RÄTTBGÅNGSOCH POLISSAKER. — En bedröflig händelse tilldrog sig för nåI gon tid sedan å em lägenhet på Lagnensgärde beläget å Kusgskoimen här vid staden. Efter uppgift af de å denna lägenhet boende personer, ari betskarlen Fahlmansson samt tullvaktrmästaren Rsija med deres hushåll, hade de, natten mellan dem 8 och 9 denna månred blifvit oroade af flera personer, sem syntes hafra för asigt att bryta sig in i buset eller stugan och slutligen uppstego på takes I gamt började nedkasia tektäckningen. Fahlmanssons hustru hade imedlertid begifrit sig ut, undkommit våldsverkarne och till hjelp kallst grannarna, timmermannen Carl Pster Patersson och Peter Eriksson, sarat muraren Johan Jansson. Vid deras ankemst hade två våldsverkare tagit till flykten, men en tredje, som rusade fram ur ett gömställe i förstugan och stött mureren Jansson för bröstet, hade biifvit fasttegen och qvarkållen till polisbatjening enkom ech sflförde honom till Kastoxhsffs häkte. Vid anställdt förhör i poliskammaren följande dag Lördagen dena 9 ermäldes, att den gripne, som hette Ringström, befanvs så sjuk, att han ej kunde inställas, och följande Måndag då må1et fpåropades tillkännagafs att han var död. Betyget öfver den å hans krepp anställde medicslegala besigtnisg, utfärdadt af Assessor Grubbens, innehållor: Af den mängd blånader (tillsammans 46 st.) slutes, att ett länge fortsatt piskande å honom föröfvats och derjemte, enligt allt utseende, en mängd örfilar utdelsts, efter så stark blodsamling kunnat bildes under hufvudsvålen. A? detta våld hafva inflammatoriska förhållanden å lungorna och commotion å bjernean uppstått, hvaraf förklaras det sanslösa tillstånd kvaruti han gensst efter arrasterandet befanns och som fortfor till hans derpå af bludslag (apoplexia sanguinea) inträffade död. Vid fortsatt undersökning om förloppet hafva polisbetjenterne Broman och Sverkersson uppgifvit, att de vid ankomsten till stället funnit Ringholm slagen i hufvudet och bakbunden med rep, samt att han utvisat muraren Jansson såsom den der slagit honem. Jansson erkände bloit, att ban, då Ringström skuffat honom, betaldt detta med en ör fil, samt att han väl kade en yxa i handen, men ej begagnat den. Timmermännerne Petersson och Eriksson förrmälde, att de hvsrken sett Jansson föröfva annat våld än det af honom uppgifna, ej beller sjelf vidare deltsgit, än att Eriksson i aunseende till Ringströms oregerlighet några gånger skuffat honom. Vaktmästaren Rsijs vidgick att han, till vedergällning för en örfil tilldelat Ringström est eller tvände slag, samt bundt honom. Den afljdnes enka upplyste, att Ringström väl varit nå got rubbad till förståndet och besvärad af fallandesot, men deremot högst fridsem till Iynpet, s3 att hon fann det ganska otreligt, att har skulle he fva föröfrat någon våldsamhet. Han bade kl. 42 på natten bortgått. Såsom bevis att Rivgström varit närvarande på samma gång med våldsverkarne uppgifves,att han genom fönsiren tiliropat Fehlmansson ech frågat om denne chsde säkra hakar på sin dörr, samt dessemellan ropat aGustaf, cJanne,, under det våldsverkarne skreko aver da, ös af, halt. — I Lördags anställdes af stadsfiskalen Hr Fältsekreteraren Tavenius ett besleg å smör på Kornhamnstorget från en bonde, som utminuterade let marktals. Det i besläg tagca smörparti uppsick till omkring 492 Lisp., samt dessutom något st; målet har i dag förevarit i. Kongl. Poliskemnaren , och blef derifrån remitteradt till Handelsollegium. Beslaget lärer vara verkställdt å vikualiehandlandernes begäran, och grundat sig På ågon för tillfället uppgräfd gammal författning: om väl tillåter bonden att sälja buru litet parti om helst, om han har det i serskilda byttor, men j dela en större klump i flera små. Denna förattning synes förtjena den nye handelsministerrs sppmärksambkiet. POE