Aftonbladet – 21 maj 1840, sida 2

bjelpa genom tillkännagifvande af orsaken till vår tystnad. Denna har icke varit någon annan, än att vi, uppriktigt sagdt, tyckt det hela innefatta så många cinkongruitetern att vi ej rätt vetat Avad vi skulle säga derom. Det intressantaste meddelar Svenska Minerva sjelf, då hon, i afseende på Hr Landshöfdingen Wiasårds utnämning förmenar, att den kommit så oförboppandes, att man i Måndags måst taga tillbaka från Statstidvingens byrå den redan ditskickade notisen om en annan StatsRådsutnämning efter primaplanen, som bade Friherre Palmstjerna till finansminister, hvilken utnämning, efter hennes sägen, skulle blifvit inställd i följd deraf, att någon högmögende, hvarmed menas Excellensen De Geer, velit göra till eit vilkor för Landtmarskalksstafvens emottagande i Friherre Palmstjernas ställe, att Konungen ej skulle afblåsa riksdagen förr, än alla ärenderna hunnit afslutas: ett vilkor, som Minerva anser hafva varit öfverflödigt, enär Konungen icke gjort nåagon bemlighet utaf, det ban, sin hittills följda clugna och konseqventa riksdagspolitik likmätigt, cicke ärnar låta afblåsa riksdagen innan ärenderana äro till slut bragta, så framt icke alldeles poförutsedda hinder skulle dertill föranleda. Hr af Wiogårds utnämning tyckes för öfrigt ej vara i Minervas smak, emedan hon, såsom prof på bans statsekonomiska åsigter, påminner sina läsare om den uppmaning bemälde Landshöfding för några år sedan låtit utgå till sitt läns innevånare, att till förekommande af hungersnöd, cäta kött i stället för den sädesödande gröten coch vällingen,; hvilket utlåtande, som bekant är, då för tiden gjorde ett visst uppseende. Att vi för vår del ej kunde förutsäga något om Herr af Wingårds utnämning kommer sig deraf, att vi verkligen, lika litet som någon annan, bade aning derom. Anledningen dertill torde varit dubbel: dels att genom hans förflyttning från Carlstad en ny reträtt varder öppnad, dels att han är en af de kandidater, som blifvit förslagsvis uppgifae i Hr Crusenstolpes frikostiga namnförteckning i hans sednaste brochyr. Som vi då genast gjorde vår reservation i denna punkt, kunne vinu åberopa densamma, utan att behöfva att för ögonblicket vidare yttra oss deröfver, helst vi redan uttalat vår öfvertygelse i allmänhet om, hvad man kan hafva att vänta af hvilken sammansättning som heldst, den der nu kunde vara att förvänta. Skulle det, mot förmodan, nu derjemte vara grundadt, hvad ryktet sagt, att Hr Lagman Nordin och Presidenten Friberre Cederström varit i åtanka till ekonsultativer,, så vinner denna öfvertygelse ett ytterligare stöd. Imedlertid hafve vi alltid tillhört dem, som bhboppas det bästa, till dess vi sett bevis på motsatsen, och icke bysa personlig antipati mot någon; vi skole i sinom tid ej försumma oss. Att meningen i alla fall icke varit, att nu med ens anlita de personer, som kunde anses för nationens mänp, eller att uppgifva tankan på allenastyrandet, derom behöfves väl ej någon tvifvel; sådant går ej så fort eller på en gång. Hr af Wingård skall ju i alla fall tillhöra den kategorien, som uvill väln, och buruvida, såsom mången påstår, någon betänkligbet bordt hemtas från hans ekonomiska ställning, är något, hvarom wi ej ega fullt tillförlitlig kännedom, för att derom yttra oss. Vi få således för ögonblicket afbryta med den ofta inom pressen brukliga termen: avi återkomma till detta ämne. se