Aftonbladet – 18 maj 1840, sida 1

RIKSDAGEN. Diskussionen angående anslaget till dramatiska spektaklerne. ; (Plenum på Rigdarhuset den 13 Maj.) Utskottet hade föreslagit fortfarandet af de 43500 Räår, dem Kongl. Tsaieru hittills åtojutit, med vilkor, att något hinder-ej vidare måtte läggas för enskilda teatrars anläggande i hufvudstaden, med jakitagande likväl af de reglementariska föreskrifter Regeringen kan ficna af nöden. Grefve Anton Gyldinstolpe begärda först ordet. Han fann en motsägelse i Utskottets tillstyrkan och vilkoret derför. Ansåg Utskottet teatern i bebof al anslaget, så borde det ej föreslå ett vilkor, hvarigsnom teaterns inkomster skulle försämras, man borde antingen rent af bifalls eller afslå de. Han fann ock i vilkeret något oformlig: och inkonstitutionelt. Hvad siatsanslaget besräffade sökte Grefven styrka, att det i sjelfva verket var deissmma som intet, emedan enligt en uppgift, som ham nu lemnade, teaterns personal och embotsmän betala lika mycket, som detta anslags belopp, i bavillning till staten. Grefve Gyldenstolpes sats om det inkonstitutionella i föreskrifvandet af ett vilkor yrkades äfven af Hr Lagerhjelm. — Hr L. Hjerta ansåg tillägget om de reglemenstariska föroskrilterna böra utgå, såsom obshöfligt då Ständerna beviljat Reg. rätt till censur i afseende på sjelfva styckena som spelas, och då i afseende på en nödig polisuppsigt Reg. redan förut äger ell den makt och råttighetsom erfordras. Tillägget skulle endast leda till missförstånd. Någon motsägelse kunde han ej med Grefve Gyldenstolpe finna i det fåsvede vilkoret om frihet för enskilda teatrar, ej heller bebhöfdo des tagas för afgjordt, att den Kgl. teatern såulle förlora genom en enskild teaters tillvaro. Det kunde väl hända, i detta som andra fall, att täflan till en viss grad vore nyttig för båda konkurrenterne. Hr Geöfre Löwenhjelm, Gustaf, hyste äfven tvifvel om den grundlagsenvliga behörigheten af det vilkor, som Utskottet fåstat vid anslaget. Blott tvenne åsigter borde tagas i betraktande, den ena cär utgiften nyttig? — den andra char Staten råd ? I afseende på hufvudsaken. så vore dest fullkomligen kändt, att den Kongl. Teatern, för att bestå, mäste hibehåltas vid alla sina nuvarande inkomster. ÅAfvenså vore utrönt af erfarenheten, deribland Grefvens egen under de 6 år han styrt Kgl. Teatern, ett allmänheten i Stocabolm, liksom i ändra stora städer, har en bestämd summa attanvärda till publika Böjens och att: denna summa är föga elastisk; och hvad dera? skulle rinna i enskilda Teatrars kassor, förringade ofelbart Kongl. Toaterns. Vore det nu väl likgiltigt, att Kong!. Teatern kom på obestånd? — Skall Stockholm bli den enda hufvudstad, som sakner en stor teater? Skall Gustaf IIIs sköna stiftelse försvinns. — I hvilket upplyst land förbises numera det vigtiga i ioaterväseadet? npemligen dess inverkan på skör konst, och på sinnestörädligen: ja — -på indugatrien ech kapitalomsittningen? — Talarsn antog väl icke Koegl. Teaterns undergång såsom en ofelbar påföljd af enskilda teatrars frigifvände, ty hinns tonka vore, att de enskilda teatrarna egentligen vore de, som dervid skulie komma till korta, Men svårt blef, åtminstone i början, Kongl. Teateru3s betryck, och ovisst blef huru den genomgick en såden krisis. Brad det af en värd telare framställda argumest om nyttan af tällsn beträffade, så hade dermed visserligen i allmänhet sin riktighet — ingen villa hellre erkänna detta än Talaren. Men ifrån denna allmänna sats måste man undantaga teatertäfltan. Jag upprepar,, sada Tal., chvad jag vid förra tiksiagen anförde om enskilda teatrars sätt att täfla; och om hvilket jag i flera länder haft tillfålla att förvissa mig,ty teatern är ett af de många olikartade ämnen, med hviika jag sysselsatt mig, och som jag följt med serdeles uppmärksamhet, dels Å embetets vägnar, dels af båg. Nå väl: jag säger (medgifvande dock görnade undantag, som rättvist böra förutsättas vid olla stränga och kollektiva omdömen), jag säger, att enskilta testerdirektioner tåfla alldeles såsom minörerne framför en belägrad fåstning. Den segrar, som gräfver sig djupast ned i dyn. Detäfla om ait gräiva sig under hvarandra i hvad smak och anständighoet är. De måste det, för att ekonomiskt bestå; ty sådan är nu en gång publikens smak — och. då jag förutsätter, att äfven här skulle så tillgå, nedsätter jag ingalunda smaken I vär hufvudstad; ty så tillgår i länder, som haft teatrar 200 år förr än vi, der spaken således måste vara mera utbildad, — Vi må gå till oss sjelfva. Om i afton spolades Kjellgrens Christina, eller Leopolds Virginia, eWer Metromantens eller den af Rexmmer öfversatta Tartuffe; men vi kade 088 bekant, att på en enskild teater uppfördes något rätt besynnerligt, ja rätt anstötligt — hyart gingo vi, mine -Herfar — hvart gick jag? Jo: till skandalen. — Sådant är verkliga förhållandet allestädes.