Aftonbladet – 20 maj 1840, sida 3

a förnimma mina ord. Jag är visserligen bara trumlagare, men alltsedan trumslagare Cariverg i Finiar d oc befälet öfver en bataljon, som hade förlorat sine eficerare och räddade bataljocen, känner jag bos mig ockå en serdeles håg att hålla tal för mina bataljoner. Får se om jag kan göra det kort och godt Gif akt! Här lär nu, alltsedan en viss lista representerades på vederbörlig ort, hafva biifvit fråga om att öfrerlista den. Man vet, att Katoliker ofta äro öfveriägsna i list om icke just i lista bär i vårt ärliga land. Men sådana intriger kunna vi icke fördraga. Derföre hören min traomma, j listlöpare, halt! Jag slår ställning för er! Hara skulle det se ut, om en främmande trosförvandt ill exempel en katolik kommenderade Srenska borgare? lske skutle den 8tore Gustaf Adolf tyckt om det? Månne vi icke äro tillräckligt lördragsamma, då vi tillåta andra religioners bekännare att förena sig med oss? Skulle det icke vara öfreeflödigt, att vår befälhalvsre bikiar sig för muskar! Således, stridskamrater, i fredstider tillsvidare, hören min trumma! Framåt marsc b, bort ifrån Katolska lägre:! I gevär! när det gäller att uträtta något godt och nyttigt! inga bugg, icke ens sifosparkar mot kamrater! Bort med split och sögdring! Katolikerna, bvaribland många följa den Jesvuitiska grundskisen att söndra, för att beherrska, må icko båna oss! Jag har beslutit alt dundra icke blow på mit kelfskinn, utan på edra brens trumhinnor, för aut öfrerrösta naila grälaktiga och istiga tillag, allt uppretsode af Passionersa, af barm, irelystnad och afund Gör ert bästa gossar! för Att jaga oenighetsasdsna ur? edra leder! Jag vill föreslå len manöver, som dervid bör anvärdas. Vi bafva pu em gång fått en befälhafvarel Låt vara, Att har blifvit tillsatt emo t någras vilja; låt vara, att vänskap för en men, hvilken icke ens motpartiet kan förevisa Bågot karaktärefel, något undersief något, som icke anslår em ädel militär; Jåt vara, vänstep för honom satt iskilliga bland eder i verksamhet. Icke är denna vänskap någon vanheder, och resultatet berodde ja icke bestäredt på eder, utan kom från högre ort? Vi hafra ju EN gång utnämnt befälnafvare! Kamrater, låtom oss lyd 1on0m, som i alln fall är ex ekimningsvärd man, helldre än till exempel en Katolik, som visst också må vara en hederlig karl, men som ändå är — katolsk. Men vi besöfva ju icke lyda eller inzå på mer äa vi sjelfve vilja! Vi ba ju vår rätt oss förbehållen med reglemsuten och anordnizgar, huru helst vi sjelfvre önske och besiute? båledes, kamrater! H vila på hkanan! låt oss inväna vännerna. Maa har förespeglat o3s faran att låta, emot pluralietens vilja tillsätta och skieka oss en befälhalvare på 1alsen. Saken kan visst också synas ha sina sidor: men 1å Kongl. Brefvet al den 27 Juli 1768 bestämt föreskrifrer, att offiserarö vid Borgerskapets kompagnaier till häst och fot (besinren, att de trafvanda ryttars också äro med) emte de 48 Äldste skola göra val till BSiadsorrjor, samt ferrer 50 Älste, emligt Kongl. Maj:ts nådiga Brel af d. 19 kt. 4320, öfrerlsnvasat sin rätt är Konuzgen, så är den farlifeste sidam endast den splittring i våra sienen, som denamma åstadkommit. Låtom oss göra siut på spliutrintem och bålla tillsamamars, så hafva vi sannarligen icke tt frukta något. J, som hittils ieke samtyckt, kamtyckom deck nu, att oemighetem mså upphöra. J, som gören infall met kamsraterne, högeromvänder er! Gif akt! Viljen j mu låta det som är gjoråt, vara jerdt, så förenaen eder broderligt och medborgerligt att varchera till saekma mål, till inbördes trefaad och säkeret! Till demna marsch skall jag af bjerians grund rasema. Slutön lederna! Framåt marsch! Steckhelm på paraddagen 1840. N.N. Trumslazara och åredborgare. EO ns dakoktnasänersrrrkkrnrrR RARE