade 1 Utskottet varit emot utlåtandet uti dess närvaramde skick. Han kade då icke haft sig bekant, att uti Utskettets Riksgöldssfåelning en fråga bekamdlas, hvarigenom det torde blifva en möjlighet, att äfven erkåila någon lindring i båtsmanmshållet. Under den förutsättning, att, då en sådan fråga blir Ståndet förslagd, de bärvarande Rustoch Rotehållarre skola iekttaga reciprocitct, hvad den önskade lindringen 1 båtsmanshållet vidkommer, och tillstyrka den, ville han au lemna sin röst till bifall af detta för dem gynnsamma utlåtande. Bengs Gudmundsson från Hallands Län (mustligen) omnämndåe de debatter, som förefallit uti Statsutskottet, innan förevarande utlåtands blef beslutadt, kvarvid den sats äfven sökt göra sig gällande, att om de kostnader, som nu genom passevolansafgiften bestridas, komme att läggas på bevillniogen, så skulle så väl landets som städernas båtsmansbåll (deruti ingen lindring är tillstyrkt) komma att till möteskestnadersza bidraga. I Halland, fortfor Talaren, finnes båtsmensrotar, men det oaktiadt kan man icke underlåta att biträda Statsutskoitets utlåtande, heldst det är i högsta grad rättsenligt, att krektekontrakten bringaa till obrottslig efterlefnad, och dessa icke innebålla någon förbindelse, som mod paseovolansen kan jemförss. Det mindre rättsenliga steg, gore åe tre Stånden, biträdde af Regeringen, togo är 4829, oaktadt Bondeståndets högtidliga protest, må det tillkomma 4840 ärs Ständer att utplåna. I öfrigt förenade sig Bengt Gudmundsson med von Zweigbergks åsigt, att Rikets Ständers uti 57 G regeringsformen förbehållna beskattningsrätt medgifver dem, att i denna fråga besluta uton Eonungens sanktion, Niklas Jönsson från Skåne förenade sig med dem, som talat för bifell till Statsutskottets utlåtande. Peter Claösson från Elfsborgs län föransde sig med Bengt Gudmunsson. Hars hemort är bårdt oterad, så att derstädes 7,:dels mantel håller en snekt, då deremot uti Halland två å tre hela hemnan äre om underhållet af en karl förenade. I ntet afseende ansåg hen båtsmanshållet kupus med inekteroteringen jemföras, och båtsmansrotarnas ättigheter bade icke blifvit kränkta i likhet med ivektehållets. Johan Olsson från Steckholms län: (muntligen) Jet har ingalunda varit min tanke att önska återemiss af utlåtandet hvad karlpassevolansen vidommer, utan för U:skettets förklarande, det rustållare äro pligtige att föda nummerbästen året m. Alla lära finna det erättvist, att, äfven då ina kommenderingar äga rum, rusthållaren får föda ästen hemma, och det oaktadt, erlägga passeveans både för bäst och kerl, vanligen till ett belopp f 26 Rär Bko. Brissman från Skaraborgs län: Hvar och en käne passevolensafgiftens tillkomst är 1842. Vidröre några punkter i dess historik och förklarede ru in belåtenhet med Statsutskottets betänkande och oppades att inom Ståndet icke någon medlem idare skall yttra betänklisbeter vid att bifella ifråavarande välgrundade utlåtande. Henrik Hansson från Elfsborgs län och Anders ilsson från Östergöthland för bifall till utlåtendet. Johannss Johansson från Götheb. och Bohug län, ör bifell, men förutsatte dervid, att, när frågan m lindring i båtsmanshållet förekommer i detta tånd, Ståndsbröderno jamväl biträda ett sådant af ittvisa ech billighet högt påkalladt förslag. Sone Persson från Malmöhus lär vtitrade, att han Mafocnme ekviftliga anfärenda lärar YerA RAÄ