Article Image
VA f CB SETT RARERRRARAEARO SA SA borde uadantagas de hufvudstäder, der de enskilde teatrarne stå under en ovilkorlig censur. Hvad åter angår teatrarne i delagbundna länder, der man systematiskt förfarer, och der publicitetslagstiftningen icke stadgar om en afgublicitetens former, men om dem alla och der teatercensuren är vida mera bunden, der hade sjelfsvåldet gålt längre än man kunde föreställa sig. Grefven menade dock icke egentligast Ergland. B detta likväl så fria land äger Öfverste Kemmarherren fullmyndig uppsigt öfver de stora teatrarne samt Coveontgarden och Drurylane; ech de ringare tyglas någorlunda af den Engelska offentliga återhållsamheten i vissa ämnen, hvilken åter lätt förutsättes i ett land, der ännu de religiösa sederna icke medgifva ljudet af en violin, än mindre skådespel, på sönoch högtidsdagar. Dock går den sceniska otvungenrheten, äfven i Ecglaed, längre, än hvad enskilda teatrars förespråkare hos oss skulle vilja tillåta. I Frankrike gick det längre, ja vida längre än mången, som ej sett det, torde samtycka att tro. Der hade Grefyven sett de tvenne första personerna i Treenigheten, och Jungfru Maria, Jakobs stege, Paradiset och helfvetet på scenen framställas. Han hade sett regerande kejsare framställas på ofördelaktigaste sätt, och samtidiga konungamerd, bland andra kejsar Paul I:s, på scenen verkställas. Och hvad den erotiska genren be träffade — ja — så hade han sett saker, som icke på detta rum kuade skickligen beskrifvas och som han icke ens borde asmtyda, enär han såg damer närvaraede på läktaren. Sådant vore dock ökändt; men sem värre är, mödrar, hvilka föra sina döttrar på småteatrarne, utan att i förväg hafva läst pjeserna, årgrade sig ofta och bitterligen. Genom Septemberlagarne och regeringens allvarsamma åtgärder hade tillståndet visserligen blifvit väsendtligen förbättradt. Afven kar Theatre Frarcnais bemögat sig om en reaktion (men kan njuter en subvention) motsvarande 100,000 Rdr bko. Sannmt är eck, att Franska allmänheten visat en reaktionär vämjolse vid det beskrifne oskicket. Mvad angick Stenborgs teater, så kunde den här ej komma i. beräkning. Stemborg var aktör vid operan, han . lydde den minsta vink från vederbörande och hade för intet pris velat misshaga sir kung. En annan värd Talare tycktes anse, att enskilta teatrar icke skulle uppföra osedligare stycken än vissa som på Kongl. Teatern blifvit uppförda. Grefven bestred, att sådana blifvit derstädesrgifna. Väl! hade han sig bekant, att Viclorine blifvit af teater-:! recensenter så bedömd, men denna Victorine vore ett stycke af vacker, sedlig syftning, och garska sedligt utfördt. Hr Hjertss anmärkning angående bristande lokalisering af de pjeser som den medgifva, hade sin fullkomliga riktighet, och Grefven vidhöll belt och hållet publikens rättmätiga anspråk på undanrödjande af det osammarhang, och den osannolikhet som uppkommer genom onödigt bibekållande af utländska termer och blomständigheter. Något som enskilda teatrar omöjligen förmå är 4) skolor och 2) persionsansatalter. Men utan skola eges icke sådana sujetter, som Grefven nyss anfört. Att han bland dessa icke nämnde den ypperst älskvärda aktrisen Mamsell Högqvist, hade hvarken varit en glömska, eller en oräicvisa, ty han hade talat om de uader de sednare sju årens direktion bildsde elever, och hon engegerades ef Hr Grefve Puke. Den buvarande direktionens förtjenst i anseende till henne, var att genast hafva uppfattat hennes ovanliga värde. ) — aMen då så utmärkta sujetier som hon, fortfor Grefren, coch män af så genialisk talang som t. ex. Hr Almlöf, (åtskilliga af hans förtjenie kamrater icke att förtiga), — män, säger jag, af en bildning som i ungdomen egnat dem till hvad väg som hällst, dom erhåller man icke, med mindre ålderdoms-utsigt dem beredes. En god teater kan icke i Stockholm existera utan sitt Carlberg och sitt Ulriksde hl, och vid mianet af min styrelse blir mig alltid tillfyilestgörande, att jag anlagt skolor sådana, att en Torsslow derifrån utgått, och att jag är stiftare till teaterns,orchesiernsoch machineri-statsns pensionskassor. Hvad beträffar konstnärens lott vid enskilda teatrar, så gifves visserligen undantag, men i regeln är den hårdare än tänkas kan. — Ja, konsinärskänslan, som trifves vid det engagement till en Kongl. teater, hvilket tecknats å Konungens vägS nar, ech stälit konstnären i Konungens tjenst, deni na artistiska känsla reser sig emot engegement attlg vara en esskild direktörs sujett; ech jag säger, jeg; må enskilda teatrar uppsättas, men de skola icke k örmå engagera sådana personer, sådane som de,j hvilka jag i detta anförands namngifvit. Må jag dock icke vara envisare än den Kongl. Teaterns direktörer, Teaterdirektionen; i samtal med dem har jag inhemtat, att de alldeles icke äro emot enskilda teatrar i Stockholm, enär de sf dem befara föga eller åtminstone blott ett hastigt öfversående intrång. — Jag tror, att de se saken väl anguiniskt, dock kunna de bedöma närvarande förrållandet riktigare än jsg. — Må jag imedlertid safva utredt att jag icke fört deras talan och att ie med all liberalitet åse frågan om enskilda teaD rars tillåtande., Hr Dalman erinrade, att han icke trodde Ridlerskapet och Adeln konstitueradt till ett kritiskt -.: ribunal för bedömande, vare sig af sceniska prok lukter eller af sceniska artister. Talaren hade så--. edes ej ingått i något omdörse öfver arten af del,, tycken, som uppfördes på den Kongl. Teatern. Han re ade icke gjort någon beskyllning, utan endast dra-!1, it den slutföljd, att då enskilda teatrar voro un4; lerkastade censur, det icke vore sannolikt, att dena skulle vare mindre sträng i sin granskning mot! lessa, än mot den Kongl. Teatern, och att följakt-st igen någon mer osedlig pjes icke skulle tillåtas ill uppförande på privat-teatrarna än på den mo-;!; ropoliserade. ls Hr Munck af Resenschöld väckte i anledning af s imnet en ny motion om anslag will premier åt inDb emska författare af pjeser, hvilka kunde uppföras Kongl. Teatern. I Danmark voro dessa premier m 00 Riksbanksdaler. I sc Plenum på Biddarkuset d. 15 Maj f. m. Is (Slut från Lördagsbladet). 3 Statsutskottets betänkande N:o 57, rörande utgifm erna å Sjelle hufvudtiteln (Milda stiftelser). I Anslaget till Institutet för Blinda och Böfstumma. sj ER vn KR RR RR KR ARR Fra pr Vore HR — AV -RUTA I RA RR Am PD Orm FH ) FA FT 2 mv nn AH ti d få c on 5 ll om 3

18 maj 1840, sida 2

Thumbnail