varnat och ordat — ja, alltför mycket — talat och skrifvit både mot Rikets Ständers förmåga att bedöma försvarsverkets ställning och behef, och mot Ständernas behörighet att derom ingå i pröfning. Denna åsigt är icke allenast vådlig för allmänna välfärden, utan ock ledande till en betänklig förmärmelse mot G:undlagen. Den deruti Rikets Stränder ålagda pröfning af Statsbehofven skulle aldrig kunna till Konungens och Nationens båtnad fullgöras, derest densamma vore af den ytliga bestaffenhet, att den aldrig sökte rationella grunder för omdömet — grunder, som icke bero af nycken och stuaden, utan härleda sig från den oeftergiflica synpunkt, att statsanslagen böra syfta till befrämjande af det goda, det sanna, det ädla, det i fosterländsk mening och statsekonomiskt afseende nyttiga; men icke under någon förevändning antagas böra utgå, dels oförändrade, dels tillökade, i ändamål att fortsätta och unrderhålla en riksskadlig statsförvaltning, ett bristfälligt, luxuriöst, förtryckande, kostsamt ech ingalunda ändamålsoaligt försvarsverk. Att vilja i fråger em landtoch : sjöförsvaret umdanhålla Konungen det utarbetade förslag, det ledsnde omdöme, det mogna utlåtan-: de, som Rikets Ständer kollektivt utan tvifvel skulle kunna, på ett tillfredsställandse sätt, meddela, synes! icke instämma med det undersåtliga nit, hvarom man alltid söker att Konunger förvissa. Då, enligt hvad ea ledamot af Stånadet upplyst, till och med den ef samtidens historieskrifvare, som mest nitälskar för Konunagamaktens intresse, erkänt, att aSverges krigsmän vunnit sina mest lysande segrar i skinnpslsar och vadmalströjor, så terde åtminstene böra medgifvas, att några historiska miamen icke föranleda till Statens betungande för den del af försvarsverket, sem endast afser lyxens ändamål och det kast-intresse, som vill bibehålla ett Amiralitet, fullt ut lika öfrerflödigt, som en ster el af det höga krigsbefälet. Om det sednare skulle söka från försvarsverket i allmänhet vända Rikets Ständers uppmärksamhet under åberopaade af någen stor härförare-talang, så lärer åtminstene icke det förra kunna, mod en likartad bländande företeslse, skingra Rikets Ständers hugkemster af sjöförsvarets sorgliga öden. Af mitt au afgifoa yttrande synes visserligen, ait jag, med hänsigt till Svenska sjöförsvarots märvarands oefterrättliga tillstård, hade önskat förevarande betänkandes återromitterande, till ämnets närmare utredning, så i afseende på principer, sem detaljer; men det ovazrliga förhållamde, som för Rikets Ständer uppkommit derigenom, att HM. M:t Kenungers nya Regering ännu leke blifvit erganiserad, att, i afvaktan derpå, hopade regsringsärender, så till sägamdes, hvila utam handläggning, samt att under ovissheten, i afseende på Riksdagens. fertsättring, måste amtagas, att Hans Mej:t afeigt är, att med fjearde riksdagsmånmadens förlopp låta inrgevarande riksmöte afblåsa, faner jag mig böra, af emständigheternas tvång sålunda föranledd, frånträda min önskan af återremiss ech yrka bifall till betänkandet i des: helhst. Skulle, emet kvad nu visar sig sannelikt, riksdagen komma att efter nämnde tid fortfara, så må det vara tillåtet att hoppas, att StatsUtskottet, till afhjelpande af Konuagens och rikets högt påkallade bekef af ingripande kjelp för sjöförsvaret, åter upptager detta riksvigtiga ämme och deruti uppgifver de förslag till sjöförsvare:s nya organisation, hvartill omständigbeterne föranleda. Den synnerliga moderation, hvarmed SstetsU:skottet tillvägagått, vid afgifvande af sitt förslag till reglerande af statens militärutgifter, synes böra tillvinna Utskottet ej blott det bifall som majoriteten inom detta Siåxd tyckes deråt egna, utan äfven Kongl. regerisgens odelade tacksamhet. Man påmiane sig, att Utskottet hade, på grund af sammanstämmande yttranden från tvenno Riksstånd, de mest giltiga anledningar aw föreslå rätt betydliga I nedsättniogar på de förut existerande tredje och fjerde hufvudtitlarne. Man erinre sig jemväl, att de nya grunder för försvarsverkets organisation, StaisUtskottet förespeglat Rikets Ständer, just åsyfia dylika nedsättningar. Man återkalle likaledes i minnet, att krigsförvaltningens uppdegades otaiiga brister verkligon kunnat berättiga Utskottet till ett likartadt bandlingssätt; — och man skall, på hvilken politisk ståndpunkt man än må befinna sig, icke rättvisligen kunna neka, att StatsUsskottet, då det, i stäliet för att begagna de, att jag så må säga, hårda åtgärder, Utskottet varit befegadt att föreslå, beredt utväg till ett successivt öfvergångssystem, utan vidtagande af en för mången tilläfventyrs missheglig, allt för hestig rubbning af det besiående — leranat sådane bevis på återkåilsamhet och lugn besinning, som verkligen förtjena att tagas i öfvervägande och väl behjertas af både Korung och Stärder. Dearna värdiga hällning bör icke heller gå förlorad för dem, som emot Utskottets förslag uppträgt med allt för oblida och förnärmande opinionsyttringar — de der utmärka ett eftertänkligt partisinne, hvilket, i sine försök att sätta Rikets Ständers konstitutionella verksamhet under en prohibitiv makts välbehag och godtfinnande, bearbetar sösdrizg mellan Rikets Ständer inbördes och göndring likaledes mellan de båda statsmekterna. sn s———N Uti Presteståndets plenum sistlidne afton absolverades 9:de bufvudtiteln, hvilken i åtskilliga punkter återremitterades. I dag förehades 40:de FE OT . 3 2 CR a a a