Aftonbladet – 18 maj 1840, sida 2

fr Grefve Posse. Delta anslag hade alltsedan 1507 års Statsreglering utgjort 100,000 Rdr, bvarmed alla oförutsedda utgifter inom styrelsens alla grenar skulle bestridas. Härtill vore denna summa ej ens tillräcklig. Medlen hade blifvit ställda till Konungens disposition, äfven för ministeriella utgifter, och kabinettskassan kunde, enliet hvad Statsministern för Utrikes ärenderne utredt, omöjligen undvara det anslag, densamma hittils fått från denna hufvudtitel, i synnerhet om Ständerna hiföllo den nedsättning af 66,666 Rdr 32 sk., Statsutskottet föreslagit i utgifterna för diplomatien, De skäl, Statsutskottet anfört för minskningen af åttonde hafvudtiteln till hälften af dess nuvarande belopp, syntes ej Talaren tillfyllesteörande och bevisande. Många utgifter, som egentligen kunnat hänföras till extra-utgifter och derföre bordt gravera denna hufvudtitel, hade i stället blifvit anvista på besparingarne inom de andra titlarne. De 50,000 Rdr skul14 le omöjligen räcka till för allt bvad som i sjelfva verket vore extra utgifter. Statsutskottet, tyckte Talaren, hade nog mycket sett på fördelarne af besparingar. Han yrkade återremiss af betänkandet, och trodde att Utskottet skulie bereda utvägar för Styrelsen, att bibehålla ärenderne vid deras Jemna gäng och ordning inom statsregleringon. — H. Ex. Grefve Löwenhjelm, Gustaf törenade sig till alla delar med den föregående talaren. Fn Stastidnin vore elt verkligt behof, äfven i juridiskt hänseende, i anseende till de legala annonserna; den kunde ej bestå om ett behöfligt anslag dertill vägrades. Anslaget till Kongl. Theateru vore likaledes nödvändigt, och ministerstaten behöfde äfven sitt. Trodde att man kunde antaga såsom ett axiom, att 100,000 Rdr ej vore ett öfverdrifvet anslag för Sveriges extra-utgifter. Hr von Harlmansdorff talade) äfven emot anslagets nedsättning , och ansåg att den från Extrautgifsmedlen till kabiuettskassan årligen anvisade summa borde uppföras på ordinarie-stat, på samma utgifts-titel, som de öfrige utgifterne för minsterstaten. — Hr Hjerta, Lars, ville icke upptaga tiden genom någon förlängning af diskussionen, men bad få antecknadt i protokollet, alt han önskade bifall till Utskottets betänkande, helst beviljande af de extra utgifterna till ett högre belopp skulle innefstta ett förtroendevotum åt den nya regeringen, hvarmed det i hans tanka vore bäst att vänta, till dess man finge se huru den komme att se ut. — Friherre Cederström, Jacob, bad Hr Hjerta gå till sin egen kassabok och se efter, om ej i den lilla rörelse han dref. extrautgifterna i proportion till de ordinarie stego till högre belopp, än Statsutskottet ville medgifva för statens stora rörelse. Yrkade återr-miss, — Friherre Sprengtporten försvarade Uiskottets betänkande, och visade att den föreslagna nedsättoingen egentligen icke inverkade ansorstädes än på tabinettskassan, mot hvars årliga anslag från åttonde hufvudtiteln denna nedsättning ungefär svarade. För diplomatiens behof vore sörjdt; uvder andra hufvudtiteln, bvartill ytterligare kom bidraget från Norska Statskassan. — Friherre Boye, Ludwig, måste antaga, att anslaget till extra-utgifter äsyftade nationens verkliga nytta, och att dess större eller mindre belopp ej borde bero af hvilka personer, som sitta i regeringen. Natisnen skulle då få sitta emellan hvarje gång regeringen ej behagade pluraliteterna i riksständen. Yrkade återremiss, — Hr Hjerta, L., ville blott till svar på den bemställan Frib. Cederström gjort honom den äran att göra till hans kassabok, yttra att om det äfven skulle vara förhållandet, att de extra utgifterna i hans obetydliga rörelse fingo upptaga en större proportion till det hela, än i statens, hvilket han betviflade, så kom det sig förmodligen af det förhållande, som äger rum med honom likasom med mången annan, att man vanligen har mera förtroende för sin egen styrelse, än för andras. — Hr von Hartmansdorff hade hört en ledamot tala om förtroende till ministeren, säsom vilkor för anslags beviljande. En sådan åsigt vore stridande emot vårt regeringssätt. Ingen annan än konungen styrer riket. Det vore grundlrgsvidrigt att han skulle kunna tvingas af sin omgifning. — Betänkendet återremitterades( : Statsutskottets!) betänkande N:o 60 om ett reseunderstöd af 1000 Rdr åt den person, som af Direktionen öfver RäddningsanstaHen för vanvårdade barn i R:ora Råby vid Lund kunde utskickas, för alt utrikes taga kännedom om dylika inrättningar, föredrogs derefter och bifölls: Hr von Hartmansdorff väckte med anledning häraf en ny motion, att barn, som beträdas med bettlande och kringstrykande, må, på vederbörande kyrkoråds anmälan, kunna skiljas från sina målsmän och insättas i dylika räddningsanstalter. Denna motion begärtes af Eriherre Cederström, Jacob , på bordet. Statsutskottets betänkande N:o 61 rörande utgifterne under Nionde huföudtiteln, för Åkerbruket, Handeln och Näringarne. Den punkt af detta betänkande, som hufvudsakligen föranledde någon disskussion, var den, som handlar om understöd åt Landtbruks Instrtutet vid Degeberg. Vid sista riksdag anslogs en summa af 5600 Rdr årligen för detta Institut, och Statsutskotltet-hade nu föreslasit att detta anslag måtte fördubblas, emot vilkor alt vid Institotet lemnades undervisning och uppehälle kostnadsfritt åt 3:ne elever och 24 rättarejärlingar Enskilte motionärer hade, utöfver detta understöd, föreslagit ett räntefritt lån åt Institutet af 10,000 Rdr på 10 år, hvilket Statsutskottet deck icke ansett; sig kunna tillstyrka Riksens Ständer att bevilja. — Hrr Edelsvärd, af Sillen, Gyllenhaal, Westfelt, samt Friherre Ridderstolpe, Fredrik, talale för det ifågavarande låneunderstödets beviljande. Friherre von Kraemer för anläggning af ett landtbruksinstitut på Ulltuna Kungsgård i Upland, vilken fråga Statsutskottet ansett kunna till afgörande uppskjutas till nästa riksdag, emedan denna ungsgård, som nu är bortarrenderad, först blir disonibel 1848. I anledning af de gjorde anmärkningarne blef beänkandet återremitteradt. RISET nn — Uti Rikets Ständers plena på Lördags ftermiddag, der den första pröfningen af statsegleringen slutades, förekom egentligen ingening anmärkningsvärdt mer än öfverläggningarna ingående den af Friherre Tersmeden föreslagna vension åt Baron Berzelius. Hos Ridd. och