Aftonbladet – 23 maj 1840, sida 2

trädande af S:t B., hvars afkastning vore betydligen förminskad. Rikets Ständer biföllo propositiosen, under förnyadt vilkor, att statsverket icke finge belastas med nägra utgifter för dess styrelse. 1823 den 8 Oktober ankom Kongl. Maj:ts skrif. velse med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t af egna medel bestridt: åtskilliga utgifter för S:t B., hvartil andra tillgångar icke funnits, och hvarigenom K. M. af Barthelemyfonden ägde en fordran till belopp a! 173,147 Rdr bko, oberäknad en å samma kassa anvisad, men ej utbetald ersättning till magasins-direktionen af 4099 Rår. 4829 den 20 Nov. ingick Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets Ständer, innehållande, aw kolonions intrader fortfaraede icke motsvarade utgifterna, hvartill Kongl. Maj:t alltså varit nödsakad göra ytter. ligare förskotisr, så att dess fordringar på kassans blifvande tillgångar nu utgjorde 492 3539 Rår 52 ek 4 ret. bko, hvarvid Ständerna, liksom vid föregåenås Riksdagen, låto bero. 1830 den 44 Mars meddelades StatsUtskottets utlåtande, i anledning af en utaf Hr Rosecqvist a kershult väckt motion om underd. anhållan, att Kongl. Maj:t ville, på sätt ofvanberörde nådiga skrifvelse den 48 April 4812 innehöll, låta till Rikets Ständers kunskep komma en fullständig redogörelee för S:t B. fonden ifrån och med 4823 års Riksdag. Då Rikets Ständer den 45 Maj 48492 ttll Kongl. Me2j:ts egen åtgärd öfverlemnat förvaliningen af S:t B., fann StatsUtskottet ej skäl, att med motionen taga bofattning. 4834 der 25 Mars inkom StatsUtskottets utlåtande Jm 22 64, i anledning af Rikews Ständors rovisorers anmärkning, att å 3:dje hufvudtitelns anslog blifvit, mot en ersättning af Barthelemyfonden, anvisade 7500 Rdr årligen till frikadettors underhåll, hvarigenom för statsverket uppkommit en fordran hos Barthelemyfonden, stor 73,053 Rdr 46 sk. bko. StatsUtskottet förklarade frågan böra uppskjutas till dess den i Kongl. Mej:ts proposition den 48 April 4812 utlofvade redogörelsa vore afgifven. 18355 den 6 April aflemnades Kongl. Maj:ts skrifvelse om S: Barthelemy, som ieke innohöll det ringaste om fondens ställning, utan åtskilligt om Rogeremancipation m. m. 41855 den 46 April inkom StatsUtskottets memorial J6 452, innefattande anmälan om emsettagandet af sistnämnde nådiga skrifvelse, som Utskettet ansåg icke föranleda till någon åtgärd. Nu sem, efter alla dessa antecidentia, Kgl. Maj:t i nådig skrifvelse till StatsUtskottet den 49 Mars 1820, tillkännagifvit, dels fortfarardet af koloniens missgyrnande förhållanden, dels ock huruledes densamma förorsakar styrelsen enorma förluster, har jag trott mig böra begära, det StatsUiskottet tillstyrker Rikets Ständer att i underdånighet besluta, att sedan i följd af Komgl. Maj:ts proposition, Rikets Ständer redan år 48142 afhäsdt Sveriges krona besittningen af S:t Barthelemy, anse Rikets Ständer sig icke berättigade, att med S:t Bertbolemys styrelse och förvaltning taga ringaste befattntog; i följd hvaraf Kongl. Maj:ts meddelanden i detta ämne icke kunna å Rikets Ständers sida blifva föremål för pröfalng. Det synes mig vara angeläget, att ett sådant Rikets Ständers förklarande formligen intages i riksdagsbeslutet, helst det icke är någon omöjlighet, ett utlänningen gör sig den oriktiga föreställning, att Svenska nationen och dess representativa statsmakt hafva någon slags gemenskap med S:t Barthelemys styrelse. Att undanrödja alla irriga meningar i detta hänseende, är ett åliggande för Rikets Siänder, både ur financiel och moralisk synpunkt. Sveriges statsverk bör icke eng hos utländningen, förvexlas med drätseln för den Vestindiska besittning, hvilken, i likhet med det trogna Pomern, lårgt för detta gått för Sverige förlorad. Den klagan som föres öfver det på S:t Barthelemy fortfarande slafveriet, bör icke tillräknas Svenska nationer, som icke hyser nägra sympatier för grymheten och förtrycket. Då jag nu på grund af 56 R. O. vördsamt anhåller om denna motions remitterande till StatsUtskottet, har jag icke förbisett att ordinära riksdagsterminen är nära silt slut, och att en betydlig osäkerhet i rikslagsarbetet uppkommit derigenom, att Konungens regering icke gifvit någon garanti derföre att afblåsning ej inträffar förr än riksdagsgöromålen blifrit i behörig ordning fulländade. Jag erkänner lerna osäkerhet och betraktar den som ett tecken ill bristande förtroende, men anser likväl hjelp ieremot vara möjlig, dymedelst, att Landtmarskalsen, Erkebiskopen, samt Borgareoch Bondestånlens Talersän öfverenskomma, att, deress nö:aktig örsäkran från Kongl. Regeringen vidare uteblifver, redlägga sina ordförandebefattningsr, vid berörde iksdagstermins utgång. Ein BONDESTÅNDET.