Aftonbladet – 19 maj 1840, sida 3

REVY AF TIDNINGARNA. Det börjar mer och mer se ut på Norrteljeeller Stockholms Läns Tidning, som om den ivckt, att Stockholmstidningarna gjort alltför liten affär af dess tillvaro, efter den rekommendation de lemnade densamma, då utgifoingen först började. Genus irritabile vatum! Atminstone förmärkas, under det bladet vill utan tvifvel uppriktigt bekänna sig till en liberal färg, litet emellan mer och mindre tydliga utbrott af dåligt humör emot de kolleger i hufvudstaden, hvilka det, vid sådant förhållande, icke kunde vara alldeles så galet att hafva till vänner, men serdeles mot Aftonbladet, så att till och med: personliga insinuationer mot dess utgifvare funnits upptagne ur de salarierade bladen. Deremot egnar Redaktören en öfversvinnelig beundran åt Östgötba Korrespondenten, i sista numret ända derhän, att ban förklarar sig, äfven i afseende på de utländska nyheterna, framgent ämna meddela ordagranna utdrag, ur den sistnämnda, och tillägger: aVi äro förvissade om, att dymedelst gilva vår tidning ett större värde, än den bittills egt., Det är naivt! I samma bladet förekommer ett starkt puffande af Svenska Minervas talang och läsvärdhet. Orsaken hvarföre vi ej förr fästat någon uppmärksamhet vid de små stickningarna på Aftonbladet, hvarigenom Redaktionen af Länstidningen likasom tyckes på allt sätt vilja förmå oss att allvarligare företaga dess upptuktelse är tvåfaldig. Den ena att vi, uppriktigt — sagdt, för mängden af angelägnare göromål ej på länge haft tid att egna någon uppmärksamhet åt sådana bagateller som enskildt tidningsgnabb, och den andra, att vi haft konsideration för det behof, Länstidningen ännu enligt hvad vi hört, har af en materiell uppmuntran och flere prenumeranter, för att kunna fortfarande bära sig och derföre ej velat vidröra dess svagare punkter. Det är vår öfvertygelse, att den verkligen förtjenar en sådav uppmuntran genom många artiga och behagliga småsaker, serdeles i de bidrag Orvar Odd lemnat; ehuru den hittills förrådt mycken mattighet och oförmåga att taga någon ledande del i de större eller allvarsammare politiska och sociala frågorna hvilket en och annan kanske hade väntat. I det sednare fallet är den, med undantag af de bidrag vi nyss nämnt, fullkomligen lik Östgötha Korrespondenten. Dena är ju också en reformvän; men knappt en enda räsonnerande artikel öfver de vigtigare politiska frågorna har man der sett på halltannat år, och det är icke med en calembourg eller annat qvickt infall på två rader en gång hvar fjortonde dag, som man nu för tiden förer menskligheters sak långt framåt. I det fallet måste vi göra våra politiska motståndare den rättvisan, att åtminstone arbeta med händer och fötter för sin sak, då deremot en och annan af våra politiska vän