Aftonbladet – 21 maj 1840, sida 3

na anvärda ångvagnar icke blott på iernvägar, utan äfven på vanliga landsvägar. Det bar förut någon gång i denna tidning blifvit nämdt om en Mr Hancock i London, som ailtsedan år 1834 med berömlig ibärdighet fortsatt dylika försök med en ångvagn, inrättad så att passageraren och machineriet befinna sig på samma åkdon. Efter otaliga och till en del misslyckade ansträngningar har Mr Hancock nu, enligt de Engelska tidningarnes berättelse, kommit så långt, att ban verkligen lyckats öfvervinna nästan alla hinder samt åker på gatorna i London med 458 till 20 passagerare i vagnen, den han styrer med största lättbet och dervi åstad.. kommer en hastighet stundom 2 Sv. mili timmen, då vägen är så fri att han vågar släppa på ångan med heta dess kraft. Likväl lärer ännu den svåraste omständigheten återstå, neml. att åtgången af bränsle gör farten dyrare än med begagnande af det motsvarande antal hästar, som fordras till transporterande af ett lika antal personer. Deremot skall problemet äfven i detta hänseende vara löst i Paris af en Hr Dietz, Belger till nationen. Denne mekanikus uppfann redan år 4836 ett slags vagnar som, genom begagnande af G, ja ända till 8 bjul under samma åkdon, kunna framföras med betydligt större Jätthet, då tyngden är fördelad på flera punkter af vägen och sjelfva vagnens rörelse förblifver oförändrad, vid farten öfver rännstenar Oo. s. v., emedan de öfriga bjulen upprätthålla vagnens jemvigt, under det ett eller annat af dem passerar en fördjupning i vägen. Genom denna uppfinning hade det redan lyckats Hr Dietz att med 2 hästar transportera ända till 24 personer i 2 efter hvarandra sammanlänkade ommnibusvagnar af hans konstruktion och det med samma lätthet och bastighet som en ommnibus annars köres. Enligt hvad de sednaste Fransyska tidvingarva berätta, har Dietz nu ytterligare fulländat denna uppfinning på det sätt, att ban framför sådana passagerareåkdon spänt en ångvagn, som i likhet med de vanliga lokomotiverne på jernvägar endast innehåller sjelfva pannan och machineriet. Han bar nyligen på Elyseiska fälten i Paris gjort försök med en sidan lokomotiv, efter hvilken 6 af hans omnibusvagnar, uppfyllda med passagerare, voro spända och till alla åskådares beundran icke blott dermed farit fram och tillbaka med en hastighet af något öfver 5, Sv. mil på timman, utan äfven med den största lätthet hållit åt sidan för mötande åkdon samt vändt med hela släpet efter sig. Berättelsen härom är kort och ofullständig, men vi hoppas, att tidningare snart angående dessa resor skola lempa oss utförligare detaljer. — I Stuttgardt kar en svärmeri-historia väckt mycken uppmärksamhet. En piga hade faliit i er magnetisk sömn och blef af sitt pietistiska harrskap ansedd som engel från bimmeln. Hon bade andesyner i mängd, och andarme påstodo, att de blott gemom trägen böra kunde förlessas. Familjen inbjöd vänner ech grannar, för att biträda och göra bönen kraftigare. Men pigen gick ännu längre och bildade snart don talrika församling, som dagligen iofenn sig till en egen sekt, som kallade sig cljusets sekt. Man bad hela dagen igenom och många låto sig upptagas, hvilket likväl var förbundet med åtskilliga utgifter. Qvinnorna fingo alltid en broder eller chimmelsk brudgum, måste bedja med honem oc. sg. v. Slutligen blef detta bedjande så betänkligt, att polisen måste blanda sig i saken, åtskilja de bedjande och arrestera tillställarne. —EERRRRRRRRRRRERRRRRRRRERERRRRRRRRRRRRRRR RR