MR IVER BRATE SAS 8 BÖNER RSTINAAS SN aMan ernar här icke inlåta sig uti någon meningsstrid, huruvida framlidne Grefve Adlersparre gjort sitt fädernesländ några tjenster, hvarom efterverldsn torde blifva den oväldigaste domaren, eller huruvida han, för de tjenster, han tilläfrentyrs gjort, kunde anses belönad med en taburett, med ett län, med titlar, stjernor och band. Såsom en man med vidsträckta kunskåper och med duglighet, borde han väl icke glömmas vid besättandet af landets vigtigare embeten,. och den, som har hjerta för sina pligter och gör dem, får nog med sin person betala den lön, som staten består. Hvad åter angår nyssnämnda vanitetskram, så är Insändaren fullt öfvertygad, att sådant af Grefve Adlersparre aldrig söktes. För flärd och fåfänga hade han ingen svaghet. Maza vill här blott meddela några faetd till upplysning för opinionen, med hänsigt till de ekonomiska omständigheter, hvaruti Grefve Adlersparre lemnat sin familj, och till ådegaläggande, huruvida det må finnas någon sanning uti vissa offentligen framställda uppgifter, att Enkefru Grefvinnan Adlersparre lefver med furstlig stats och med astor svit företagit en utländsk resa, allt maturligtvis i följd af förment ägande rikedom. Att framlidne Grefve Adlersparre i lifstiden icke ägt någon enskild förmögenhet är allmänt bekant, likasom att han i sitt offentliga och enskilda lif aldrig fanns ledd af egennytta och snikenhet efter slem vinning. Oesegennyttan var ett utmärkande drag i hans karakter; — ett drag, som, besynnerligt nog, hans panegyrister synas hafva glömt och förbisett. Någon rikedomssamlare kunde han, vid sådant förhållande, icke blifva, och blef det ieke heller. Gustafsviks egendom, värd omkring 80 å 60,000 Rdr Bko, tillföll hans Fru såsom arf efier hennes föräldrar, och det var der han bosatte sig och lefde flärdlöst och tarfligt, sedan han lemnat den offentliga banan. Det måste antagas, att afkastningen af Gustafsvik varit otillräcklig för lefnadskostnaden och för bekostandet af trenne unge söners uppfostran, enär det är en känd sak, att Grefye Adlersparre, då han år 4829 på arrende bortlemnade Gustafsvik, häftade uti betydlig skuld och måste för lån utur en publik kassa pantsätta berörde egendom. Att skulderne. icke serdeles minskades under de sednare åren af hans lefnad, är oetvifvelaktigt; och Insändaren har sig med temlig visshet bekant, att det var tanken på de mindre lyckliga lefnadsvilkor, hvaruti Grefve Adlersparre befarade att lemna sin familj, som i Januari månad 4834, då han angreps af em svår sjukdem, ledde honom att nedskrifva följande rader: Mitt fäådernesiand! Om jag i någon stor faras stund vågat allt hycd menniskan är kärt, så torde det förlåtas och sålunda ej allt för hårdt bedömas, att jag ber om vård och omsorg för hustru och barn. Gustafsvik den 91 Januari 4834. Georg Adlersparre; svårt sjuk. a tergo: cRikets Ständer. Den ekonomiska ställning, hvaruti Grefve Adlersparre, vid sitt år 18335 timade frånfälle, lemnade sin familj, var också i sanning ingenting mindre än afvundsvärd, då man tager i bestraktande, att sterbhuset befanns och ännu befinnes skuldsatt till omkring 36 å 40,000 Rdr Rikegäldssedlar, utan annan tillgång, än förutnämnda fastighet jemte ett föga kostbart lösörebo och ett ringa antal skeppund smids uti Uddeholm. Originalet till förestående skrift af framlidne Grefve Adlersparre har insändaren med egna ögon sett, och de här meddelade facta kunna officielt bestyrkas, i fall de dragas uti tvifvelsmål. Man har mot Grefvinnan Adlersparre framkastat, att hon tillbragt vintrar uti Sveriges hufvudstad och hela år i Paris, hvaraf man ansett följa, att hon har öfverflödiga inkomstkällor att ösa utur för lefnadsbehofven. Visserligen kunna dessa uppgifter finnas talande inför den eiler dem, hvilka icke närmare känna förhållandet; men detta måste, för sanningens och det rättas skull, framställas i oförvillad dager, huru föga angenämt det än må vara att speja inom det enskilda lifvets område. Sedan Grefve Adlersparre gått hädan från en älskad familj, ökades snart sorgen öfver hans frånfälle af en lika smärtsam, genom den enda efierlemnade dottrens död i nytändningen af hennes lif — det var då, som Grefvinnan Adlersparre, djupt nedtryckt af sorg och bekymmer, tillbragte en vinter i Siockkolm, der de fleste af bennes närmaste anhörige vistades, för att i deras krets vinna tröst, med afseende å de lidna smärtsamma förlusterna. Se der en förklaring öfver den anmärkta vistelson i Sveriges hufvudstad! Hvad åter angår resan till Paris, så har den ingalunda företagits i afsigt att frossa af lyx och nöjen derstädes, utan endast för ett litterärt och artistiskt ändamål, då nemligen, som bekant är, fru Grefvinnan åtföljes af dels tvenne unga söner, hvilkas fromsteg i kunskaper och bildning hon såmedelst velat befordra, äfven med uppoffring af egna obetydliga tillgångar, dels ock af tvenne unga fruntimmer, som önskat utbilda sin inom fäderneslandet kända talang i målarekonsten och på sådan grund deltaga uti resans omkostnader, hvilka, efter hvad insändaren med visshet känner, äro beräknade med största inskränkning och spsrsamhet. 8 Sålunda torde anledningen till sistnämnda resa kunna nöjektigt förklaras, och uppgifterna om furstlig stat och astor svit anses vederlagde. Omin-: sändaren härigenom lyckats att värja en akiningsvärd qviolig personlighet mot oblida bedömanden och grundlös2, om än af misstag uppkomna, tillrmälen, så är målet för denna Uppsats ernådt, hvarvid man äfven föreställt sig, att detieke vore främmande för en Svensk mans ära att försvara den frånvarande. FKA Uti frågan om den sökta pensionsns rättmätighet, eller icke, tillåter sig insändaren af skyldig grannlagenhet, icke något omdöme, emedan denne fråga beror på den konstitutionella statsmaktens pröfning; men en enda reflexion framställer insändaren utan väld och fruktan: han har nemligen en och annan gåno vakt att rararing ach ständer